om du tror   och känner  något    , låt  det  finnas  kvar, men  prata   inte med allt  och alla om det, vi  som  kan  känna   och se saker   har    mycket     större utrymme   i  våra  hjärnor  än dom andra   som bara ser    det  dom  för  tillfället  har  framför sig.   tro  på dig skälv .

Ett stort varmhjärtat tack, du ger säkert sånt som man behöver till mer än mig. Guld värd, alldelles rätt i vad du säger.

Om alla hade berättat sanningen eller sina egna uppfattningar om detta för barnen så kanske dina kompisar inte sagt läskigt utan kanske barit mer intresserade.

SEV

hej Jenny!

 förstår dig verkligen! jag som är vuxen tycker oxå det är väldigt tufft att hålla på med detta,,många tycker ju som du säger att det är ju bara osanning,att man inget kan ,eller att man är lite (eller mycket) konstig,,(;

Med tiden lär man sig att verkligen välja ut dom som man vill berätta detta för,,och vem man inte ska göra det för!,för att skydda sig själv..

Jag har som du hållt på att vara en sökare inom detta sen jag var yngre,läste då alla böcker och sånt jag komm över,,mina föräldrar tyckte det var tramsigt,men det struntade jag i för jag kände att det var väldigt viktigt för mig!

Men nu har faktiskt min mamma och pappa ändrat uppfattning om detta dom har "sett och hört" mycket själva nu,så det känns så klart lättare för mig,att kunna prata med dom om detta,,så vänta och se kanske dina föräldrar ändrar sig nån gång,,vem vet

Kram Sol

Tack, känns bra att nån håller med mig! Hade velat skicka en hjärta. Men det fanns inte med bland smilisarna

#5 Jenny, kanske har du kommit längre i din andliga utveckling än vad dina föräldrar gjort? Vem vet? Många vuxna är precis lika vilsna i sin tro - om dom nu har någon - som barn kan vara. Religion och tron på Gud, eller andlighet betraktas ju ofta som nåt som "svagsinta" personer sysslar med. Det är nog den gängse uppfattningen ute i samhället, även om det kanske är tvärt om, alltså att människor som vågar erkänna att dom har en andlig tro är dom starkare.

Bra!

Äntligen en ung människa som vågar stå emot vuxnas påtryckningar och prat om att "det är bara inbillning" Och att du har livlig fantasi.

Jag själv e uppväxt under detta och nu har jag fått lära mina föräldrar om att det finn nått annat.

Man skall ALLTID tor på det som känns rätt i just ditt hjärta!

Kram

Jag kan ju bara säga att jag tidigt blev nertryckt av mina åsikter/upplevelser….Tyvärr…stå på dig / Kram

#6 Jag håller med dig i allt vad du sägerInga-Lena.

Det kan som barn vara svårt att förstå att när det handlar om andlig utveckling så kan föräldrar ligga långt efter sina barns kunskap och själar.
Din själ kan vara betydligt äldre och visare än dina föräldrars vilket gör att du har en öppnare syn och större kunskap.

Föräldrar kan lära sina barn det mesta men när det gäller andlighet kan de vara som barn :-).
De gör så gott de kan, kanske de vill skydda dig och inte skrämmas!

Dubbelinlägg, sorry

Jag har själv varit som du, ett barn som såg, hörde och viste saker som inte de vuxna kunde ta till sig. Idag är jag 37 år (och ser och vet saker precis som då) och jag är väldigt noga med att lysna och prata med mina egna döttrar som är 12 & 9 år när de berättar om sina upplevelser. Tro på dig själv men tänk på att alla inte vill eller törs prata om det här

Många kramar

Malin S*Ängstorpets