Jo, jag känner träds oro, och skogens tillstånd. Obehag och glädje. Naturen är så sammanlänkad med oss i symbios så är vi lyhörda kan vi höra skogen tala i vårt hjärta. Kalhyggen fyller mig med olust, men även granförsäljning när de unga granarna ligger och dör. En olust i systemet.
Därför mår vi så bra då vi pysslar med jord och blommor, att plantera ett träd är en ren lycka! Mvh/WL

Hur gick det med Sigges öga?

#2: troligen en allergisk reaktion mot ett bett. Fick en kortison spruta

Av denna bild får jag detta, här har det funnits människor långt tillbaka i tiden, platsen har för dem betytt väldigt mkt och här känner man verkligen av en hel del ! Hade varit kul att sätta sig där idag å bara känna in platsen, tror hunden har full koll på detta !

#4: jag går aldrig in i denna skog utan att be om lov. Går förbi ett gammalt gammalt jakttorn. Där stannar jag, nickar o ber om lov. En bit innan ligger det 2 äldre gravstenar.

Jag förstår att de måste avverka. Men gör det snyggt

Absolut. När min favoritpromenadskog avverkades så kunde jag inte gå där mer. Fick obehagskänslor, det var som om jag inte var välkommen där längre.
Nu några år senare när skogen börjar växa upp igen så kan jag gå där och känna bra energier.

Jag känner det också. Men jag har aldrig känt mig ovälkommen eller känt något behov av att be om lov. Men så har skogen varit en del av mig sen jag var liten :)

#7: det är han i jakttornet jag ber om lov. Det känns som att jag bara lånar hans del av skogen.

Det betyder att man känner av hur naturen mår och att det som görs mot naturen slår tillbaka mot människan. Man kan se då djur lider, människor svälter och då en skog bara avverkas ner till undervegetationen så försvinner många arter just där, tex blåbärsris, lingon, svampar, insekter som behövs i symbios med andra levande varelser som skog och växter.
Ödmjukhet är klädsamt för vi lär oss mer och mer hur allt hänger samman i livet.
Alla känner nog njutning i en bokskog om våren och obehag inför ett kalhygge. Känslan är genetiskt inlagd i oss att känna behag och obehag. Inte konstigare än så.