En dikt till ära för elementen och med en glimt i ögat;) 

Jag öppnade för vinden!

Jag öppnade för vinden och lät honom komma in
Han dansade upp en storm tills jag skrattande sa "försvinn"
Då smekte han min kind alltmed sin lätta bris
och viskade i mitt öra, "vi gör det på mitt vis"
Så inför hans vackra ögon, sålde jag min själ
till vinden och stormen för han ville bara väl
Att priset jag betalade var det vilda i min blick
var värt alla de stunder av äventyr och stormar jag fick

Nu sitter jag vid havet och sjunger i hans ära
Vi är nyfikna på varandra men ännu inte kära
Jag dinglar med bara ben över hans mörka och hans blå
Plirar med det vilda och sjunger om att vara två
Han glittrar och jag tindrar, han skapar vågor och jag ler
Han låt dem rulla upp mot stranden, allt större så jag ser
Jag klappar händerna i förtjusning och drömmer om hans famn
Att bli vaggad av hans krafter och somna uti hans hamn

Mitt löfte blir att komma tillbaka redan nästa dag
Men nu när natten nalkas är det dags för nya tag
Mitt möte med jorden och all hans bördighet
är bland det vackraste och finaste jag någonsin vet
Han är så kunnig och så ärlig i sitt sätt
och på hans frodiga grönska, kan jag då aldrig se mig mätt
Han lovade mig en gåva, att avslöja en hemlighet
som efter i natt, är det bara han och jag som vet

Men elden får min morgon och elden får min dag
Hans hetta och hans värme får mig underbart svag
Hans passionerande låga
får mig alltid att våga
berätta mina innersta tankar och mina brinnande minnen
Som fortfarande tänder glöden i min kropp och mina sinnen

Så vinden min uppfriskande vän och havet min förälskelse, jorden min trygge man och elden min älskare, utan er vore allt ganska dött
Men nu när ni är här, ligger jag i sängen med ett leende och somnar så sött