Orkar inte gå vidare in på hur seansen gick till i detalj, men fattade mod till mig att fråga min farmor om hon hade förlåtit mig för att inte ha ställt upp mera, av rädsla att se henne sjuk….

Fick bekräftat att hon förlåtit mig, faktiskt kändes det svalt i min nacke och jag blev lättare på det området. Kändes som om alla tunga känslor befriade mig och jag brast ut i gråt. Hon lämnade oss i samma veva straxt efter förlåtelsen…

Sååå tacksam att det äntligen blev ett avslut på dessa tunga år….