Hej kära vänner

Jag har precis blivit medlem här och har frågor som jag vore jättetacksam och glad om någon fick ideer om vad det är jag varit med om. Det är tre olika fenomen som jag ska försöka beskriva så utförligt jag kan.

Våren 1983 hände det för första ggn som sen skulle komma att hända några ggr till innan det upphörde sex år senare ungefär. Första gångerna var 2 år innan jag blev "frälst" (var starkt troende kristen under 20-års-period) och inte hade någon tanke på nåt andligt. Jag var då i en otrohets-situation med en som det visade sig sedan var en sol-o-vårare (!). Jag tolkar det i efterhand som en slags varning jag fick. De senare tillfällena var på kristna möten och det var utan tvivel för mig DÅ att det var Gud som ville säga något. Idag vet jag inte över huvud taget..

Det jag upplevde under dessa tillfällen var att kroppen genomdränktes av elektrisk ström som vid första tillfället förstelnade min kropp så jag fick svårt att röra munnen och tala och mina händer drogs ihop så jag inte kunde räta ut dem. Det var en ruskig upplevelse men de som senare dök upp i gudstjänst-situationer var ju fantastiska och stora, underbara - det var ju Gud som rörde vid mig, det var jag helt övertygad om.

Det andra som jag upplevt många ggr under den kristna tiden var att jag när jag låg i sängen och var vaken kunde känna hur det började rycka i stortån (!) och ibland kunde det bli att hela jag låg och ryckte i flera minuter. Jag tolkade det som Gud förstås men det var alltid ett stort frågetecken vad han ville eller menade.

Det tredje hände bara en gång och det var det mest märkliga: Jag var då gift och låg på natten och pratade med min man om himlen. När han lämnar rummet för att gå ut och röka blir jag ensam där under några minuter. Då händer detta: Det känns plötsligt som en stöt som slår till mig och kroppen liksom försätts i ett tillstånd av ström. Inte som det jag upplevt som ett förlamande pirrande utan mer som ett spänningstillstånd. Från den ena sekunden till den andra så hör jag liksom som ut i rymden..jag hör en otroligt svagt viskande röst säga något ohörbart. Jag tänker att kanske är det Gud så jag frågar med bävan: "Är det du?" Det viskande svaret kom: "Ja".. Så säger rösten: "Jag älskar dig"..och jag svarar lite trevande: "Jag älskar dig också"..Rösten säger: "Sjung"..coh jag frågar: "Ska jag sjunga?" …för jag tyckte det var lite konstigt.."Ja"..viskar rösten..Då börjar jag sjunga: Jesus, jag älskar dig..men efter en kort stund så börjar en annan melodi höras på ett påträngande sätt och jag tänker: Får jag inte sjunga vad jag vill? Den musiken blir högre och inte alls behaglig och plötsligt hör jag en massa röster av män som pratar och tjattrar nästan. (Bilden jag får för mitt inre då är som en massa vitklädda antika filosofer som sitter och babblar!?) Jag hör allt de säger, det är oerhört högt i mitt öra och jag känner hur trumhinnan bågnar! av detta högljudda babblande. Det enda jag minns efteråt av allt de sagt är de sista orden: "Vad ska vi göra med den här människan?" Sen hör jag ett knäpp som när man stänger av en radio, spänningen i kroppen försvinner och jag hör bara sovrummet, inte rymden som det kändes som. Strax efteråt kommer min man in i rummet och jag är helt omruskad.. Jag vet att jag inte sov och drömde.

Ja, nu har jag delat de innersta och märkligaste upplevelserna jag haft.. Är jättetacksam för seriösa svar.

VÄN-ligen madeqs