Finns det en himmel för våra älskade pälsklädda vänner? Jag vill gärna tro det..jag vill tro på en plats där nära och kära samlas och träffas då tiden är inne för att packa ihop sitt här och gå vidare till nästa steg i evighetens oändliga resa. Med dessa tankar i mitt huvud en dag som denna jag satt vid mitt köksbord och tittade ut. Såg ett brev som låg vid min ena hand..ett brev som jag inte sett tidigare men nu låg där. Konstigt tänkte jag medan mina tankar fortfarande var någonstans bland kissor som inte fanns hos mig längre. Jag öppnade mitt brev och min förvåning blev stor då jag såg vem brevet kom från…  

"Hej..förstår om du tappar hakan både en och två gånger..sätt tillbaka den igen och följ med mig på denna färd. Jag lovar att du kommer att tycka om den och den ger dig dina svar på dina obesvarade frågor. _Jag hade ett bra liv, jag älskade er alla och jag hade ett liv som många skulle avundas. Mat, kärlek och värme…det är ingen självklarhet för alla, men jag hade allt detta och mer därtill.
_Dagarna och åren kom och gick och jag var med på många resor, vi gjorde mycket ihop och jag njöt av den uppmärksamheten jag fick och trots att vi var fler i familjen så kände vi oss alla speciella och utvalda. Men något hände inom mig, jag tappade gnistan. Den gnista som är så viktig för att kunna leva. Det hade inget med er att göra utan en dag bara dog jag innuti. Kunde inte tala om för er att hjälpa mig vidare för det var min högsta önskan. Min tid på jorden var över och ni förstod det nog också men av kärlek ville inte inte se alla signaler jag gav…tills en dag då min blick som var sorgsen och tom mötte din..och du förstod att bara du kunde befria mig från tomheten. Du höll mig och jag gav en del av mig till dig i det ögonblicket och det är det du känner i ditt hjärta än i dag då du tänker på oss…  
Vi åkte iväg till stället jag annars vanligtvis hatade men nu var det en befrielse och jag kände en glädje jag inte känt på så länge.. Du sa att du inte klarade mer att detta gjorde för ont. Jag tittade på dig och såg dina tårar, vad jag önskar jag hade kunnat trösta dig så som jag gjort så många gånger. När sprutan gavs och en värme spreds genom min kropp så blundade jag och somnade.  
Då jag vaknade igen så var det ljust omkring mig. Utan att förstå var jag var så visste jag ändå att jag äntligen kommit fram. Överallt fanns gröna vackra ängar och jag såg massor av vänner både kända och okända som nyfiket kom fram för att hälsa. Längst fram kom en liten svart kisse och nosade på mig, jag förstod att det var Mimmi som bott hos dig för länge sen hon också. Efter henne kom en blyg liten raggig tax flicka..din kompis Lotti som du hade som barn. Hon nosade på mig nyfiket och jag som alltid hatat hundar kände en enorm samhörighet med henne.  
Två människor satt på knä en bit ifrån dom log och jag kände igen detta leende på långt avstånd. Jag gick fram till dem med hög svans och din mamma och pappa hälsade mig välkommen hem.  

Detta min älskade matte är vad som händer då färden går vidare. Din vackra kissefröken Emma är också här, hon kom en eftermiddag med morrhåren stolt resta..och hon är lika vacker nu som hon var då. Berätta detta för de som undrar, för de som sörjer, för de som livet tagit slut för då en älskad vän somnat in. Vi är med er..ni kan inte se oss..men om ni blundar så kan ni känna att vi är där.  

Din vän för alltid Bamse"  

Jag lyfte min blick från brevet och kunde knappt tro det jag just läst. Hur var detta möjligt? Ett brev från min älskade Bamse pojke som somnade in för tidigt och som jag aldrig slutar sörja eller sakna?! Raderna jag läst smekte mitt inre och blev till plåster som lindrade min sorg. Jag tittade ner i mina händer igen för att läsa dessa märkliga rader en gång till och fann att brevet var borta. Hade jag drömt allt? Var det bara en produkt av min fantasi? Frågor jag inte kunde besvara men som jag visste var onödiga att ställa.  
Det finns ett ställe för oss alla, efter detta liv på denna plats - att mötas på igen.    

/Åsa med skrivklåda i kväll!

Ps..detta är bara fiktion..inget upplevt utom i min fantasi…