
Döden och ljuset - en fundering
Jag har sedan jag såg Ambres budskap funderat en del på detta med att när man dör och går in i ljuset, så ska ens nära och kära vänta på en och ta emot en.
1. - Om man nu har levat flera liv, har man träffat på samma människor och i så fall vem är det som tar emot en?
2. - Om man nu inte vet vem som är ens biologiska föräldrar, hur ska man känna igen varandra?
3. - Om man inte känner någon tillhörighet med sina föräldrar, är det de som står där i alla fall?
Ja, detta var tre knepiga frågor, men det kunde vara intressant att veta vad ni har för tankar kring detta.
När vi kommer Hem till andra sidan så möts vi alltid av våra nära och kära, om man inte vet vem ens biologiska föräldrar är så vet man juh vilka en adoptivföräldrar är och då känner man igen dem eller någon annan anhörig, sen är jag övertygad om att man även känner igen sina biologiska föräldrar även om man inte levt med dem här på vår jord i vårt senaste liv för kärleken är universell och den känslan kan man förmedla även som ande
.
När jag har hjälpt andar över till ljuset så har ALLTID någon mött dem som de känner förtroende för och trygghet med.
Det finns alltid någon som möter när vi går över någon som vi är trygga med.
Hoppas du fick lite svar på dina frågor av detta svar.
Ljus Carina

Jo, jag funderar också på att man kanske känner sig trygg med någon som inte man har blodsband med.
Jag tänker ju också på alla de personer som blivit illa behandlade av sina föräldrar. Men det är kanske så att vår uppfattning om kärlek inte gäller i det Universella sammanhanget.

Vi lever ju här på jorden för att lära oss något. När vi går över så finns bara kärlek, vi lämnar jordelivet bakom oss. Det finns inga känslor av bitterhet, svek, hat osv. Det är min övertygelse. Därför är vi trygga när vi går över med de som möter oss.
Kram
Anne Mari
#2 Jag kan trösta dig med att jag har en fantastiskt fin kontakt med min pappa i dag då han befinner sig i andevärlden, jag blev mycket illa behandlad av honom under min uppväxt och livet. Det handlar om oss som blir kvar oxå eller om man har sin biologiska mor,far i livet att man under sitt liv försöker förlåta dem för det som de har gjort, det är en del av vår läxa vi har att lära oss i livet. 