Det här blir mitt allra första inlägg här. Har varit runt och smygtittat lite då och då, läst och begrundat, känt igen mig och blivit nyfiken. Nyfiken på er som har öppna kanaler och fria själar. De termer som hör andlighet och spiritualism till, är jag väldigt oskolad i. Kanske för att min
" inre, undre och övervärld" alltid funnits där och inte riktigt passar att sätta i vedertagna begrepp. Men ändå funderar jag lite kring vad som är meningen med min förmåga. Är det något jag ska lära mig av den.
Så långt tillbaka jag kan minnas så ser jag en annan värld när jag lägger mig för att sova. Alltså inte när jag somnat, utan en alldeles liten strax efter jag bäddat ner mig. När mina ögon sluts tar ett annat seende över. Det är inte som att bilderna utspelar sig bakom mina ögonlock utan det är min inre syn som öppnas. Det är som att jag betraktar på behörigt avstånd, som att jag flyger runt och ser genom en lins. Det är alltid människor jag aldrig sett, platser jag aldrig sett, och ibland är det fasansfulla varelser och märkliga omänskliga platser. Ibland är det krig, våld och lemlästning, men ofta och mest vackert, ljust och lugnt. Det är som människorna jag sveper förbi visar mig flera delar och tillfällen av sig själva på en bråkdels sekund. som att de förmedlar känslor och händelser. Men aldrig har jag fått ngn förnimmelse att de försöker ta kontakt med mig. Utan det är som att jag bara är en tyst betraktare.
Låter det toksnurrigt? Märker att det är lite svårt att beskriva.
Det var för ungefär 5 år sedan som jag gjorde halt i mitt liv. Stannade upp, och lämnade allt som inte och aldrig varit menat för mig. Vissa kan nog kalla det uppvaknande. Och på köpet kom insikter och vetskaper om att det alltid funnits lite magi på vinden hos denna 45- åriga dam.