Lite tankar och oro efter död anhörig
Jag har dragit mig lite för att skriva det här inlägget eftersom jag vet hur flummigt det kan te sig för dem som inte har den minsta tro på att det finns en andevärld och ett liv efter döden. Även om jag vet att ni som är här har andra tankar så kan det ju dyka upp element som idiotförklarar mina frågor, men jag får ta risken.
Hur som helst, jag har upplevt en hel del saker som gör att jag nästan tvivelsutan skulle vilja hävda att det finns ett liv efter döden och att andar kan interagera i vår värld. Ett hem kan vara hemsökt av någon ande som inte har kommit vidare och anhöriga kan hälsa på och ge sig tillkänna. Ni vet, allt det där. Jag anser att jag har upplevt det, och jag trodde att jag var någorlunda mottaglig av mig.
Men så nu då… En nära anhörig gick bort för mer än ett år sedan, och jag har inte upplevt den minsta lilla närvaro under hela tiden. Jag drömmer inte ens om denne. Jag kan inte ens inbilla mig att jag har fått någon sorts hälsning av någon sort. Jag förstår inte.
Två älskade djur gick också bort utan att jag har märkt det minsta lilla efter dem. Jag, som tidigare år har upplevt så mycket trodde faktiskt att jag om någon skulle vara rätt mottaglig, men nu börjar jag fundera på om jag kanske är helt stängd för andevärlden, åtminstone just nu? Det är i sådana fall lite synd kanske, men en förklaring jag kan leva med.
En annan förklaring jag har leder snarare till en viss oro. Jag börjar oroa mig för att min döde anhörig inte alls har fått den där ron h*n förtjänade så mycket, utan irrar runt, förvirrad och ensam på ett deprimerande sjukhus. Det är en fruktansvärd tanke. Och mina djur har det kanske inte alls bra utan flyter runt på veterinärkliniken de dog på. Hur kan man stilla en sådan här oro och bli trygg med att alla har det bra? Vad säger ni om saken?
Hej
Oroa dig inte de har det bra - det troliga är att du har sorg som gör att de inte vill skapa mer av den med att vara dig nära - ta det bara lugnt så ska du se du kommer få känna av dem snart . 🌺
Här en liten blogg som kanske kan hjälpa dig https://www.lyztran.com/2016/04/07/%e2%80%8bsorjande-och-andliga-tecken/#comment-4589
Sajtvärd på spiritualism.ifokus. Min hemsida www.lyztran.com "Jag Är"
Jag säger som Jane 🙂 Djuren behöver du inte oroa dig för, de hamnar direkt där de ska vara på andra sidan, de har det mycket bra och har egna skötare som ser till dem. Djur har inte tankar på samma sätt som vi, de saknar "filtret" mot andra sidan och för dem är det en helt naturlig process med övergången mellan världarna.
Så skönt att höra att djuren har det bra Amanda! Det tröstar varje gång jag läser det.
Men jag har också funderat på detta att vissa människor kommer och hälsar på, min fd som dog ung kom många gånger, min pappa ,en god vän. Men aldrig min mamma hon dog 2012. Kanske måste hon få se sig själv och gå i skola länge på andra sidan. Vår sorg kan nog också stå i vägen, man sörjer för djupt! Tårarna släcker möjligheten. Men min förra hund kom i dessa vakendrömmar, för några minuter fick jag krama henne. Hon var lika levande som då hon levde. När man minst anar det känns det som för mig. Det kan ta tid. Mvh/WL🌺
Tack för svar alla. 🌸 Det vore fint om man kunde vara lugn med att alla är där de ska i alla fall. Man kan ju tycka att folk kunde droppa av ett litet Tecken åtminstone så att man kunde slappna av. 🙂
Jag tror att ibland ser man inte tecknen heller för man är för upptagen med sorgen efter dom. Då känns det bara tomt och ihåligt efter de kära. Ibland är de kanske färdiga med jordelivet och deras behov att ge Tecken är noll. Det kanske är så skönt att slippa jordens strid och kamp att de njuter friheten. En del av oss kanske blir rädda att känna av dom. Ibland sänder de fåglar, fjärilar istället. Eller som i mitt fall, små vita fjädrar. Deras tid är inte vår tid heller, tror inte tid existerar på andra sidan, vi är ju evighetsvarelser. Mvh/WL🌺
För den som är på fb kan jag varmt rekommendera djurprataren Mrs Doolittle. Hon har en vanlig hemsida också men den verkar inte fungera just nu. Idag skrev hon lite om djur på andra sidan, ett smakprov:
"Djuren "saknar" sällan sin människa eller sin familj! De kan komma och hälsa på oss även sedan de dött och lämnat sin fysiska kropp. Alltså sörjer inte djuret sina människor, för den upplever inte att den mist dem! Den kan ju hälsa på när den vill och röra sig bland sina människor som vanligt, bara utan sin fysiska kropp.
De allra flesta djur känner en stor lättnad över att "bli av med" sin fysiska kropp, som ofta är orsaken till att de inte kan leva kvar i kroppen. De känner sig glada och lätta och upplever att de nu åter kan röra sig fritt som de vill utan smärta eller de begränsningar som kroppen på slutet gav dem."
Fint!
Då min förra hund dog, så sökte jag henne hela dagarna. Min man som inte tror på något sådant kom hem en dag storgråtande från arbetet. Han hade stått högt upp på en ställning och målat, då ser han Lucky komma ur vattnet med sin bästa vän Ronja, de hade varsin pinne i munnen och de skakade sina pälsar så vattendropparna yrde och lyste i solen som diamanter. De sprang mot en vacker skog, hon vände sig en gång och tittade på min man, sedan sprang hon vidare.
Han var så tagen av detta och fast det gjorde mig glad för hans skull så var jag lite avundsjuk. Men ca 5 månader senare så får jag en vakendröm på natten, de är så klara mer än vaken. Då ligger hon i sin soffa och jag får krama och mysa en kort stund med henne, maken hinner precis titta in och se henne. Så sade jag farväl till henne. Jag väntar att få se min käraste skatt Ella snart på samma sätt.
Men jag tror de älskar oss. Mvh/WL🌺
Underbart WL! ❤️
❤️
#6. Tack för länken Amandla! 👍Underbart att läsa.❤️
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
❤️
Dina döda, såväl djur som människor, kommer att ge sig till känna för dig när de är redo för det. Det handlar inte om dig utan om deras återhämtning, behov av ro och sinnesfrid långt bortom vad du förstår. Så ha tillit till livet och döden och vänta tålmodigt så kommer du att få svar. Kram
"En dag ska vi dö, men alla andra dagar ska vi leva"
Ibland har jag undrat om djur har gemensamhetssjälar, att en hund som lämnar jordelivet kan få en själ i ett annat djur, men skilda gränser, hund till hund tex.
Vi kämpar nu med en organisation som har adoptivhundar från Ryssland, så seriöst så det finns inte. Men ibland krånglar det, hunden försvinner, eller är redan adopterad. Men en hund dyker upp hela tiden. Hon är porträttlik min hund som dog i januari. Tanken svindlar, försöker hon ta sig tillbaka till oss. Det lär visa sig.
Många beskriver att första året känner man närhet till den som gått över, sedan kommer en slags tomhet, ihålighet och då blir man själv liksom tom. De kanske drar sig bort lite för andlig utveckling och deras avstånd till jorden krymper också.
Men de tittar nog till oss då de kan. I sorg är man bedövad i själen. Det är som allt förfrusit och det är säkert svårt att nå oss. Hjärtat ropar-visa att du är hos mig fortfarande- , men hjärtats dörr är krampaktigt stängd. Men med tiden kan man se att de ändå varit där. Det är ett hopp jag bär. Mvh/WL🌺
Jag kom på att jag skulle uppdatera den här tråden. Det hände sig som så att väldigt kort efter att jag startat denna tråd faktiskt fick, eller tolkar jag det som i alla fall, ett rätt så tydligt Tecken från min anhöriga, som var min mamma. Hon tyckte väl att hon var tvungen att lugna mig när jag oroar mig och till och med skriver trådar på forum. 🙂
I övrigt mörkar jag ändå ingen närvaro från henne men jag är i alla fall glad över att hon har det bra. Jag tror att det kan vara som någon skrev, att ibland hade de bara fått nog av livet. Och det hade hon, så hon vill väl vara ifred kanske.
#14: Så fint att du fick ett Tecken 💖🌹