Jag vill dela med mig en liten historia från min och mina syskons uppväxt. Det berättades ofta om spöken i vårt hem, det var både skrämmande och spännande på samma gång. Här kommer den mjuka varianten självupplevd. Håll tillgodo!

Mjuk spökhistoria.

Det var högsommar, min storasyster hade gått på sommarlov från skolan, jag själv hade inte börjat i skolan ännu. Vi satt vid frukostbordet och småpratade, hade inga särskilda planer för dagen. I det lilla torpet vi bodde var det ganska mysigt, även fast det var varmt ute så hade mor satt fyr i järnspisen för annars kunde vi inte få varm frukost, och vatten att tvätta oss med. Vi är flera syskon vi har en broder till och en lillasyster , våra småsyskon lekte för sig själva.

Mor hade begett sig till affären för att göra veckoinköp och det tog sin tid, för på den tiden fanns inte några snabbköp på lansdbyggden vad jag vet, detta var i mitten på 1950-talet. Vår far arbetade på gården där vi bodde så vi var inte lämnade ensamma helt och hållet.

Vi som var större fick passa de mindre barnen, det var en absolut självklarhet att göra så. Torpet vi bodde i kallades för " trollstugan" det kan vi lugnt säga att torpet gjorde skäl för namnet. Vi hade fått stränga order att inte gå upp på vinden, för där fanns det saker som den förra ägaren hade lämnat kvar efter sin bortgång och ingen gjorde några anspråk på dom men grejerna skulle lämnas ifred det fick vi en sträng uppmaning om.

Spökade på vinden
Vi barn var väldigt nyfikna på vad som fanns däruppe så vi bröt detta löfte som vi gett far. Det räckte med en menande blick mellan mig och min syster för att vi skulle förstå varann, vi sade inget för då skulle våra småsyskon vilja vara med, och det var det sista vi ville, då skulle de bara förstöra för oss tänkte vi, även skvallra för far, det ville vi inte utsätta oss för. Min syster och jag reste oss makligt från stolarna för det var ju oerhört spännande att göra något otillåtet, plus att vi hört att det spökade däruppe på vinden. Det började krypa innanför skinnet på mig, skulle nerverna hålla tro? Spänningen och nyfikenheten tog överhand, sagt och gjort, vi skulle göra detta förbjudna nu det fick bära eller brista. Vi smög iväg från syskonen med hjärtana bultande.

Vi vände om och rusade till dörren som går till vinden, min syster Alice öppnade lite försiktigt, första trappsteget knarrade, vi satte händerna för munnen, precis som om det skulle hjälpa!? så att "spökena" inte skulle höra oss…hihi… andra steget, tredje, då började det ta emot att komma uppåt, min syster viskade ner till mig jag stod i dörröppningen för att jag var rädd att den skulle slå igen med en smäll, då skulle våra syskon komma och förstöra vårt äventyr. Hon viskade att hon inte kunde komma upp, det var som om en" osynlig kraft "som höll henne tillbaka.

Min syster kom ner baklänges i trappen blek om nosen och darrande av rädsla och av spänningen denna upplevelse gav. Vi stod och tittade på varann en liten stund sedan frågar hon om jag vill försöka jag tvekade lite men tänkte att jag kan nog klara detta bättre än hon, visst var jag rädd men vi skulle genomföra detta tillsammans så jag fattade mod ett par sekunder och stegade upp, skulle visa att jag var modig nog… minsann… så jag tog två steg i taget för att skynda på det hela.

Det visade sig med det samma att jag kunde inte komma ett enda steg längre än min syster, det var en otäck energi "kraft" som höll oss tillbaka, jag blev illamående och kraftlös på något sätt. Jag stod kvar och höll mig fast i ledstången och bara bligade ut över vindsgolvet, jag drog i ledstången liksom för att dra mig upp men tyvärr jag fick stå kvar. Det gick några minuter som jag tyckte var en evighet, jag betraktade det som var synligt över vindsgolvet allehanda grejor fanns, gamla kläder, både mans och kvinnokläder, en fin kista som det säkert fanns spännande saker i, det var några gamla papplådor med damm på och spindelnät i massor. Kunde även se en spinnrock framme vid fönstret, mössor, och hattar var upphängda på sjutums - spik, på tvärgående balkar strax under där taket börjar. Jag fick syn på något som såg ut som en mycket gammal cykel jag skrek av upphetsning till min syster att den ville jag kånka ned från vinden och ut på gården så att vi kunde cykla på den, jag tystade mig själv ögonblickligen jag kom att tänka på syskonen de fick under inga omständigheter höra oss, det var mycket svårt att behärska sig i denna situation.

Uppskakade och lite snopna kom vi överens om att vi fick avbryta detta otäcka äventyr för den här gången, snart skulle mor komma hem, hon skulle nog låtit oss vara på vinden och leka hon var inte lika sträng som far men så trodde hon nog ej på spöken heller hon sa det aldrig till oss i alla fall. VI gick tillbaks till köket och kollade småsyskonen allt var under kontroll - trodde vi…Vi låtsades som att allt var som det skulle, jag satt som på nålar när mor kom hem och stämningen lättade när vi fick en strut med karameller att dela på, vi fyra. Det var blandade sorter, det var olika fyllning i dem, chokladfyllning, och någon sorts seg fyllning som var allra godast tyckte jag.

Det var dags för kvällsmat, och far kom hem så där vid femtiden, oftast var det smörgås med ost eller korv, kanske rester från någon annan dag, mjölk eller gröt, välling, det stod vi oss bra på. Men det var ju första dagen på syrrans sommarlov så vi fick bärkräm, som mor gjort på förmiddagen så att krämen hann svalna ordentligt mor satte den i jordkällaren, för för om den var ljummen så blev den lite syrligare i smaken och mjölken skar sig, det var inte trevligt.
Far satt och åt under tystnad, han lyssnade alltid på nyheterna och dagens eko, det fanns väl bara en radiokanal som de lyssnade på", man hörde alltid Sveriges radio Motala här kommer nyheterna och dagens eko" men denna kväll var vi ovanligt tysta vi med, han satt och mönstrade(kollade in) oss, han såg på oss att allt inte var som vanligt. Jaha… hrrrm.. vad har ni haft för skoj idag då frågade han med en likväl lite finurlig min och lite annat tonfall på rösten mot vad han annars brukade ha det betydde att han genomskådat oss. Ni kom inte ner till mig i ladugården i dag sa han frågande, ni skulle ju hjälpa mig med kalvarna idag sa far, och tittade forskande på oss? Vi visste inte vad vi skulle svara, sanningen var ju allra bäst men vi hade stor respekt för far så vi vågade inte.

Vi tittade på varandra, vred och vände på oss, liksom skruvade på oss för att kunna sticka iväg ut. Jag tror att jag vet vad ni gjort idag, jag såg att vinds - dörren inte var ordentligt stängd när jag kom hem, vad kommer det sig? Jag vet bestämt att jag stängde den i går kväll.

Far spände ögonen i oss och jag kände att det var bättre att erkänna vad vi gjort, så vi började stamma fram vad som hade hänt. Då sa far att vi själva hade upptäckt vad som fanns däruppe, så då förstår ni att ni inte har något att göra där, utan låta grejorna vara ifred.

Det var precis det som far själv inte hade gjort (lytt sina egna råd). (Han hade upplevt många otäcka saker i sitt liv på olika ställen som han arbetat i sin ungdom och senare. Han berättade många spökhistorier för oss efter denna episod. De var mycket otäcka i små barns öron. Dessa historier, plus det som vi nyss upplevt satte sina spår, särskilt på mig, jag har varit mörkrädd hela mitt liv ända tills jag fick träffa ett mycket trevigt medium, som förmedlade olika budskap från andra "sidan". Detta har gjort mig trygg.)

Följande natt kunde jag inte sova, jag låg och vred mig och tyckte att jag inte var "ensam". Hela rummet uppfylldes av denna "energi" som jag upplevde tidigare på dagen. Den var kvävande, tryckande och gjorde så att jag inte kunde skrika på hjälp, jag kämpade länge mot denna kraft som så brutalt kunde trycka ner mig i sängen. Jag tror att det höll på en timma minst, för jag var helt slut. (Nu kan jag som vuxen uppskatta tiden till bara några minuter.)

En annan känsla som jag upplevde var att det kändes som att jag sjönk i min egen säng eller att jag kanske snarare lyfte ur sängen och svävade. Detta orsakade en rädsla som inte går att beskriva med ord.

Detta fenomen har jag även upplevt som vuxen och kan bättre hantera det. (Ut ur kroppenresa).

På morgonen dagen därpå vaknade jag tidigt, det var omöjligt att sova för jag var spänd på att få fråga min syster om hon varit med om något konstigt? Har du varit med om något i natt frågade jag… Ja, svarade min syster med svag röst, som att hon var rädd att spöket skulle höra oss, hon hade legat vaken hon med utan att våga prata med mig, vi vågade inte väcka våra föräldrar för vi visste att de behövde sömnen de skulle upp alla dagar tidigt, utom söndagar då var far ledig. Det var just söndagsmorgon mor var alltid uppe först och tände upp i spisen, sedan kom hon och väckte oss barn. Hon tog alltid i fötterna när hon väckte oss barn och sa att nu var det dags att gå upp och inte sova bort hela dagen. Jag vaknade med ett ryck för jag hade lyckats somna om efter det att jag pratat med henne.

Oj då, sade mor… skrämde jag dig sa hon lite förvånat urskuldande blev du så rädd? Jag kan förstå det sa hon, efter era äventyr i går. Vi flög ur våra sängar för vi tävlade alltid om vem som kunde komma först ner till frukostbordet, min syster brukade vinna för hon var ju äldst, och starkast men denna gång lyckades jag smita under hennes arm på sidan på något vis så jag vann.

Det innebar att jag fick servera far och mor kaffet och vi fick dricka kaffe vi barn med. Men inte våra småsyskon. Mor hade dukat med kalvsylta, skinka och en väldigt stark ost, det var fars favoritost han skar tjocka skivor av den, jag själv ville inte ha för jag fick munsår och det tyckte jag var onödigt att få så jag lät bli. Jag ville ha sylta på ett fat att äta med gaffel och så hällde vi alltid över lite utspädd ättika på syltan det var väldigt gott. Nååå… sa far har ni sovit bra i natt då frågade han? Vi svarade i munnen på varandra att det hade vi inte gjort och han förstod därför att han upplevde detta fenomen allt som oftast. Jag ber er ungar att inte röra något som är där uppe, den som bodde här vaktar fortfarande över sina grejor och han blir arg om vi rotar. Han är en stackars jordbunden själ - sa far. Efter detta så fick vi barn vara ifred så att vi kunde sova om natten. Men jag kände likväl av energi ibland, det kändes som man var iakttagen då och då. Vi kände alla av det mer eller mindre förutom vår mor hon nämnde aldrig något, hon ville nog inte skrämma oss i onödan.

Det gick ett par år, far blev störd allt som oftast och vi andra mådde inte bra utav denna störande "ande" så far sade upp sig från gården. Vi flyttade några månader senare till att annat hus där det spökade ännu värre, det blir en annan historia.
Stavfel och annat bjuder jag på hihi…Slut.

Denna lilla historia är ett minne som vi upplevde som barn, det är ingen hårresande spökhistoria kan tyckas men tillräckligt spännande och skräckfylld när man är liten.

Ljus Rosknopp

Kan du inte berätta den andra historian? :)

Intressant…..berätta gärna den andra historien. Jag blev väldig nyfiken för denna var så bra….