De senaste åtta månaderna har jag m. fl. hållit på att röja ur ett gammalt hus. Huset har tillhört en äldre anhörig som varit notorisk samlare och som bott i huset sedan 1940-talet.
Huset är i behov av renovering, men är inte katastrofalt dåligt, dock belamrat med allt som en människa kan spara på genom årtionden.
Vi har röjt och rensat, om än med respekt. Vi har slängt trasiga saker, men allt som varit helt och användbart har vi försökt sälja. Mycket har köpts av människor som verkligen uppskattat sakerna.
Och ju mer som burits ut från huset, desto mer har själva huset känts gladare och gladare.
Nu när vi nästan är klara, vi packade faktiskt det sista idag, kändes det som att huset kan andas igen. Ljuset flödade igenom våningarna som det inte kunnat göra på många år p g a alla prylar. Hela huset kändes som att det log. Och vi kände oss så enormt lättade.
Någon som har erfarenhet av husforskning som känner igen min beskrivning?

Kram