Övernaturligt iFokus

Övernaturligt

Etiketter: andarspöken
Läst 333 ggr
Ninnurur
0

Spännande upplevelse min systerdotter gav oss!

Jag var i stallet ikväll med min syster och hennes dotter, E, som blir 3 i mars. Stallet delar jag med cattgirl, har ni läst hennes trådar så vet ni att det finns lite grejjor där. Flört

Iaf så står vi och mockar i varsin box när E tittar mot fönstrena ut mot parkeringen och säger "Vad är där?" Min syster tittar dit och ser inget annat än min skugga som speglas i fönstret och försöker med det. "Minette!" säger E då. Minette är alltså mitt fuxsto, hon använder även det som betäckning för en fuxfärgad häst ibland. Syster däger att Minette är ju ute i hagen. "Nä, hon går med Minette där" säger E. Förvånad Vi börjar då fatta att det är något annat och frågar var de ska men E kan inte svara på det utan frågar istället "Får hon låna Minette?" Vi kan ju inte svara annat än ja. "Nu borta!" kommer det sen från E och vi tänker inte mer på det.

Efter en stund har E tröttnat  på stallsysslor och sätter sig och ritar. Vad ritar hon då tro? Jo, "Flickan som går med Minette!" säger hon stolt!

Visst är det lite läckert!? Antagligen så såg hon då en fuxfärgad häst och en flicka som gick med den. Vi vet inte så mycket om gården men vi vet att det har funnits hästar där förr.

Vad det gäller E så kommer jag iaf verka för att hon inte ska tappa sin mediala förmåga, som jag är övertygad om att hon har. Hon kan även kommunicera med djur, vår barnrädda katt älskar henne och har gjort sedan hon låg i magen.

Jag är iaf helt exhalterad just nu! Glad

Elisabeth-J
0
#1

Barn är ju så öppna och mottagliga och tar allt så naturligt eftersom det för dom är naturligt. Hjälp henne med att förstå att det inte är konstigt så kommer hon säkert att hålla det kvar :)

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

Ninnurur
0
#2

#1 Precis min tanke! Jag är just nu mest glad över att hon inte blir skrämd. Glad

livia11
0
#3

Va häftigt :D

dorkey
0
#4

Jag tror jag var mer öppen än de flesta när jag var liten… Men det har försvunnit totalt.. :/

När jag var liten så pratade jag jämt och ständigt med hundarna i vår familj, och ibland blev jag ursinnig så mamma fick komma till undsättning när jag var skitsur på hunden.

"Vad är det Madelene?"

"Hon berättar inte! hon berättar inte!"

"Vad säger du?"

"Hon är dum! hon vill inte berätta"

Mer kommer jag inte ihåg :/


Elisabeth-J
0
#5

#4 Hahaha en tjurig hund som inte ville brätta allt för dig Skrattande

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

dorkey
0
#6

#5, en valp dessutom :)

Det har hänt fler saker, jämt med hundarna. En hund höll jag på att bli galen på, kommer inte ihåg varför men jag har en känsla att det var något den sa eller något den inte sa :P