Jag har både sett och hört naturväsen men det händer inte så ofta. Jag ska berätta om en sån händelse: Jag var hos ett par vänner och jag satt ensam ute på altanen, lite längre ner har dom en stor lada. Bakom ladan hörde jag en massa mummel från några som var upprörda över något, jag såg sen små figurer som sprang omkring med små kärror och dom drog i en massa bråte bl.a. Jag tänkte att jag måste ju fråga vad som finns bakom ladan, när jag ställde frågan till mannen så frågade han varför jag undrade det. Jag berättade som det var att jag såg små figurer och hörde deras irriterande mummel. Han skrattade och sa att dom hade rensat bråte som dom bara hade slängt i en stor hög men han lovade att ta bort det nästa dag. När jag återvände dan efter så var det lugna energier bakom ladan och bråten hade dom forslat bort. =)

Härligt =0)    Jag vet inte riktigt vad det är, men ibland när jag sitter hemma i soffan kan jag se i ögonvrån hur någon svischar förbi utanför… Runt 1m högt och jag föreställer mig att det är en liten vette som försöker busa lite =0)    Hade fått för mig att de bara kom till gårdar osv… men det verkar som om de kommer till marklägenheter också =0)   Eller vad tror ni att det är?

#2

Det går att träffa på dem högst upp i flervångingshus också. :)

Har aldrig sett nåt naturväsen. Men en gång fick jag känslan av att vara iakttagen när jag och min svarta katt gick på en gammal och nästan igenvuxen äng. Det var en häftig känsla. Har även sett något i ögonvrån, i skogen.

#0

Något troll har jag inte sett trots att jag har bett om att få göra det. De ska tydligen vara möjliga att se i storlekar från ett tiotal cm upp till flera meter höga.

Jag har hört att en poke och hans föräldrar en natt skulle lägga sig…killen halvsov i sin säng..men plötsligt så ser han hur en liten dörr på ca: 1m öppnar sig och små tomtar kommer in i rummet sedan så går de till andra sidan av rummer och öppnar en dörr och försvinner:D

den är en sann historia och det sägs att det spökar i det våningshuset…

En helt underbar berättelse, Elisabeth! Man nästan ser "småfoket" i Ronja Rövardotter framför sig. Tack också till er andra, precis det ni berättar har jag också upplevt: Jag har aldrig sett några väsen, men har ofta känslan av att vara iakttagen när jag går i skogen, eller befinner mig i stallet. Just det där du skriver CarolineO att något "svischar" förbi har jag upplevt i stallet när jag mockar. Underbart! :)

PS Idag har hästen en alldeles ny fläta dessutom…

Det enda jag har vart med om var när vi hade vandringsdag med skolan, vi gick där i skogen, jag gick lite före, å precis efter backen, stog det en stor gran, och jag hörde massa viskanden från den…kunde tyvärr inte kolla så mkt, för kompisarna kom å undra va jag gjorde :P

Kramar Caroline

Ja, skogen e en spännande plats! Jag känner mig ofta iakttagen i skogen… som om nån håller koll på mej, fast på ett bra sätt =0)

Det enda positiva med att dammsuga är att man får en stund för att filosofera - det är ju mest ryggmärgen som "arbetar"då. :) Tänkte på din berättelse Elisabeth, och då dyker det upp ett antal konstiga upplevelser jag haft precis när jag håller på att somna: Är inte riktigt vaken, men inte heller sovande. Då har jag hört röster, ungefär som på ett kafferep, ett tjattrande som om dom vore oense om någonting. Har tänkt: Men vem är det som kommer hit mitt i natten? och något som:  "ja, inte tänker då jag gå o öppna dörren den här tiden på dygnet"! Rösterna kommer utanför huset, och försvinner efter en stund, tonar liksom bort. Jag bor inte i någon tätort utan mitt ute på landsbygden, alldeles intill skogsbrynet, så några människor är det knappast fråga om.

En undran som kommer är då: Varför upplever jag sånt här när jag inte är riktigt medveten, och varför kan andra - mediala personer - uppleva samma sak när dom är fullt vakna? Vad är det hos er, som gör att ni kan uppfatta allt detta som vi andra endast kan ana när vi är "halvvakna"? Ni rekommenderar ju Meditation som ett sätt att närma sig andeväsen, men betyder det att ni alltid befinner er i ett meditativt tillstånd då? :) Eller har ni förmågan att koppla bort verkligheten på ett sätt som vi andra saknar..?

Det är vanligt att man upplever mest i det tillståndet för då är man som mest avslappnad och man tänker inte på andra saker. Att vi kan uppleva det i vaket tillstånd beror på mycket träning men det finns dagar då jag har mycket att göra eller mycket annat att tänka på då jag inte uppfattar dom och då kommer dom när jag ska sova istället =) Nej man befinner sig inte alltid i ett meditativt tillstånd, men genom att meditera så övar man mycket på det här med kontakten och ju mer man övar desto mer lyhörd blir man sen i vaket tillstånd också.

#0, jodå har träffat på både vättar, troll, älvor, träd/sten/och vatten-andar, samt nu senast sett vaner som danser (misstänker jag att det var)

Berätta mer lightseeker! Vad är "vaner"? Är det dialekt för nåt annat på svenska? :) Sedan, hur yttrar sig dina upplevelser? En liten utvikning, snälla! Tänk vilken sagotant du skulle kunna bli! :)

vanerna var de rådande gudinnorna som helgade moder jord, innan dom slogs ihop med asarna. Håller just nu på att läser böcker av birgitta onsell som förklarar rätt så mycket om våra förmödrars traditioner och kunskap om balansen mellan natur, människor och vanernas gudinnor

..lite mer om dina upplevelser skulle sitta fint! ;)

Jag skulle jättegärna vilja stöta på de små men jag har aldrig gjort det, jag tror att de finns och ställer till bus ibland och jag ställer ut gröt till dem på julafton men jag ser dem inte.

Det är så fantastiskt att höra er som har den möjligheten härligt!!

jag har beskrivit de, förut, men ett smakprov då:

Stod uppe på ruinerna av drottning Ommas borg, tillsammans med 16 andra mediala personer. Jag valde att gå upp på borgen som siste man och upptäckte, när vi skulle lyssna på vår guide, att det var någon som knuffade och buffade mig på smalbenen.

Jag hörde flera irriterade små röster som ville att jag skulle flytta på mig, så jag tog ett kliv åt sidan. Åter var de irriterade och sade åt mig att jag stod ivägen, detta upprepades 4 gånger innan jag fattade galoppen att det var hus-stenarna som jag inte skulle stå på, för de hade en väg in i berget där, vättarna.

Så när jag tog ett större kliv och stod på gräs och jord istället, så blev de nöjda.
Det var en av mina upplevelser.
Det är litet lustigt att jag så tydligt hör dom och uppfattar att de är där, men däremot så kan jag inte säga att jag vet hur de ser ut. Men det kanske är så som medialitet funkar: ibland ser man andra gånger så hör man desto mer.

Tack lightseeker! Helt suveränt, och vad roligt det är att läsa om ovanliga "naturupplevelser". :)

#14

Ang vaner..
En av mina bröder är asatroende och historiskt intresserad av den tidsperioden så när jag läste ordet vaner kände jag igen det men genom honom har jag fått en lite annan uppfattning om vilka vanerna var.

Nu kommer jag inte ihåg allt han berättat om vaner men historiskt sett anses det tydligen att dessa var de första invandrarna i norden och enligt asatron skulle vaner vara ett släkte som var förknippat med fruktbarhet och trolldom. Om jag inte minns helt fel så var Frej och Freja också vaner.

Det här förtar ju inget av dina personliga upplevelser men det är ett exempel på att det finns många trosuppfattningar/föreställningar som byggs på med ännu fler föreställningar och så rullar det på…

Glömde att berätta om när jag gick i skogen och la mig i en glänta, solen sken och det var varmt. Så jag låg där i gläntan och blundade och lyssnade, hörde att det tisslade och tasslade alldeles bakom mig och att "något" var framme hos mig och nuddade mitt hår. Men när jag satte mig upp fanns det inget där.

Ja absolut….kommunikationen med naturväsen (devor/tomtar/vittror/småfolk/älvor) osv…..kan till en början upplevas lite märklig…men när man vant sig vid deras sätt att kommunicera kan man tom uppleva det som ytterst behagligt….

Kommer jag ut i skogen eller trädgården och inte kommunicerar med dem så känns det som något allvarligt fel…..och saknaden efter denna kontakt är då oxå mycket stor….

mm, älskar mina små vänner, vättarna. Dom vill ofta bli ihågkomna och tackade.

Jodå, de små och stora i naturen och elementarer har jag fått förmånen att se, känna in och haft kontakt med. Det finns åtskilliga av dessa väsen och alla finns kvar i våra myter, sagor och gamla berättelser…även om det inte är så många som tar dem på så stort allvar längre.

Det finns många berättelser om kontakter mellan människor och Naturens Väsen och vi människor samexisterade med alla dessa väsen förr men sedan gick människan en annan väg och kontakterna nästan bröts men vid gynnsamma förhållanden kan människan forfarande ha känningar och kontakt av våra medvandrare i Naturen.

Har en liten berättelse om småfolk som hände på 80 talet.

En vän var på väg hem ifrån en rockfestival, inte helt nykter, och fick för sig att kliva ur folkvagnsbussen efter halva vägen. Det var endast skogar runt ikring men de andra kunde inte stoppa honom. Han vägrade åka med och de andra åkte vidare efter många om och men? Var inte med i den bussen så jag vet inte varför eller hur dom kunde lämna en jättefull kille sådär. Iallfall så hade några andra kompisar, som åkte ca 1 timme efter, sett  honom efter vägen och plockat upp. Han hade varit helt förstörd och grät så det hade tagit ett tag innan de förstog vad han sa.

Han hade gått vilse i skogen och lagt sig ner och somnat sen vaknat av att någon knuffade på honom. Det hade varit fler än en liten och dom hade lett honom ut till vägen igen. Han hade velat forstätta att sova men de hade inte gett sig.

Precis när han kom ut till vägen kom de andra som var väg hem och plockade upp honom.

 Fylledelerium? Nej, jag tyckte inte att det lät som det när jag hörde berättelsen. Jag frågade om han hade tackat

Har sett ett riktigt troll för många år sedan! Vi var tre par som lånat en stuga i skogen för att fira midsommarafton. När vi hade ätit gick jag ner till sjön som låg 40-50 meter från stugan för att diska våra tallrikar. När jag reser mig upp och börjar gå stigen upp mot huset såg jag henne!

Hon var väldigt stor, och satt lutad mot stugväggen med knäna uppdragna och de långa bara armarna vilar på dem. Långt svart rufsigt hår och jag har för mig att hon hade ett armband på högra armen. Där sitter hon och tittar roat på mina vänner som sitter kring elden några meter ifrån.

Jag iaktog henne en bra stund och när jag sedan började gå igen så tonade hon sakta bort i sommarnatten. Jag har senare gjort en teckning av henne.

härligt att höra andra människor beskriva sina möten med våra naturväsen.

Men Lady OOna, vad är elementarer för något?

Åh, vad spännande att få läsa om era upplevelser! Du bjarvamor, du har inte kvar teckningen av din trollpacka? Skulle vara roligt att få se hur hon såg ut! Sedan blir jag peppad inför framtiden. Tänk om jag kunde få se nåt naturväsen också för jag kan ju känna av dem ibalnd på mina vandringar.

#21 Du Bran Duir, hur kommunicerar dom?

#27  de kommunicerar på et ttelepatiskt vis…inte alltid i "hörbara " meningar utan mer som starka känslor ……men ibland så är det rena klara röster som hörs…inuti…

Inga-Lena, jag tror den aldrig blev uppackad i förra flyttningen! Så den ligger nog i en kartong i källaren? Har inte tänkt på den på många år, tills nu ikväll. Ska se om jag kan hitta den. Annars kan jag säkert göra en ny eftersom det var en syn som sitter på min näthinna.

#26 Hej Lightseeker….Elementarer är elementens väsen, Gnomer för Jorden, Undiner för Vatten, Salamander för Eld och Sylpher för Luft…det är det vanligste men Elementens väsen har andra namn i andra kulturer de jag har skrivt är anglosaxiska.

Eld, kan vara drakar…..Vatten kan vara sjöjungfrur eller Sirener, Jord kan vara vättar, Luft kan vara älvor…med lite omskrivning för våra skandinaviska invånare.

elementens väsen, mycket intressant.

Men vem är det som har bestämt vilka väsen som representerar vilket element?

Är det samma för olika kulturer. Eller har man tex. då andra elementarer?

Jag tänkte på hos en kvinna från Nigeria som jag besökt, som jag fick in energier. Jag tecknade av dom och mannen i familjen utbrast att det var trädandar eller förfäder. VIlket slags element skulle det i sådana fall representera.

Sjöjungfrur eller sirener, har jag inga minnen om att jag har stött på och ändå har jag drunknat som 8-åring samt att vattnet och jag har alltid haft en stark kommunikation

Finns det andra elementarer som står för vattnet?

Dom här namnen: gnomer, undiner, salamander och sylpher. Det är väl inte fornnordiska namn?

#29 Jaa tack, det vore roligt att få se den! Om dom verkligen ser ut som troll, eller kankse mer påminner om oss själva..

Lightseeker…..Vem som har bestämt det…ja det vet jag inte men det finns uppsjö av litteratur att läsa om dom. I England finns de här "titlarna" finns väl även i Grekisk mytologi, för naturligtvis har varje kultur sina namn på alla dessa väsen. Troll heter inte alltid troll…utan kan också kallas för Kobolder i Tyskland och Gobblins på Irland, Boggiemen i USA, där alla representerar en slags troll. Många väsen har egennamn också som Black Annis, en hiskeligt fult kvinnligt sjörå i Skottland. Jag har en intressant bok om ämnet men eftersom jag håller på att flytta och många av mina böcker är nedpackade redan men återkommer gärna om du tycker att det är intressant.

Fornnordiska namn på Elementarandar är väl förmodligen, Eld, Luft, Jord, Vatten…men på gammelnordiska i så fall?? spekulation bara…..!

Jag har mött massor av dem i skogen… fast som någon beskrev så fort jag tittar rakt på dem är de "borta"… men de finns runt omrking mig hela tiden… tycker jag iaf :-)

Jag har haft ett litet skogsväsen på ca 1 meter i mitt knä som satt och drog mig i håret. En häftig känsla

Jag och Cattigirl har tomtar i stallet! Två st, och det verkar funka bra nu när vi bett om ursäkt för att ha trampat i klaveret…

Sen har vi även småknytt, eller hade iaf. Cattgirl såg dem, jag märkte när de gav sig på min annars kolugna kuse så han fick fnatt på stallgången. Efter att ha rytit i ordentligt så lugnade de ner sig.