Hur mötte du din andliga guide?
Hej!
Jag hade inatt en för mig mycket speciell "dröm"/ut-ur-kroppen upplevelse som jag vill dela med mig av här på ÖN (Är så glad att denna möjliget finns!). Jag ska försöka bespara er alla små detaljer, som nog är av föga intresse för någon annan än mig själv. :-) Fast det här blir nog långt ändå..! Hoppas på svar från er som varit med om liknande. Vill också fråga: Hur mötte du din andliga guide? Hur var första mötet med honom/henne?
OK. MIN HISTORIA, LITE BAKGRUND: För 9-10 mån sedan "ramlade" jag över en bok om kanalisering. Sedan en till. Hade aldrig funderat på att man överhuvudtaget kunde kanalisera sin andliga guide och kände inget intresse för detta, förrän jag började läsa. Insåg att en viktig del är stillhet och Meditation, något som jag inte riktigt "tagit mig tid" till. Så jag har läst, låtit allt sjunka in, men inte känt någon brådska med att möta min guide, även om önskan att göra det blivit starkare och starkare. Hade en "dröm" för ett par månader sedan, där min kropp togs över av en död släkting och jag kanaliserade verbalt (eller vad det heter) med hennes röst. Vaknade mitt i natten med surr i huvudet och sa högt att jag inte var redo för sådana här drömmar, att jag vill få göra det i min takt, och sedan dess ingenting. Men jag har de senaste månaderna utvecklats mycket på det personlinga och andliga planet ändå, med att lära känna mig själv och förstå saker och ting. Alla intryck och nya kunskaper som kommit till mig har känts så intensivt att jag nästan blivit trött! Har varit ganska "nere" den senaste tiden också, och önskat så intensivt att jag kunde få kontakt med min guide, eftersom jag läst och hört att det ska vara så underbart. Men så var det det där med meditation… :-)
UPPLEVELSEN IGÅR: Satt och skrev uppsats på datorn till tre på natten. Kände kall luft på händerna och en närvaro i rummet. Jag bor i ett gammalt hus, så jag är van vid lite konstigheter, men det här var på något sätt tydligare än annars. Hoppade in i duschen innan jag lade mig, och sa högt till mig själv (jag brukar prata för mig själv!) att om man kan känna på sig när man kommit så långt i sin andliga utveckling att man är redo att se avlidna andar, då är jag nog där nu. )Nämnas bör att jag verkligen inte har någon längtan efter att vare sig se eller tala med avlidna.)
Lade mig och pratade en lång stund med min guide och "Gud" (det blir alltid en salig blandning av alla som får ta emot mina tankar) och noterade att jag kände mig ovanligt lugn och harmonisk och kärleksfull mot mina nära och kära (har haft en del huvudbry).
Kände sedan hur jag började "snurra" ur min kropp. Jag har haft många ut-ur-kroppen-upplevelser så jag känner till känslan och vad som sker, även om jag för det mesta brukar bli rädd och så "avbryts" ut-ur-kroppen-upplevelsen. Men nu kände jag mig inte rädd. Bestämde mig för att själv skapa ett lugn för att klara upplevelsen. Färdades genom ett tjockt mörker. Det var inte alls kallt, utan behagligt, och med tjock densitet, på något sätt.
"Landade" plötslig "hemma hos" mig guide, som jag aldrig mött tidigare. Han bodde i ett stort hus, där det sprang minst tre barn som bara var några år gamla. Deras skratt var underbart och hjärtligt och fyllde hela huset. Hans "fru"/livskamrat höll på att städa/tvätta och hon skojade med mig och utstrålade sådan värme. Det gjorde allting. Det kändes så fridfullt och harmoniskt att vara där. Det var bara glädje och gemenskap. Min guide, som var en ung blond kille i 35-40 års åldern, visade mig uppför trappan till ovanvåningen. Kikade ut genom de stora fönstrena och såg en oerhört vacker gata, där folk cyklade rofyllt; ett torg stort som Sergels torg (!) men långa, breda trappor, där folk satt och gick omkring; en stor slottsträdgård, men välklippt grönska och vackra gångar, och så deras hus. Det var en salig blanding av allt - och jag förstod med ens att allt var skapat av tanken hos de andevarelser som var där, även min guides hus och handdukarna som hans kvinnliga livskamrat (att säga "fru" känns fel) stod och vek ihop.
Det kändes så starkt att allting var för sig själv, men ändå så var allt tillsammans.
Jag var så tagen av alltihop, och nervös av att stå och betrakta allt. Kände mig rädd att min rädsla skulle ta överhanden och att jag skulle vakna med ett ryck i min säng. Frågade min guide vad han hette och han svarade. Hans namn är ett ganska vanligt Svensson-namn. Och så sa han: "Jag kommunicerar med dig verbalt, men du måste lyssna. Lyssssna" sa han och log. Kan inte beskriva värmen i hans ögon.
Jag tackade honom så mycket för att han visat mig detta, men sa att jag ville tillbaka till min kropp, för att jag var rädd att jag inte skulle klara att gå omkring mer, att intrycken skulle kasta mig ur denna fina upplevelse så att jag vaknade abrupt hemma i sängen, och det ville jag inte. Hans tanke förmedlade bara kärlek, att jag fick stanna så länge jag ville, men att han förstod. Jag sa att jag ville testa att kasta mig ner för en av trapporna i trädgården, för att få "flyga". För jag förstod att allt var tankens verk, och att jag inte skulle kunna slå mig, bara uppleva pirret i magen, som när man var liten och hade de där flygdrömmarna som nog många av oss haft.
Han log så varmt. Och jag kastade mig nerför en trappa. Var halvbra på att "flyga" kan jag säga, men när jag nådde grusgången nedanför, lyfte jag blicken uppåt, mot det tjocka mörkret och sträckte upp min själ, på något sätt, och fokuserade på att "flyga hem". Färdades genom det tjocka mörkret återigen, innan jag tog plats i min kropp. Kände verkligen hur jag kom in i kroppen, sakta återtog min egen andning (fascinerades över att kroppen kunnat andas av sig själv under tiden), när jag var helt "inne", öppnade jag mina ögon, tände lampan, och skrev ner alltihop. Och tackade min guide igen. Det tog säkert mycket energi för honom att ge mig detta.
OJ, VAD LÅNGT DET BLEV! Det kanske inte är en enda kotte som orkat läsa. Men om någon är kvar måste jag ju fråga om era erfarenheter!
Den här mannen som jag mötte kändes verkligen som min andliga gudie - det var liksom så självklart att han var det. Men namnet var hur vanligt som helst, och så hade han familj! Har ni hört talas om att en andlig guide kan ha familj? Jag trodde att det var indianer (nu skojar jag lite) som man mötte i ett stort vitt ljus där allt var underbart harmoniskt. Jag var i ett vanligt hus, som genomsyrades av barns fnitter. Vad tror ni?
Kramar från Skåne!
Charlotte
Ska man inte bli känd för något här i livet, så kan man åtminstone bli känd för att skriva världens längsta inlägg på ÖN!
Vilken kanonfin upplevelse!…och väl formulerat inlägg!
själv mötte jag henne i en nära dödenupplevelse 1978….och sedan igen i en trumresa som Oona ledde 2002….kommunikationen oss emellan är annars ickeverbal eller ickefysisk….mer som tankar och drömmar…
Peter
sajtvärd på Druid & Shaman iFokus
Tack Peter!
"Puttar upp" tråden, är så nyfiken på fler historier!
#0, jag har visst mött min guide, men inte så här starkt och målande. Så du får bara tacka och ta emot, det fina som du har upplevt.
#2 jag har också haft en NDU, men jag minns ingen guide där, bara skolan som jag blev placerad i, innan dom skickade tillbaka mig in i min kropp.DOm var också mycket noggranna med att visa mig förfluten tid, samt framtid, för att jag skulle förstå sammanhangen i min svarta barndom och ha kraft till att överleva. Dom förklarade också varför det var så viktigt att mitt minne skulle raderas efter denna händelse, för att jag inte skulle oavsiktligt kunna sabotera min livsresa.
Kan du inte beskriva litet av din NDU också, i korta drag?
Hej Lightseeker :-)
Tack så jättemycket för ditt svar. Hur var mötet med din andliga guide, lite mer utförligt? Jag trodde att en andlig guide skulle se ut som något lite heligare, lite större än det jag fick vara med om - en "jeanskille" (som visserligen verkade oerhört vis) som levde ett "vardagligt liv" där på andra sidan, åtminstone enligt det jag fick se. Jag trodde också att det bara skulle vara en massa vitt ljus, för det har jag läst, men det var det inte.
Din NDU låter fantastisk. Sådant jag bara läst om. Ditt minne av "skolan" raderades alltså, som de sagt?
Jag har inte varit med om någon nära-döden-upplevelse, utan "bara" utanför-kroppen-upplevelser, där jag lämnat min kropp och som astralkropp gått omkring i mitt rum, och upplevet alla sinnen som mycket intensivare än i den fysiska kroppen. Mer spännande än så har det inte varit. Men dessa upplevelser gjorde mig övertygad om att vi är både kropp och ande.
Jag mötte min guide vid en uku i mars. Här under kommer ett utdrag utan vidar förklaringar saxat ur min "Book of Shadows".
… Jag skuttade runt knuten på tillbyggnaden och kom ut på en körplan som låg bakom restaurangen. Det kändes som jag nu blickade mot öster.
Till vänster hade jag byggnaden, till höger en grässlänt. Rakt fram låg körplanen och där bortom en del träd.
Träden lyste konstigt i sin astrala glöd, det var samma glöd som jag tidigare upplevt under mina resor i de astrala sfärerna.
Speciellt ett av träden som stod ca 50 meter fram var konstigt. Trädet hade en märklig guldlyster som avvek från de träd som såg jordiska ut. Trädet såg ut som en korsning mellan träd och palm, det bar rikligt med hängande frukt i klasar, frukterna var bruna och stora som kokosnötter och nära nog cylindriska till sin fason och utformning.
Först tänkte jag återvända till den plats där det började, det var på en skola. Sen kom jag på bättre tankar, nu skulle jag passa på att träffa individer som jag var nyfiken på. Jag förstod med andra ord att det var en lysande chans att möta andra andar.
Jag ropade först på Anti-Atma, den blonda flicka som jag vid flertalet tillfällen mött och undrat över.
Jag hoppades på att hon skulle komma och att vi skulle kunna ta ett ”snack” i fullt dagsljus men det verkade inte så, hon kom inte. Sekunderna senare ropade jag på nytt. (Ropade och ropade det var inte med vanliga skrik utan något som kändes som högljudd telepati.)
Nu ville jag komma i kontakt med min guide, jag kände att jag skulle passa på tillfället och ta en pratstund med honom. Jag ropade:
– Min guide, min guide, kom till mig.
Inget hände, jag ropade samma sak igen.
Efter ca 3-4 sekunder kom en "virvelvind" av något som liknade silverfärgad eld.
Virveln var ca 2 meter hög och ungefär lika bred som mina axlar. Den var ”tät” och i det närmaste ogenomskinlig.
Virveln cirkulerade runt mig i en snäv cirkel kanske med en radie på 3 meter. Jag kunde se den trots den var bakom ryggen på mig. Jag frågade:
- Eldstod, eldstod, vem är du?
(Varför jag talade teatraliskt har jag inte den blekaste aning om.)
Den kom till mig och allt blev svart.
Jag vaknar av att jag ligger i gräset uppe på slänten och till höger om mig ligger - stödd på armen - en man i 30 årsåldern klädd som en verkstadsarbetare på 30-talet och med keps på huvudet.
Jag är väldigt glad nästan uppspelt och det är han med.
Det verkar som vi redan pratat (telepatiskt) en stund redan och jag frågar:
- Vad sysslar du med?
- Det kan jag inte berätta, du skulle inte förstå, svarade han.
- OK, Vad sysslade du med i det senaste livet då?
- Jag arbetade med veteranbilar, svarade han.
- Var någonstans?
- I Deje, svarade han.
- Var ligger det?
(Jag hade för ögonblicket glömt att Deje ligger i Värmland strax norr om Karlstad)
- Ungefär en tredjedel upp, svarade han.
(Han menade helt klart en tredjedel upp i Sverige, han hade min lokalitet i Skåne som referens.)
- Hur kom det sig att du började med mig?
- Jo först sysslade jag med mongolida barn, sen…
- Ha, sen tyckte du att det passade med mig, skrattade jag…
Det var det sista jag minns…
Sedan försvann allt och jag vaknade.
Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland
de guider som jag har träffat på senare i livet, jag tror ju att det är samma person ev. också någon ängel vid tillfälle samt en demon, har jag alla kunnat höra och känna mycket mer tydligt än se, vid alla tillfällen. Under de senaste åren har jag dock börjat se, bättre. Så jag skulle kunna beskriva dom som Ljusvarelser, som är vitklädda och det strålar om. Dom förmedlar oftast djupa andliga kunskaper.Dvs. försöker att assistera
#7, tack. Det är som jag trodde: ljusvarelser i vitt. Då kanske det inte var en andlig guide jag träffade? Det kändes så men det kanske var någon annan. Tvivlar inte en sekund på min upplevelse, men är medveten om att jag inte känner till alla "nivåer" och "existenser" som finns och kanske däför missförstått lite.
Möter du din guide under en uku så är det troligt att denne ser ut som en vanlig människa.
Kommer guiden "hit" så kan den däremot vara av ljus.
Här är ett saxat exempel på en besökare ur min "Book of Shadows" från februari i år:
Sitter vid datorn på morgonen. Ser plötsligt i ögonvrån en kvinna gå från toa ut i stora rummet, när hon korsade hallen kastade hon en blick över axeln mot mig innan hon försvann ur synhåll hon var helt vit och nära 1,80 i längd. Hon är klädd i vit långklänning.
Jag tänkte:
– Vem tusan var det? ”Vita frun”?
Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland
finns det någon som hållit på med veteranbilar i Deje då?
edit: det fanns det visst http://www.svbk.se/om_klubben.htm då borde det vara lätt att forska i vem det var :-)
9# ojoj, skulle inte våga gå in på eran toa om jag var du! ;)
Kramar Joanna
Man känne rom man har magin redan som lite vissa har det bara vissa ej. Men att utbilda sig till MEDIUM det tror jag ej på .
Förresten EN RIKTIGT GOD JUL PÅ ER….
# 10 Som jag förstod honom när han ”talade” om veteranbilar så menade han veteranbilar ur min synvinkel, han hade alltid mig som utgångspunkt. Så med andra ord jag tolkade det som om han menade normala bilar när han levde på 30-talet, för mig veteranbilar.
# 11 Toan här är inte farlig på något sätt (bara jag har hunnit städa innan någon går in) 
Denna dam av ljus skrämde mig inte på något sätt, jag satt kvar vid dator ett par minuter innan jag gjorde en lov här i bostaden, men inget märkligt syntes då. Jag har varit med om mycket skummare saker än som så.
Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland
#4 Jag vet faktiskt inte om jag varken kan eller vill….men trots mina blandade känslor så ska jag göra ett försök…utan att gå in på orsakerna till min temporära död, så blev jag förd till en plats där det hela började med ett långt förmaningstal från två väldigt ljusa varelser…för att omedelbart avlösas av denna otroligt vackra kvinna som gav mig tröst och talade länge och väl om framtiden och den uppgift jag hade i livet, om hur det var för tidigt för mig att lämna denna kropp och hur glad hon var för att de lyckats fånga upp mig i tid för att sända mig tillbaka till den kropp som givits mig…samtidigt lät hon ig också veta att hon fanns med mig hela tiden dag som natt och att jag bara behövde tänka på henne så skule hon uppmärksamma det. Hon instruerade mig i några tekniker och hon talade om för mig att jag skulle prata med en gammal vän till familjen, Lasse, som hade en särskild uppgift och roll…därefter vaknade jag ensam i ett billigt hotellrum med nyckeln kvar på insidan…..
Detta gjorde jag en vecka senare och höll på att ramla omkull… när Lasse sa…jag har väntat på dig …det är xxx som har sagt det åt dig eller hur…idag är han inte längre med oss utan vandrar i Sommarlandet….och den roll han hade innehar jag idag….som Ärkedruid i DOS…….till vilket jag blev vald 20 år senare, 1997…..
sajtvärd på Druid & Shaman iFokus
låter genuint.
puttar upp litta granna… hoppas på att fler vill berätta. :-)
#13 haha, okej ;)
Hej! Har inte varit inne så mycket på sistone men hittade denna intressanta tråd, så jag vill gärna berätta mina erfarenheter.
Har alltid haft en "röst" i huvudet som sagt åt mej t ex kom i håg nycklarna, ta med dej x-tra skor osv. När jag har fått dessa "tankar" så har dom alltid varit till hjälp! Intuition kanske, men jag tror att det är min guide.
Jag känner numer min guides närvaro ofta och vi har samtal genom tankar. Jag har träffat min guide i drömmar och han har sett olika ut varje gång så jag vet inte hur han egentligen ser ut.
Den tydligaste drömmen hade jag för ngra månader sedan; en snygg kille, ca 35 år, välklädd i kostym som jag hade ett mycket intressant samtal med (minns inte vad vi pratade om) men när jag i drömmen skulle gå därifrån så frågade han plötsligt och överraskande om han fick ge mej healing!
Jag sa ja visst och när han lade händerna på mitt huvud så började jag skaka. Jag vaknade ur drömmen och skakningarna avtog men jag bad honom fortsätta. Så jag låg mitt inatten och njöt av en massa kärlek, ljus och healing i min egen säng (med min man sovandes bredvid) - helt underbart! 
Jag gör gärna om det!
Jag får nog ta och läsa en bok om kanilisering, för det där snurrorna (som hjul, blommor eller i strutar) ser jag då och då. I blått , grönt, lilarosa eller vitt. Ibland åker jag med på en väg eller i en tunnel men koncentrationen har inte tagit mig enda fram. Nu blev jag dock nyfiken….
Starta ny diskussion