Reinkarnationsterapi?
Hej
Är det någon här som har erfarenhet av det (reinkarnationsterapi alltså)? Jag har haft tankar på det ett tag, eftersom jag hela livet besvärats av dels diffusa skuldkänslor som jag inte kan förklara intellektuellt. Jag kan inte komma på någon sak som är orsak till dessa känslor, men de finns där och kan tidvs bli väldigt starka. Ja har försökt i olika terapier men utan nån större effekt. Har själv hela tiden trott att det har nåt med tidigare liv att göra men min terapeut som jag hade trodde inte på tidigare liv verkade det som. Jag är dock öppen och skulle gärna vilja prova.
Jag undrar om man kan bedriva reinkarnationsterapi själv? Jag bor rätt långt från några som håller på med det och jag har inte råd att betala en massa för det heller. Men jag vore intresserad av att testa själv eller kanske typ att man blir guidad av nån via msn eller så om det går.
Om ni har nåt bra förslag eller har egna erfarenheter (bra eller dåliga) så kan ni väl maila mig? Jag finns på vinterblom@hotmail.com.
Hejdå
Läs gärna Brian L: Weiss böcker om detta ämne. han skriver mycket bra, plus att han ger råd på hur du kan gå tillväga själv genom egna tidigare- liv meditationer. Dessa böcker har hjälpt mig jättebra i a f. För har man ingen vettig förklaring på sitt beteende och tankar ifrån detta nuvarande liv, så kommer det oftast från ett gammalt cellminne som man har kvar ifrån tidigare liv. Lycka till. Carina

#1 Elisabeth har skrivit en artikel om det…
Tack för era tips. Det ska bli spännande, men samtidigt lite pirrigt. Hoppas det hjälper. Anledningen att jag tog det här steget nu är att jag nyligen fått en liten dotter som jag älskar jättemycket, och det är nästan, nästan som att jag har träffat henne tidigare. Jjag vet inte om folk brukar "dyka upp" i flera liv efter varandra, eller om det där bara är en missuppfattning från min sida att det är så.
Problemet med henne är bara ätandet för amningen funkar inte alls. Och jag har testat alla knep som världens samlade BVC-sköterskor kan komma på, och blivit läkarundersökt men de kunde inte hitta nåt fel vare sig med mina funktioner eller min dotters sugförmåga eller liknande, utan allt borde funka men det gör det inte. Och det är där jag har känt att det väcker något i mig, någon djupare liggande olustkänsla som jag inte kan sätta fingrarna på, och där tror jag att något som hänt mig tidigare har betydelse. Jag pratade med min läkare om detta och fick ett lite diplomatiskt svar med andemeningen ungefär att "spring inte och slösa pengar hos nån charlatan nu bara", men han formulerade det något mer diplomatiskt men jag förstod att det var inte så mycket att hämta av dem på vårdcentralen på den punkten. Och det är knepigt för förutom detta med amningen så funkar allt tipptopp med min dotter så jag vet inte vad det är med det.
Men nu har jag lite tips från er, så nu har jag en tråd att börja i i alla fall. Det är bra!

mm, har ammat 3 barn. Den senaste i 2,5 år.
Tvåan hade jätteproblem med att ta bröstet. Ingen på bvc, verkade fatta hur jobbigt det var. Men som tur var var det ju andra barnet, så jag använde min egen uppfinningsrikedom.
Du får gärna höra av dig till mig.
Hej! Min dotter kom förtidigt så jag vet att sugförmågan inte kommer igång förns barnet är i vecka 35. Jag lärde mig dock att när det gäller amning så är 95 % självförtroendet. Resten tekniken. Självförtroendet går lätt i sank när det inte funkar som man vill.
Så var lite snäll mot dig själv. Sitt skönt, ta några ljupa andetag. (NÄR BARNET INTE ÄR ALLT FÖR HUNGRIGT) Har hon svårt att komma åt att suga, är bröstvårtsnappen ett bra hjälpmedel. (finns på apoteket)Stunta i om folk säger att den inte är bra för att mjölken sinar. För det kan den göra i alla fall om hon inte suger. Du ska försöka hitta en teknik som funkar för er.
Funkar det inte det trots försök så slå inte ner på dig själv för det. Det finns många barn som är uppväxta på tillägg. En del kan amma i 3 dagar andra i ett år. Sen finns det de som inte kan det alls. Jag själv var stenhård på att jag vill amma länge, men fick inte, efter 5 månader och ungen ätit ur båda brösten och fortfarande är hungrig. Det var som att ge henne vatten när hon var hungrig och inte mat.
Det viktigaste är att Du och barnet mår bra och Du vet faktiskt vad som är bäst för ditt barn. Även om man måste söka info.

Om man vill ha tips på amning så kan man skriva om det i
Barn ifokus
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
Hej Elisabeth och tack för ditt tips. Nu är det dock så, att jag i första hand inte startade tråden för att få tips om amning, även om jag tackar för dem som gett det. Amningstips har jag fått en masse. Men det var inte syftet med tråden. Syftet med tråden var att få råd och tips om möjligheten att gå tillbaka i tidigare liv utan att gå till någon speciell terapeut eller så, och en förhoppning om att komma i kontakt med folk som hade erfarenhet av egna tidigarelivmeditationer. . Och det är nog ändå ett ämne som passar bättre i det här forumet än vad det gör i barnforumet, eller vad tror du?

#7 Självklart! Jag skrev det som ett tips för det verkade angeläget om amning också :) Det finns en artikel här om tidigare liv
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
#8 Ok, tack! Ja, jag vet ju att det är många som har problem med amning och också att det finns många olika synpunkter om just den biten. Och det är klart, det går säkert att lösa det rent praktiska problemet med till exempel ersättning etc, men det är just det att jag har den här starka känslan av liksom att det finns nåt mer. Den är svår att förklara, men det är liksom som att det där med amningen är kopplad till ett starkt minne, bara det att jag inte minns vilket minne, så att säga. Man kanske kan säga att det påminner lite om en déjà vu-upplevelse - en känsla av att "det har varit nåt med det här förut, jag känner igen det här", men det är ändå mitt första barn osv. Men det var därför jag började tänka i termer av tidigare liv, att det kanske har varit nåt där som ligger bakom? Det känns därför som jag skulle vilja prova, men samtidigt känner jag att jag behöver någon att bolla saker och ting med. Det behöver inte vara någon terapeut i samma rum som jag, men kanske nån med rätt god egen erfarenhet som man kan maila till osv. Det var därför jag gick med här på övernaturligtsidan.

#9 Det är klart att du kan bolla tina tankar och frågor här :) Om du känner att det kan ha att göra med ett tidigare liv att göra så kan det ju vara värt att försöka se vad för liv och anledningen till det osv.
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
Brian L weiss har öppnat mina ögon! Jag tycker han är ett måste för de som vill utveckla sig mer inom det här ämnet. Enligt hans teorier återkommer samma trauman och händelser i varje liv tills man bearbetat dem och kommit över dem. Det är så facinerande att läsa om hans patienter och hur de utvecklas efter sina regressioner och kommer till insikt om varför de lever som de lever. Skuldkänslor är en typisk känsla som man har med sig från ett tidigare liv. jag tror att du och din dotter levt tillsammans tidigare och att något som hänt då kankse ger dig den här känslan? Jag har ingen aning, kan inte se såna saker, men om jag skall gå efter min övertygelse så är det så. Det kanske bara är som jag fantiserar. .
T. ex din skuldkänsla kommer kanske från något du gjort i ett tidigare liv som du aldrig kommit över eller fick chans att gottgöra. kan mycket väl hända att det har något med din dotter att göra. Ni kanske levde fattigt och du klararde inte av att ge henne den mat du behövde och nu finns rädslan där fortfarande. (även om du vet att hon inte kommer att svälta ihjäl..) Du borde nog komma i kontakt med någon som kan vägleda dig så att du får bli kvitt din skuldkänsla så den inte fortsätter att följa dig hela livet! Kram
Eller tänk om mina skuldkänslor kommer från att jag har gjort nåt riktigt hemskt i nåt tidigare liv? Jag vet inte, men typ att jag har varit diktator eller våldtäktsman eller greve Dracula eller vad som helst? Vad gör man då? Är det verkligen nyttigt att veta sånt om sig själv, att man har gjort nåt sånt? För jag menar, det finns ju inte direkt nåt man kan göra för att gottgöra det sen, eller hur? Bara en fundering.

Dina känslor kan absolut ha att göra med tidigare liv, om det är så att du inte kan relatera dem till ditt liv idag.
Du fick bra förslag här ovan på böcker man kan läsa, jag vill även rekommendera Silvia Brownes böcker.
Det kan vara väldigt nervöst att göra en regression och man får nog räkna med att man har haft både hemska och underbara liv, vi har nog själva också varit både hemska och bra människor. De flesta i alla fall, men det som kommer upp under en regression brukar vara sådant som är relevant för oss just nu i detta livet. Så ser jag på det. 
Vad mysigt med din lilla tjej, amningen kommer nog igång. Kram
Instämmer helt med #13 och #11 här!! oftast så kan man se en röd tråd i sina gamla liv, , som har att göra med vissa människor som man även har i detta nuvarande lv. Både i negativ och positiv mening. Bara man är tillräckilgt öppen för det :)
#11. Risken finns.. jag har nog själv varit hustrumisshandlare och både ett och annat.. Men det intressanta med det i Brians böcker är att när en patient får reda på ett våldsamt liv så reagerar ingen med skam eller rädsla utan det får dem bara att förstå sina handlanden i det nuvarande livet. Jag tror nog att alla männsikor varit både mördare och offer i något liv. Jag tyckte att det lät vettigt när Brian L Weiss förklarade att livet är som en skola som man kommer till och man har läxor att lära sig. T ex att ingen väljer från början att de skall leva ett liv som en seriemördare eller självmordsbombare utan att de helt enkelt inte klarar sin läxa. De är bara själar som levt känslolösa, våldsamma liv tidigare och som det var meningen skulle klarar livets skola bättre den här gången men som misslyckades.. Låter det vettigt? Dét tycker ja i alla fall
Ok, så om det visar sig att jag var greve Dracula i mitt förra liv och hade för vana att spetsa misshagliga personer på pålar utanför mitt palats så var det nån läxa som jag misslyckades med att lräa mig i det livet och då kommer den läxan att återkomma i mina kommande liv tills jag lärt mig den? I see.
Jag har prövat lite ur Weiss böcker och så, än har jag inte kommit nånvart men jag tror det beror på att jag är lite ambivalent. Typ att jag är orolig över att hitta nåt "dåligt" i nåt tidigare liv, så att den ambivalensen liksom "håller mig kvar" så att säga, att det är svårt att riktigt gå in i det när man känner sig lite kluven kring vad man kan tänkas få reda på. Nån som har nåt bra tips?

Jag rekommenderar dig till att hitta en regressionsterapeut, jag skulle själv inte vilja göra regressioner på mig själv. Men det är jag det. :-) Mitt tips är alltså att gå till en som kan guida dig genom en regression. Det är viktigt att du känner dig trygg och att någon finns till hands.
Jag har gjort Tidigare liv meditationer själv efter att jag läste Brians böcker, , och det har funkat alldles utmärkt. Även fast man får till nåt "negativt" i nåt liv så förstår man ändå vad det handlar om, man får en helt annan insikt om hur visa relationer fungerar t ex, utan att det blir läskigt här och nu om jag säger så….
Men samtidigt tror jag det är viktigt att vara van att meditera om man skall göra detta själv,och känna sig trygg att i själva meditationen . Kanske är lite svårt om man överhuvudtaget aldrig mediterat förut, och ger sig på detta ….En liten tanke bara . Men jag önskar dig lycka till Vinterblomma, för detta är himla intressant alltså :) Försök släppa alla förväntningar innan meditationen du skall göra. Fråga dina guider efter det du vill veta- sen föreställ dig att du sitter i en stor biograf alldles ensam, så inväntar du det som kommer bara på filmduken… DEt är ju du själv som har huduvrollen så att säga..Lycka till!! :)
#19 Vad spännande att det funkat för dig! Jag har försökt många gånger på olika vis men aldrig kommit fram till något
#20 Ja det är en övningssak!! Ibland går det jättebra, och ibland går det inte alls, då kommer ingenting. Man får släppa alla förväntningar när man håller på. Vilket inte är så lätt alla ggr..
#21. Det är väl just det att man har så höga förväntningar och är så otålig..