Jag har tre distinkta minnen som jag inte kan släppa.
Jag vill berätta någonstans. Dom kommer att låta som berättelser, men det är vad jag minns.

#1.
Jag var yngre än 5 år, då vi flyttade efter att jag fyllt fem.
Det var grönt utomhus och jag tog endast på mig mina skor, så jag gissar att det var sommar.
Sopstationen var på baksidan av de lägenhetsbyggnader vi bodde i.
Min mor bad mig att gå ut med soporna, och jag skyndade mig eftersom att middagen snart var färdig.
När jag kom bakom byggnaderna med sikte på sopstationen såg jag två skepnader. En pojke och en flicka runt min ålder.
De satt på de två glasstationer som fanns på 90-talet, rundade vid toppen och hål för att slänga in färgad eller ofärgad glas i.
De verkade leka en lek då de skrattade och pratade högt. Vad de sa minns jag inte.
Jag frös. De såg inte ut som människor vanligtvis gör. De var vita. Både kropp och kläder.
Jag ropade ett nervöst "hallå???". Även fast de inte hade ansikten såg jag att de vände sig om och tittade på mig. De sa ingenting.
Jag tog en steg framåt och de hoppade av glasstationerna och sprang ut mitt på vägen bredvid och försvann i intet.
Jag var förvirrad och rädd, sprang såg fort jag kunde och slängde mina sopor och hemåt igen.
Jag minns inte om jag berättade för mina föräldrar vad jag hade sett.

#2.
Innan min syster flyttade ut delade jag rum med min bror. Jag var 12 när hon flyttade ut så jag måste varit yngre när detta hände.
Vid detta laget hade vi flyttat. Samma typ av byggnader men en annan gata, så inte långt.
Min bror brukade ha över kompisar som sov över.
En kväll hade min bror somnat tidigare än vanligt och jag och hans kompis satt och spejade ut genom fönstret. Klockan kan ha varit mellan 01:00-02:00.
Vi såg en gammal dam med sin käpp vandra på gångvägen en bit utanför. Vi kommenterade att det var konstigt att en så gammal dam var ute och gick så sent på natten.
Men det var inte det konstigaste vi såg den natten.
En stund senare, minns inte hur länge, såg jag en skepnad vid busstationen ca 200 meter bort.
Vit igen, precis som de första jag såg. Den verkade dansa runt i en cirkel, igenom glaset på busshållplatsen.
Den tog upp nävarna som när man "plockar äpplen" och höjde sina knän därefter. Runt, runt i en cirkel.
Jag minns inte mer efter det.

#3.
Vid detta laget hade jag fått mitt egna rum. Samma rum som jag och min brors kompis många år tidigare hade spejat ifrån. Jag var ca 17 år gammal.
Jag och mina två bästa vänner hade tittat på paranornal activity, den första. Klockan var runt 23 när dom bestämde sig för att gå hemåt.
Efteråt satt jag vid min dator och chattade online. Klockan tickade och hann bli väldigt sent. 02:00-03:00 om jag inte minns fel.
Min rum hade dubbla dörrar, ena gick till en kort hall varpå det fanns toalett till vänster,min brors rum rakt fram och vardagsrummet till höger. Den andra gick till köket.
När jag satt mitt i chattandet hör jag dörren till köket knacka. Jag tänkte att det var min pappa som tyckte att jag skulle lägga mig, så jag sa npgot i stil med "jaajaaa, jag ska sova".
Jag fortsatte med chattandet som ingenting och dörren knackade igen. Med mitt tonårshumör blev jag irriterad och sa högt "JAG SKA".
Självklart gjorde jag inte det. Jag fortsatte som ingenting.
Sedan började det knacka en tredje gång, men denna gången slutade det inte. Det började som en vanlig knackning och gick över till en väldigt konstig rytm som jag inte kan återskapa ur minnet.
Jag började bli rädd och skrev till en vön att det knackar på min dörr och att jag inte tror att det är någon i familjen.
Min vän sa pt mig att fortsätta skriva med denne samtidigt som det knackade.
Knackandet varierade mellan svagt och hårt, olika rytmer. Det höll på i vad som känns en evighet.
Jag fick panik och bad knackandet att sluta flera gånger, men det fortsatte. I verklighet kanske det höll på i ca 10-15 minuter.
Jag tänkte filma vad som hände så att jag kunde skicka till min vän, men min mobil som jag alltid hade nära till hands, var död.
När jag insåg att den var död dog även elen och jag förlorade kontakten med min vän helt.
Jag var ensam i mitt mörka rum medans det fortsatte knacka och knacka, och knacka.
Jag satt tillslut i ett hörn och grät av panik och bara bad det sluta.
Efter en stund fick jag konstigt nog mod till mig och ställde mig upp. Knackandet fortsatte och jag började istället bli arg. Jag gick mot dörren, tog tag i handtaget och öppnade snabbt.
Ingenting där..

Idag är jag 29 år och jag kan inte sluta tänka på dessa upplevelser. Jag är skeptisk samtidigt som jag har dessa oförklarliga upplevelser.
Antar att det finns en del i mig som försöker tänka på det rationellt och logiskt. Hur kan spöken finnas?