Det här var väl något som hände mig för ganska många år sedan, men jag var på ett läger på ett ställe där jag vet att det dels ligger ett antal gravhögar från vikingatiden/järnåldern, sedan vet jag också att en kvinna en gång för kanske 40 år sedan dog i närheten och att personalen på stället senare hittat henne vid strandkanten.

Det här lägret ägde rum ett år efter ett annat läger jag varit på och då hade jag råkat ut för en traumatiserande händelse i ett av husen vi sov i, så jag var lite skör det här året. Första natten kunde jag inte sova för att jag hade tankar som skavde, så jag tog en nattlig promenad i skogen där jag hittar en bänk att sitta på. När jag sitter där börjar jag att gråta när en massa minnen kommer och sköljer över mig. Snart kommer en liten katt fram till mig och förmodligen ser den att jag inte mår bra, för den försöker med alla medel få mig att må bättre. Den klättrar till och med upp och börjar kela med mig och slicka mina kinder! Snart hoppar katten ner och jamar efter mig som för att be mig följa med. Jag följer med katten som börjar gå längs stranden och sedan springer upp längsmed en stig som leder tillbaka till husen där vi skulle sova. När vi kommer fram stannar katten vid dörren till mitt sovhus och tittar på mig. Jag öppnar dörren och då springer katten tillbaka! Allt tyder på att katten ville vara säker på att jag var säker och inte mådde dåligt mer den natten. Jag vet att det var en riktig katt också, men vad jag tänker på är… Kan folk från "andra sidan" ibland visa sig i form av djur? Kan det ha varit så att det var någon som ville mig väl som kom till mig i form av en liten katt den dagen? Jag tycker om att tänka så, men är det "realistiskt"? är min fundering…

EDIT: Jag fick just ett tips om att katten kan ha varit en så kallad "Fylgja" som är ett slags fornordiskt skyddsväsen som ibland kommer i form av ett djur. Intressant, vad tror ni om den teorin?