Ja det är bra att hon inte är rädd för jag vet flera som har råkat ut för liknande som har blivit väldigt rädda och inte vågat vara själva en sekund osv. Det var säkert någon som bara ville visa att han eller hon var där :)

ja, har hört att många spöken gör så. ^^ Knuffas. fast inte för att de är elaka, utan bara för att visa att dom finns där.

så om en sk ande först viskar i örat "nu fick jag dig" och knuffar ner en från en mkt brant trappa  (man är typ glad att man överlevde), så ville den bara visa att den finns där? Jo jag tackar..

Jag är en av dem få här som inte tror att alla andar är snälla och trevliga..sorry

#3 Har du själv råkat ut för det?

för några veckor sen drömde jag för första om en nära anhörig som gick bort 2003. jag har inte kunnat prata, eller knappt låtit mig själv tänka på honom..  

jag drömde iaf att jag var utanför hans gamla hus, och han stod inne i köket och kollade på mig, och jag fick in i huvudet "jag är inte död, jag lever". sen vaknade jag, och det kändes väldigt verkligt. senare samma dag satt jag på lektion och var fruktansvärt trött, då kände jag som en puff/knuff i sidan, och jag blev som helt fylld med energi. precis som att någon var där och hjälpte mig och gav mig kraft.

nu kan jag prata och tänka på honom, utan att det blir alltför svårt. kändes som att det här behövdes för att jag skulle kunna gå vidare på riktigt. han gav ett Tecken att han finns här. jag har tolkat drömmen mer som "jag finns kvar här"..

och förlåt om jag förstörde tråden nu. :o

Detta om att känna sig knuffad eller att ngn slår en i huvudet ses som att det är ett spöke och ngn som vill göra en ngt ont.

Men hade man haft bättre kunskap om hur andevärlden visar sig och hur dom konverserar med oss mäniskor så skulle dom flesta nog ändrat uppfattning så ni som råkar ut för sådana här saker  borde lära er att stänga er kontakt med andevärlden och lära er att hantera er medialitet så hade ni sluppit sådan saker skyll inte på andevärlden att dom vill visa sig och ge sig till känna.

Man ska kunna hanter detta med att få kontakt med andevärlden och lär man sig dett så bestämmer man själv när man har kontakten och slipper sådan här saker.

Sådanan här saker råkar jag ut för dagligen eftersom jag känner av andevärlden i kroppen.

Så en ande som har ramlat omkull tex  kan ju jag känna av som att jag blir knuffad och känna att jag snubblar till vilket är helt normalt. Ngn som avlidit av ett slag i skallen så kan jag ju känna av i min kropp att jag får ett slag i skallen.

Men det är inte andevärlden som slår mig utan det är så jag kominiserar med andevärlden att jag känner av anden i min egen kropp ett väldigt vanligt sätt för ett medium att jobba på

clariosence heter det när man känner av andevärlden med sina känslor i kroppen.

Samma när jag ger en beskrivning så känner jag att jag i kroppen om jag var längre kortare tjockare eller smalare.

Har anden avlidit av en hjärtinfarkt så kan även jag känna en hjärt infarkt i min kropp.

Villket kan kännas väldigt obehagligt.

Samma sak för ett tag sedan då jag kände att jag höll på att ramla omkull på scenen och att mitt höger ben saknades.

Det visade sig att anden jag hade kontakt med hade amputerat högerbenet och inte kunde gå.

Vilket den visade med att jag inte kunde känna mitt ben och inte kunde stödja på det.

På det viset fick jag en klockren beskrivning på min andekontakt så inga problem att få den igenkänd.

Så tycker det är så ledsamt när folk säger dom har blivit omkull puttade eller slagna av spöken när det i själva verket är ett av deras egna mediala förmågor att känna av anden med sin egen kropp.

Ingen ande som puttar ngn eller gör ngn annan skada.

Så dom själva som skapar detta genom att dom är öppna när dom inte ska vara detta.

Jobbar jag som  flyplans mekaniker så tar jag inte med mig flygplanet hem när jag går hem utan det  lämnar jag när jag stämplar ut och inte ska jobba mer.

Samma med medialitet när man jobbar med det så har man det med sig men när man inte ska syssla med medialiteten  så stämplar man ut och är ledig.

Så lär er stänga ner och skyll in på dom i andevärlden på dessa händelser för råkar man ut för dom så har man själv bett om det genom att vara öppen och då känna av andens probelm eller dödsfall.

I Ljus Lasse

#6 Jag blev knuffad. Jag var på väg ner för en mkt brannt trappa plötsligt hör jag någon som andas i mitt öra, jag stelar till och jag hör någon som talar direkt i mitt öra "nu fick jag dig", samtidigt som jag känner två händer i ryggen som knuffar mig mkt hårt, min mamma hörde mig skrika och kom springande, detta hände i ett hus vi bodde i som hade en mkt lång brannt trappa ner till källaren. Jag hade en enorm tur som bara fick blödande skrubbsår längs hela ryggen och mkt stora blåmärken på hela kroppen. Och jag tycker inte att man kan förvänta sig att en 15-16 får skylla sig själv när sådant här händer för att hon inte kan stänga av (hur många 15åringar har full kontroll på sina förmågor???). Så när detta hände var jag inte alls gammal. Detta + andra saker jag har upplevt när jag var mkt yngre får mig att dra slutsatsen att inte allt som kommer från andevärden är av godo.

#7, du har helt rätt där, inget att leka med.

# 7

ja du känner att du blir knuffad och det är så ett av dom sätt sker för att andevärlden ska kunna beskriva sig själva så att vi kan känna igen anden inget konstigt alls.

Som jag sa så när denna ande visade att att den inte hade ngt ben och att den inte kunde stödja sig så höll jag på att ramla på scenen.

Så ett av våra mediala redskap för att uppfatta andevärlden inte var det anden som gjorde att jag höll på att ramla utan min förmåga att känna av det som gjorde att jag höll på att ramla.

Jag Stod på öronen  vid en annan seans där jag ramlade och fick samtidigt känslan av en smärta i bakhuvudet.

Det visade sig att den jag hade kontakt med hade halkat ramlat baklänges och slagit i bakhuvudet  i en bords kant och avlidit.

Det var inte anden som gjorde detta utan jag som kände detta och ramlade om kull.

 Så fungerar kontakten för vissa medium och inget konstigt alls.

Visst ska man ha respekt för andevärlden och inte syssla med ngt man inte vet ngt om det håller jag med dig om.

Så återigen så säger jag att det var inte anden som knuffade dig  utan din förmåga att känna andevärlden som gjorde du att du föll inget konstigt i det.

Andevärlden vill inte göra ngn illa det finns inga onda andar som vill skada folk.

Det finns däremot vilsna själar som av ngn anledning inte sökt sig till ljuset eller fattat att dom är döda  och dom mår riktigt dåligt har en fruktansvärd ångest rädsla och frustation  men dom är inte onda utan dom behöver hjälp med sina rädslor och att komma till ljuset.

Som medial så känner man av detta så inte konstigt man känner sig rädd  för det är anden man känner av som är rädd.

Detta kan kännas väldigt obehagliga men onda är dom inte.

Om du skulle komma hem efter jobbet och hitta ngn i din bostad som håller på att flytta runt på dina saker så skulle du bli väldigt upprörd  och gjort allt för att få bort denna person.

Är du ond då ?

Samma sak med en ande som inte fattat att den är död  visst gör den allt för att få bort inkräktaren i sin bostad men inte är den ond.

Men visst kan du finna onda själar men du gör det inte på andra sidan utan dessa själar finner du här på jorden bland dina medmäniskor inte i andevärlden.

Lasse

Något busade med mig och stack ett finger i ryggen på mig när jag stod vid kylskåpet och skulle hälla upp mjölk en kväll när jag jobbade på avdelningen. Det blev mjölk över hela kylskåpet och golvet, har även känt att något pillat mig i håret och pratat med mig men när jag vänt mig om fanns ingen där …

Jag kände att jag blev knuffad från sidan, så att jag ramlade ner för källartrappan. Detta hände för tio år sedan. Det är helt omöjligt att ramla ner för en trappa som man bara går förbi!

Samtidigt kände jag att där var något som "stannade upp" och dämpade fallet. Jag bröt ett finger och fick ett blåmärke på ena låret, det var allt!

Andar som inte har gått vidare kan skada pga att deras energier är så starka också. Det kan röra sig om en som inte var så snäll i livet som sedan fortsätter med sitt beteende innan man går vidare. En gång så fick jag hjälpa en familj där mannen i huset blev riven av "någon", han fick alltså rivmärken som var tydliga. Den mannen som gjorde det var en stark energi som inte hade gått till ljuset. Vi var flera medium som hade försökt men den här gången blev jag riktigt arg på honom, för familjen hade en nyfödd baby och jag ville inte att det skulle drabba barnet också. Då gick han över och det blev lugnt igen. Jag har själv när jag var yngre blivit utsatt för andar som kan göra illa, så visst finns det, det kan man inte förneka men dessa själar behöver hjälp.

# 12

Ja visst finns dom Elisabeth men ytterst ovanligt att dom gör ngn skada och ngt som personen själv kan styra.

Jag har sjäv varit med om dom som varit vilsan och riktigt starka och våldsamma som har gett sig på mig.

Som du sa så då får man ryta till och vara väldigt bestämd och dom låter en vara i fred.

Däremot så tillåter du dom att vara våldsamma så kan dom bli våldsamma men är du bestämd så rör dom dig inte.

Så at göra en räddning elelr ha kontakt med vilsna själar är ju inget jag rekomenderar  ngn att ge sig på på egen hand.

För då måste man defenetivt veta vad man sysslar med.

Men jag vill inte säga att dom är onda utan dom är ju så frustrerade rädda och hmnar oftast i panik i dessa situationer och då kan det hända väldigt obehagliga saker.

När man väl hjälpt dom över till ljuset så är dom oftast väldigt tacksamma och i många falla så återkommer dom och tackar för hjälpen vilket jag inte ser som en ondska.

Utan som du säger Elisabeth en själ som behöver hjälp.

Jag och min kollega  åker ofta ut till personer som vill ha räddningar för liknande händelser och där folk är fruktansvärt rädda.

Men det är ytterst ovanligt att det rör sig om en vilsen själ vanligt vis rör det sig om en ande som är en av dom boendes egna nära och kära  som är där och hälsar på och tittar till dom  och den boende blir rädd eftersom den inte vet vad det rör sig om.

När vi medium då lämnat vår beskrivning och dom känt i gen anden så släpper rädslan och  så  blir det lungt i huset i gen.

Den boende kan ju känna av anden på olika sätt och då bla  att man känner saker i sinm kropp och att man upplever att ngn rör vid en.

Men inget farligt och även dessa besökar har redan gått till ljuset.

Som har gått till ljuset men som var så otroligt fästa vid sina bostäder dom kan ha bott där under många år eller till och med byggt sin bostad själva.

Så dom föredrar att återvända till sitt hus och dom gör oftast inget ting med ngn men är man öppen så naturligt vis känner man av dom och då är det också många som blir rädda.

Vi såg ju tex det okända i onsdags som var ett typ falla av en sådan själ.

Visserligen så ledde mediumet denna själ till ljuset även om den redan  hittat ljuset och befann sig i ljuset.

Att jag är så säker på detta är att anden även besökte sin mamma och inte var ett dugg obehaglig mot mamman.

Hade anden varit vilsen så hade även mamman känt detta obehag och snadens ångest som inte är ngn höjdare att känna av.

Sedan så är det ytterst sällsynt att en vilsen själ flyttar sig från ett ställe till ett annat eftersom dom är så fruktansvärt rädda.

Dom brukar hålla sig till samma plats hela tiden och inte vandra runt.

Men den boende tyckte ju det var obehagligt ändå att ha detta besök.

Så där brukar det lugna ner sig när mediumet ber anden att lugna ner sig och inte visa sig för den boende sedan brukar vi också i ett sådant falla visa hur den boerende kan stänga ner och slippa känna av andevärlden.

Men tyckte det var starkt gjort av Camilla att göra detta jobb inför tv kamerorna och ge så bra beskrivningar på ande världen.

Så bra jobbat.

Av dom räddningar vi gjort under året så är det bara en enda som har rört sig om en vilsen själ så väldigt sällsynt att det rör sig om vilsna själar.

Lasse

Lasse

okej vill bara klargöra ett par saker

1) Jag är inget medium

2) Jag har aldrig försökt komma i kontakt med andar så detta som hände var inte resultatet av nått mixtrande

3) Har aldrig gått på nån sceans el liknande

Och jag tycker att vanligt vett säger att man inte ska knuffa någon nerför en trappa och detta tycker jag också gäller andar, så om en ande gör detta bara för att få uppmärksamhet så tycker jag att det är antingen en mkt korkad ande eller en mkt farlig (och elak) ande

Jag tror inte på spöken, det är säkert nån som busade med henne!

Nån som knuffade på mig det var hemma hos mormor,, och Sundbyholms slott,, och när jag tittade på alla håll och ingen var där,,, jag tror att det är spöke som knuffad på mig,,,

Jag är inte rädd för spöke längre…

Jag har ramlat ned för min källartrappa två gånger.
Den första gången när jag var fem år gammal ungefär och då klarade jag mig undan med två utslagna tänder tusamt nog.
Den andra gången var för kanske två år sedan och jag var precis på väg ut. Vet inte riktigt om jag tappade balansen men jag kommer ihåg att jag blev riktigt förvånad och lite rädd över något. Den senare gången hade jag ändå ganska tur. Jag fick en hjärnskakning och en stukad fot men inte mer.
Jag upplever inte att det finns någon i mitt hus men en del saker hände när jag var mindre.