För drygt två år sedan bodde vi i en underbar lägenhet. Vi hade bott där i fem år och vi var de som bott i den lägenheten längst. Före oss hade två par bott i den, både flyttade därifrån p g a separation och sedan en ensamstående person som nästan aldrig var hemma p g a tjänsteresor.
Vi flyttade därifrån p g a att bostaden var för stor när barn flyttat ut och att vi ville prioritera att lägga våra pengar på annat än en onödigt stor bostad.

Men… under de fem år vi bodde där hände det ständigt saker. Konstiga ljud, lampor som släcktes och tändes, krukväxter som fullkomligt oförklarligt hoppade ur sina ytterkrukor, disken skramlade av sig självt i köket utan att någon var i närheten, foton trillade ned från hyllor när vi var långt därifrån osv. osv. Ständig aktivitet.

Själv kände jag av många av mina bortgångna anhöriga.

Sen flyttade vi alltså. Bara till huset bredvid. Men efter det blev allt lugnt. Visserligen kan jag känna av någon bortgången närstående lite nu och då, men på ett väldigt diskret och lugnt sätt.

I vår förra lägenhet bor nu ett äldre par och jag undrar vad de upplever i den bostaden. Kanske är de inte mottagliga. Jag hoppas de har en lugn tillvaro.

Men var lägenheten hemsökt på något sätt? Vad tror ni?

Kram
L