Om det är nån, så verkar det ju iaf fall vara en fin en….jag skulle bli glad jag :-)

#1 - Jag med

Jag tyckte mest att det var obehagligt. Tack för era svar!!!!!!

Min dotter såg min farmor och min morfar redan när hon var 3 månader,..dom stod bakom min rygg någon gång,och hon log och tittade på dom..det var i tv rummet det hände och bakom min rygg fanns inget annat än garderobs dörrar så det tror jag inte det var,,(,

Min dotter gjorde samma sak när hon var mindre, hon till och med vinka ibland. Jag tror dock nu att det var min mans farfar med samma namn som honom.

Han gjorde sig till känna en kväll och satte igång en leksaks trumma, vilket jag först trodde var min dotter, när vi skulle sova. Vi låg i en bäddsoffa i hennes rum. Hon stod först upp och när den börja spela blev arg på henne och sa att man inte ska leka när det är sov dags. Hon såg jätte chockad ut. och la henne ner brevid mig. Då börja den lysa och spela igen och jag kände hur någon stirra argt på mig.

Vi låg inte kvar där inne mer den natten kan jag säga, vi gick ock la oss brevid min man i vårat rum. Dottern somna och jag kände hur någon stirra på mig. Så jag sa åt den, Att nu tänker jag sova, så du kan stå där och vara arg hur mycket du vill jag struntar i det. Efter ett tag lyckades jag somna. Efter det tog jag kontakt med Jill och fick hjälp. Sa åt han att gå mot ljuset och att han gärna fick komma tillbaka efter det. För det var inte acceptabelt att han skrämde både mig och min dotter.

Sen dess har det varit lungt. Han har varit här men är inte längre arg.

Jag tror han hade åsikter om att jag inte var som en kvinna från hans hemland. Så  jag har sagt åt honom att om det är det, så borde han sätta större tro på sin sonson. Och att han själv väljer vem han vill vara gift med. Det verkar att ha funkat.

mina barn babblar ofta med såna jag inte ser, med min första så blev jag rädd men ju mer jag började lära mig och uppleva själv, så ju mindre rädd blev jag :) jag är fortfarande rädd ibland, men jag hanterar det mycket bättre nu  så mitt tips är att lär dig så mycket som möjligt om andevärlden så känns det inte lika otäckt

Små barn är öppna och ser våra nära och kära i andevärlden :) så det är vanligt att man ser dom le, jollra, skratta och iaktta någon. Att man som förälder blir rädd beror oftast på att man förstår att det finns någon där men man vet inte vem det är. Så länge barnet inte blir skrämd och skriker hysteriskt så kan man vara trygg i vetskapen av att det är någon som är där med positiva energier :)

Igår kom en kund,en kvinna med en baby på ca 4 månader fram till mej för att ställa en fråga ang.en vara.Jag kikar ner i vagnen då jag hör ett underbart jollrande,reagerar då babyn kikar en bit från mitt huvud,på sidan och verkade kommunicera med någon annan:-)Står en liten stund och talar allmänt med kvinnan,men lägger hela tiden märke till det lilla gossebarnet,som verkade ha såå kul tillsammans med den som fanns vid min sida….Själv märkte jag abslout ingenting….Men babyn skrattade,jollrade o log,som den naturligaste sak i världen.Det var härligt,kan jag lova.

När min ena dotter var strax efter året låg jag och läste en saga för  henne en kväll. Plötsligt tittade hon upp och följde något med blicken runt i rummet. Sedan pekade hon och sa: (hon började prata väldigt tidigt) Ah, gubbe, hatt! Jag blev ganska omskakad, eftersom det tidigare i veckan hade hänt samma sak med hundarna. Det låg och följde något med blicken runt i vardagsrummet och raggen stod rakt upp på dem!

I det huset där vi bodde då hörde jag ofta spädbarnsgråt och första gången trodde jag att det var min lilla, men när jag tittade så sov hon så lugnt. Det var riktigt kusligt ibland! Gråten hördes till och med när jag var utomhus på gårdsplanen!

En gång hade jag en väninna hos mig när det hände och som också hörde gråten. Hon blev så rädd att hon knappt vågade hälsa på mig igen, ha,ha!

Tack för era svar. Nu vet jag i allafall att nästa gång min son har kontakt med något osynligt kan jag ta det lite lungnare.

Jag tror att min lilla son hade kontakt med någon igen…som jag inte såg. Han tittade så igen en dag, precis som det var någon brevid han. Det var ingen lång stund, men ändå. Han vände bort blicken imellan och jag fick kalla kårar så klart……………..

 Jag har själv sett vid flera tilfällen någon som går förbi med himla fart…jag tror att jag inbilar mig, men det har hänt väldig ofta på det senaste. Har någon bra tips på hur jag kan själv få reda på vem det är??? utan att behöva ta hitt ett medium.