Född sån….istort sett i alla fall….började se saker redan som väldigt liten….

#1 Hmm, är du bara "i stort sett" född?

SEV

Jag har varit synsk hela mitt liv, så jag är väl också född sån
Men när jag började förstå att det var mediala gåvor så var jag 12 år.

Är oxå född sån men kom inte till insikt förrän sent 70-tal och då var jag över 30 år…fattade inte riktigt "att jag kunde" förrän jag träffade likasinnade och började meditera. Jag såg en massa saker som barn, fick vara med om ett och annat men trodde väl förmodligen att det bara va så för alla….vem vet hur en barnunge tänker…

Hej! Jag hade mina första starka upplevelser när jag var 25 år. Då kom prekognitioner och klara bevis till mig. Det tog mig dock fem år att lita på upplevelsen. Jag träffade en healer då som hjälpte mig mycket och jag började träna förmågan. Intuition har jag alltid haft med jag trodde nog mest att jag var "intelligent" när jag såg ett annat perspektiv än andra.

Ibland är det väldigt tyst omkring mig och andra gånger mer ett utbyte med guider och änglar.

Alla har inturion men man får öva att lyssna mer på den…

#2  ja jag tror det….haha…fler än jag som är på busigt humör idag…****skratt****

#6 Ja lite skoj förgyller dagen!

Medial vet jag inte om jag är å i så fall när jag blev det, men mycke tyder på det, å har alltid gjort.

SEV

Tack för Era svar här. Snälla är ni och svarar på mina ibland konstiga frågor.Men jag är ju så nyfiken på det här.

Skönt forum. Trodde bara det var jag som kunde va barnslig och flamsig vid min ålder och samtidigt allvarlig. Men jag är inte ensam. Vi är nog födda sånna allihop.

Vet ni. när jag var liten trodde jag att man var lastgammal vid 45. Med fasa tänkte jag på att då är man tvungen att bära en skotsk rutig plisered kjol.troligtvis grön . Sen såg har framför mig papeljotter i håret. Och helallvarlig.

Det har inte stämnt in än. Håret är som det är med vanligt självfall åt alla håll. Och nån pliserad kjol tror jag inte jag har.

Konstigt vad man kan få för sig .

Nej nu får jag sluta. Jag spårar visst ur.

I stort sett sedan jag var liten.. med undantag av tonåren och fram till 24 års ålder då jag fick uppleva en kris och öppnade upp igen. Och under varje graviditet har det verkat som att det "upphört" eller som att locket har legat på. Men nu blir det bara tydligare igen.. Min minsta är 3 1/2.

Sen jag var 13,har jag varit fullt medveten om att Andra Sidan existerar…

När min biologiska mormor dog 2003 började min medvetna mediala resa. Det var inget jag medvetet bad om att få utveckla utan information och upplevelser mer eller mindre började "ramla" över mig. Har tagit flera år av motstånd mot detta från min sida. Har och är fortfarande en stor skeptiker som jobbar hårt med tilliten till mina "kunskaper och förmågor". Har valt att koncentrera mig på självutveckling i först skedet så får vi se vad jag är villig att göra av den mediala delen senare.

Har insett att jag alltid haft en välutvecklad intuition osv. När jag var liten blev jag tex aldrig överraskad över vad det låg i paketen under julgranen osv. Funderade aldrig över det då men nu så förstår jag. När jag var 6år dog min morfar och vid hans begravningskaffe så såg jag hur änglarna, som jag såg dem, tog hand om honom. Det var lite om min "resa"………….

Medveten om det sedan mina tonår då jag såg det andra inte såg och hörde

Måste ha varit omtumlande att förstå eller försöka förstå att man ser och kan få kontakt med det andra varken ser eller förstår.

Att vi som inte har förmågan, ändå har en tro och på nåt vis vet att den andra sidan finns är ju en sak.

Jag har nog alltid känt och trott på att det finns ett annat liv än detta. Att det finns en andra sida. Men det betyder ju inte att jag  har kontakt med dem. Ja det skulle i så fall vara när min morfar dog. När han dog ca  04.30 vaknade jag satte mig upp i sängen tänkte ja du morfar nu har du gått över, ha det så bra . Sen lade jag mig ner igen och SOMNADE .Vilket var konstigt tycker jag. Sen vaknade jag när mamma rimgde en timma senare och sa att morfar dött. Till saken hör att han hade talat om för mig tre veckor tidigare att nu var det dags. Jag undrade förståss dags för vad. Jo det var dags att gå vidare. Han var nöjd med sitt liv, inte deprimerad på nått sätt.  Bara var nöjd och ville gå vidare.

Hans begravning var så vacker . När prästen tog skovlarna med mull kom en solstråle in genom fönstret och lyste upp kistan.

Fortfarande under utveckling. ^^ haha. men startade när jag var runt 10-11 tror jag.

Jag är nog född med det att jag känner/vet saker i förväg och ibland så ser även saker. Jag hade det nog lättare att hanskas med det när jag var liten/ung, för nuförtiden blir jag oftast bara rädd när jag ser något som jag inte tror tillhör denna välrd……konstigt igentligen…är väll lite rädd av mig inte rigtigt van än vid allt här i livet

Jag är nog också född med det. Hemma var det naturligt. Mormor och farmor var mediala, likaså mina föräldrar, men man pratade inte så mycket om det i mitt föräldrahem, det var bara som det skulle vara, liksom(vad det egentligen handlade om, det har jag själv förstått nu senare i livet).

När jag var i tonåren blev jag så otroligt skrämd av en närvaro att jag tror jag "lade locket på" och inget hände under flera år. Men när jag blev äldre och började förstå blev det naturligt igen.

Det är så häftigt det ni känner och kan :-)

Själv är jag en sådan som "känner hur folk mår inuti"… alltså gammalt skräp som ger folk mörka fläckar eller vad jag ska säga. Jag trodde väldigt länge att alla kände och såg detta men en kinesolog jag kom till sa till mig att det inte alls var så. Jag har aldrig utvecklat detta eftersom jag har haft så stora skador själv att ta hand om och försöka läka och begripa.

Däremot så bodde jag i en lägenhet i ett hus som hör till ett slott här i trakten. Där bodde jag alldeles helt säkert ihop med "någon" mer… det var min första kontakt med andar. Han var en ganska stökig och bråkig kille som smashade glas, slog i skåpsluckor, knackade på och stormade in när jag hade gäster, lekte med ljuslågor osv.

Vet ej om jag är född med det..men såg saker när jag var runt 5 år..Upplevde mer saker när jag var i 14 års åldern..Nu när jag är 39 så har jag tänkt igenom mitt liv rätt mycket sen min mamma gick över i mars i år..Pusselbitarna börjar falla på plats..har nog upplevt en hel del genom åren som gått av övernaturliga ting eller vad jag ska kalla det..Tycker det hela är synnerligen intressant iaf..Allt liksom hänger ihop på nåt vis..föraningarna har jag nog alltid haft..men alltid trott det ska vara så..

Jag förstod inte förrän några år sen att jag var medial… Det var efter att jag hade gått min första kurs som det klarnade.

Som liten såg jag en flicka i mitt rum, men jag tänkte ju inte att det var "ett spöke", visste inte vad hon var, men jag kände mig trygg med henne…
Sen en dag gick det upp för mig vem hon var =0)
så "tydligen" har jag varit medial hela tiden.
Tror för den delen att alla är det, men det är inte alla som tänker på det, eller känner för att utveckla det, så då stänger man nog ner så man inte märker av det…

När jag var liten, fram till att jag var ca sex-sju år gammal, kunde jag kommunicera med djur - men det fattade jag inte då. Jag bara visste vad katten "sa", och tyckte inte att det var något konstigt med det. Den förmågan har jag tyvärr tappat bort.

Nu får jag ofta "bilder i huvudet" av saker som ska hända, och som senare inträffar. Jag är även bra på att känna in hur en person känner sig eller kommer att reagera.

Jag ska börja meditera nu, så att jag sakta kan öva upp mina förmågor igen. Senast nu för ett par timmar sen satt jag och mediterade, men höll nästan på att somna, så jag la mig på sängen som en köttbulle (hehe, fråga mig inte varför..) =P. Hör och häpna, först en hand, sedna en hel arm över min rygg. När jag krökte ryggen kändes det precis som att armen gled ner lite. Efter en stund kände jag hur armen bit för bit togs bort från min rygg, och lämnade kvar en kylig känsla. Nu i efterhand vet jag inte riktigt vad jag ska tro.. Men det kändes så pass verkligt att jag inte kan ha inbillat mig. Så - ett litet steg på vägen =)

när jag var liten o jag o min familj bodde på övervåningen av ett gammalt hus så lekte o pratade jag ofta med en liten farbror..för mig var han verklig..jag minns ej om jag berättat det för någon förrän vid ett telefonsamtal med min faster..då sa hon..-meh!det är ju den lille farbrorn som bott där tidigare före er!min faster har en del förmågor hon oxå..men hon märkte inget när hon bodde där..rätt kul o få sånt bekräftat när jag blivit äldre..min farmor hade oxå förmågor..hon o jag hade telepati iaf..liksom faster o farmor..min farmor gick över 2003..

Jag "visste" väldigt mycket redan som liten, men lärde mig väldigt snart att hålla tyst om detta eftersom jag blev retad.

I 20-års åldern började jag förstå att jag var medial men jag var ännu inte riktigt mogen för detta så jag bad om att få slippa tills vidare.

Förmågan att se läsa i kort har jag haft sedan 20-års åldern. Har också fått starka varsel till och från i livet. Min stora andliga uppvakning började 1996 och jag antar att den pågår fortfarande.

jag har alldrig vsarit med om något som ni har .. jag är 13