Tack för fin berättelse, så spännande!

väldigt intressant och fin berättelse.

fin berättelse

Jag har upplevt övernaturliga saker i samband med att mina djur har gått bort. Kitty var en helt underbar katthona som föddes år 2003. Hon var min älskling som följde mig överallt. Utom när jag skulle gå ut med hunden-eftersom att vi bor vid en väg och det är där jag går med hunden. En gång följde hon med iallafall.. Jag hörde hur det prasslade i buskarna vid gångvägen och sedan såg jag att det var kitty som var där. När vi kom hem talade jag allvar med Kitty och sa att hon aldrig får göra så igen. Hon följde aldrig mer med mig till vägen och det var bra. I oktober när jag vaknade en morgon hade kitty blivit påkörd och dog. Det var tragiskt men tyvärr sant. Några veckor senare såg jag en figur som följde efter mig på hundpromenaden, det var kitty! nu visste hon att jag inte kunde hindra henne från det. Här är en bild på Kitty.

Mvh///Carro

Det va en fin berättelse #0

Jag blir extra känslig då det gäller katter, beklagar att hon gick bort #4 !

Detta är en del av alla incidenter som hände i min och min mammas lägenhet…

Jag var runt 16 år och skulle sova ensam hemma, det hände rätt ofta…som vanligt var jag orolig över att något skulle hända som det brukade när jag var ensam hemma. Jag hade alltid full belysning i hela lägenheten och med radion inställd på en dygnet -runt -musik -kanal för att kunna somna och väl inlindad med täcket upp över huvudet .

Vid detta tillfället vaknade jag mitt i natten av att det blev fruktansvärt kallt i mitt rum…jag vågade inte titta upp ur mitt täcke men kände starkt obehag och att någon var i mitt rum…iaktog mig.
I panik låg jag och blåhöll mitt täcke och bad om att "det" skulle försvinna…när så jag känner att någon försöker dra av mig täcket vid min fotände, riktigt ihärdigt…ju hårdare jag höll om täcket desto mer drog det i fotänden.
Rätt som det var blev allt lugnt och allt försvann…den natten trodde jag bokstavligen att jag skulle dö av skräck.

Vid flera andra tillfällen vaknade jag av att trappräcket knäckte och knakade som om någon hängde med full kroppstyngd mot det…eller av att min dörrkarm knakade likt någon som stod lutad mot det…och vid ett annat tillfälle, då var jag några år yngre och höll på att göra mig iordning för skolan så hörde jag en röst som bad om hjälp klart och tydligt.

Vid efterforskningar så har vi fått veta att det var en man som pga hjärtesorg (antar jag) hängt sig i vårat trappräcke till följd av ett triangeldrama mellan han, hans fru och en grannkarl.

Ååh, måste bara säga att jag har verkligen fastnat för den där bilden på ängeln, tycker verkligen den är speciell :)

Ahh, älskar sådanna "berättelser" =) Vart jätteglad när jag hittade en sida om detta.

När jag vart ca 10 år skulle jag gå ner i källaren, vi bodde i ett gammalt hus som tillhörde ett mejeri som låg 10 m från huset, för att skölja potatis. I källaren hade vi ett pannrum, en tvättstuga, två långa koridorer med massa föråd/matkällare och två andra rum. När jag stod i tvättstugan och sköljde potatisen så vad det någon som gick i pannrummet. (det lät som någon går på cementgolv som är lite sandigt, för det var precis så där.) Jag ropade hallå för att kolla vem som kom ner med fick inget svar så jag trodde att det var min far som skulle ner och tända en brasa. Men sen gick det i ena koridoren. Då gick jag ut och kollade men såg inget. Jag trodde att jag inbillade mig, faktiskt. Men sen började det gå igen och då kom jag underfull med att det var min lillasyrra som försökte skrämma mig (han var då ca 7 år, vi gillade att skrämma varandra på den tiden) och blev jättearg, jag sprang runt i koridoren och slet upp alla dörrar för att hitta henne och skrek att det inte va kul, att jag visste att det var hon.

Men jag hittade inget och jag gick tillbaka till mitt "arbete" och då började det gå där utanför. Då vart jag skitarg och skulle gå upp till mamma och säga att min syster försökte skrämma mig. Men när jag kom upp så satt hon i sin säng och lekte. Det var ingen människa i källaren iaf, så mycket vet jag.

Och nu kommer ni säkert att tro att detta är påhitt eftersom att det är typ samma sak. När jag var 13 så hade vi nyss flyttat till ett väldigt stort hus som var gammalt och ganska skeft, plankorna knarrade när man gick på som och dörrarna lät. det var någon gång första veckan i huset som jag nyss hade gått och lagt mig som jag hörde att mamma eller pappa var påväg upp för min trappa för att säga godnatt (jag bodde i en egen liten lägenhet på övervåningen), jag hörde när dom gick tvärs igenom mitt storarum och stannade precis utanför min dörr (dörren gick bara att öppna ifrån min sida), så jag sa godnatt och väntade på svar men jag fick inget. Mamma, pappa. ropade jag lågt, men fick inte heller något svar. Då öppnade jag dörren och det fanns inget där. Och jag är säker på att jag hörde att det gick någon i min trappa, i mitt rum, det gick inte att ta miste på, så högt som det lät.

Tro det ifall ni vill eller ej.

När jag var 11 år så vaknade jag en natt av att min morfar satt på sängkanten och strök mig över håret. Jag tyckte det var mycket märkligt att han var där mitt i natten men samtidigt blev jag glad av att han var där. Vi pratade en stund och han sa att allt skulle gå bra och att han skulle åka bort men att vi skulle ses längre fram. Han fortsatte att stryka mitt hår tills jag somnade och dagen efter åkte jag till skolan som vanligt på morgonen. När skolan var slut på eftermiddagen så kom mamma och pappa och hämtade mig med bilen (vilket inte var vanligt) och jag hoppade in och undrade varför. Jag såg att mamma hade gråtit och så berättade min pappa att morfar hade dött på natten. Jaha, svarade jag, det visste jag redan för han var och berättade i natt att han skulle resa bort jättelänge. Min mamma brast ut i gråt igen och det talades aldrig om detta igen. Denna känsla av att morfar finns hos mig ibland återkommer med jämna mellanrum och det gör mig bara glad.

En sak till:

-90 förlorade jag en son på 3 månader i plötslig spädbarns död. Långt efter hans död hörde jag honom gråta så tydligt på övervåningen att jag inte kom på att han var borta förrän jag skulle göra välling till honom och uptäckte att flaskan inte fanns kvar. Hade en tax vid detta tillfälle som även hon reagerade genom att gå till trappan och lyssna. Jag flyttade ett tag efter det ifrån min dåvarande sambo (pojkens pappa),och han och vår dotter bodde kvar i huset. Dottern var bara 2 år men väckte ofta pappa på nätterna och talade om att lillebror skrek. Än i dag sägs det att min lille son skrämmer slag på folk genom att göra sin stämma hörd i huset.

#8 Det är klart att vi tror dig! Jag tror inte att någon här inne tvivlar på det du har berättat och det finns heller ingen anledning att göra det. Ja det var starka upplevelser du fick uppleva :-)

#9 Det är tråkigt när de blir tysta och inte vill prata mer om det, man har ju behov att prata om sina upplevelser, speciellt när man är barn. Vad tragiskt med din son… att mista ett barn är det värsta som kan drabba oss föräldrar, han ville nog visa på sitt sätt att han fanns hos er den gången.

#10 Haha, är bara så van med att folök tror att det jag berättar om "spöken" (eller vad man nu kallar dom mer "proffisionellt") är bullshit.

Nu måste jag berätta vad som hänt hemma hoss mig..inget spökeri snarare lite bus kanske???jag hade köpt två statyer som jag tyckte var vackra som föreställer en afrikansk kvinna och en man som jag ställde på öppna spisen…När jag kom ut i vardagsrummet så fick jag se att statyerna var flyttade på den öppna spisen till ett annat ställe..inga barn var hemma så det kan bara ha varit han.Det som jag tycker är komiskt i det hela är att det är så typiskt är att han var sån ..han älskade heminredning och flyttade alltid på saker som jag tyckte att där ska dom stå.I förrgår fick jag se att det fattades en flaska vin i vinstället….muttrade lite på ungdommarna men det kan inte ha varit dom för dom dricker inte ..och absolut inte vin…var vinflaskan är det är ett mysterium..jag tror han springer omkring här och busar…skulle inte förvåna mig om jag hittar vinflaskan på ett helt annat ställe

Jag är ny här på det övernaturliga, hej på er alla! Jag har alltid varit intresserad av det övernaturliga osv. Det blev väldigt påtagligt när mamma gick bort. Första julen utan mamma natten till annandagen satt jag och maken och tittade på en film mitt i natten. Min moster och vår son låg på övervåningen och sov. Klockan närmade sig halv två . Det knackade hårt på ytterdörren, tre gånger. Maken hörde det också. Jag bad honom gå och öppna. Det var ingen där och inga spår i snön heller. jag sa äsch det var bara mamma och när jag sa det så kände jag ett enormt lugnt innombords. Hon har "hälsat på mig" fler gånger. genom att ha gått i trappen, det knakade av steg. Hon har knackat bakom sänggaveln och talat om att hon finns där. däremot så har jag sett en mansskugga i vårt sovrumsfönster som en siluett en gång, jag sa vad gör du där, då försvann han. Samma skugga såg jag stå vid vår sonssäng, han har en loftsäng och vid stegen till sängen stod denne siluett (flera månader emellan dessa händelser) sa samma sak, vad gör du där? Jag vet inte vem det är och blir inte speciellt rädd heller, bara förvånad.

#14 Att dem kommer och knackar tre gånger är väldigt vanligt och det är ju schysst av dem att knacka innan dem kommer in

Välkommen Thinka…

#13 hahaha helenaK.Förlåt mig men jag skrattar verkligen.Du kanske hittar tomflaskan nånstans.Du vet dom måste väl få ha lite mysigt på andra sidan också.Härhemma röker dom inne ,det får inte vi göra…..Kram på dig /Ewa

haha Ewa

Hejsan! Jag är mycket glad över att vara hittat till sajten Övernaturligt =). Sånt här är otroligt spänannde och intressant tycker jag och jag är övertygad om att det finns, då jag flera gånger träffat på min pappa, efter hans död. Huset som mamma och pappa bodde i, och som jag bott i största delen av mitt liv, byggdes av pappa själv, det var hans dröm att få göra det. Efter att bott i det färdigbyggda huset, dog han plötsligt i blodförgifting. Jag vet att jag,samma dag som det hända, var på fritids och tänkte rätt som det var "tänk om pappa är död när jag kommer hem". Efter fritids blev jag hämtad av min farbror och hans fru (vilket aldrig hänt innan), vi åkte hem till dom och där var mamma och resten av släkten på pappa sida. Dom berättade för mej att pappa hade dött (jag kunde inte alls förstå vad som sa. så på så sätt är jag "glad" över att jag bara var 6 när det hände, eftersom jag kunde tackla det på ett helt annat sätt än dom vuxna). Hur som helst, har jag såhär långt senare funderat över om det kunde vara så att pappa dog just som jag tänkte sådär på fritids?

Huset bodde iaf jag och mamma kvar i tills för 3 år sen ungefär, då vi sålde det. Och där "såg" jag vid flera tillfällen pappa. Inte så som i att han stod där, men som att han var där. Jag kände många gånger att det var någon i samma rum som jag men det gjorde mej inte alls rädd, för jag visste att det var pappa. Eller som den där gången mamma bad mej gå mer i köket och göra te, och jag vänder mej om med brickan i handen och ber mamma ta med den upp igen, eftersom jag hört att hon kommit ner för trappan och nu stod bakom mej, och märker till min förvåning att det inte alls är någon mer än jag i köket…

Jag bor nu tillsammans med min sambo i ett stort hus, som varit tvåfamiljshus, me som han gjort som till ett. Det här huset köpte han innan vi träffades och jag har bara "flyttat in". Huset är byggt på 30-talet. Jag vet att jag i början sa att "det har inte funnits ett ställe där jag känt mej lika trygg som här. Det spelar ingen roll att det är megastort och dörr och vrår överallt, det är något med det som gör mej trygg" TILLS nu, 2½ år senare, då jag plötsligt känner på mej att det är fler än bara vi här. Min sambo märker såklart ingenting men jag gör det, särskillt när jag är ensam hemma, och det är jag rätt ofta. Det känns ibland som här är någon mer, även om jag inte kan se nått.. Det känns lite läskigt ibland men mest undrar jag över hur det kommer sej att jag inte märkt detta för en nu, flera år senare.. Undrar vem det är?

Hejsan! Jag är mycket glad över att vara hittat till sajten Övernaturligt =). Sånt här är otroligt spänannde och intressant tycker jag och jag är övertygad om att det finns, då jag flera gånger träffat på min pappa, efter hans död. Huset som jag, mamma och pappa bodde i, och som jag bott i största delen av mitt liv, byggde pappa själv, det var hans dröm att få göra det. Efter att bott i det färdigbyggda huset i ett år, dog han plötsligt i blodförgifting. Jag vet att jag samma dag som det hända, var på fritids och tänkte rätt som det var "tänk om pappa är död när jag kommer hem". Efter fritids blev jag hämtad av min farbror och hans fru (vilket aldrig hänt innan), vi åkte hem till dom och där var mamma och resten av släkten på pappa sida. Dom berättade för mej att pappa hade dött (jag kunde inte alls förstå vad som sa. så på så sätt är jag "glad" över att jag bara var 6 när det hände, eftersom jag kunde tackla det på ett helt annat sätt än dom vuxna). Hur som helst, har jag såhär långt senare funderat över om det kunde vara så att pappa dog just som jag tänkte sådär på fritids?

Huset bodde iaf jag och mamma kvar i tills för 3 år sen ungefär, då vi sålde det. Och där "såg" jag vid flera tillfällen pappa. Inte så som i att han stod där, men som att han var där. Jag kände många gånger att det var någon i samma rum som jag men det gjorde mej inte alls rädd, för jag visste att det var pappa. Eller som den där gången mamma bad mej gå mer i köket och göra te, och jag vänder mej om med brickan i handen och ber mamma ta med den upp igen, eftersom jag hört att hon kommit ner för trappan och nu stod bakom mej, och märker till min förvåning att det inte alls är någon mer än jag i köket…

Jag bor nu tillsammans med min sambo i ett stort hus, som varit tvåfamiljshus, me som han gjort som till ett. Det här huset köpte han innan vi träffades och jag har bara "flyttat in". Huset är byggt på 30-talet. Jag vet att jag i början sa att "det har inte funnits ett ställe där jag känt mej lika trygg som här. Det spelar ingen roll att det är megastort och dörr och vrår överallt, det är något med det som gör mej trygg" TILLS nu, 2½ år senare, då jag plötsligt känner på mej att det är fler än bara vi här. Min sambo märker såklart ingenting men jag gör det, särskillt när jag är ensam hemma, och det är jag rätt ofta. Det känns ibland som här är någon mer, även om jag inte kan se nått.. Det känns lite läskigt ibland men mest undrar jag över hur det kommer sej att jag inte märkt detta för en nu, flera år senare.. Undrar vem det är?

hade missat ord i det första inlägget, med det funkade inte att redigera så det andra ska vara korrekt hoppas jag… *dryg*

en väldigt intressant berättelse å väldigt bra :)

Två gånger i mitt liv har jag varit med om vänner som tagit sitt liv. Första gången var jag 15. Efter den händelsen var jag ledsen i en vecka och grät mycket. En dag då jag hade lagt mej för att vila fick jag plötsligt se tjejen som tagit sitt liv stå vid min fotända. Hon log ett av de vackraste leenden jag sett och det lyste om henne. Hon var klädd i en vit klänning med utsläppt långt svart hår över axlarna. Jag kände att hon ville tala om för mej att hon nu hade det bra. Sedan kände jag mej lugnare och kunde gå vidare.

 Andra gången var jag 21 år fyllda. Det var en kompis från skoltiden som sorgligt nog valt att avsluta sitt liv här på jorden. En kväll då jag var på jobbet kom hon gående in genom dörren. Också hon hade en lång vit klänning och utsläppt hår. Det strålade även så vackert om henne.

Jag känner någonstans att de ville ta farväl och berätta att de hade det bra.

/Kärlek!

den var bra!!

den var bra!!

En dag så skulle jag till afären med min bror, vi cyklade .Men plötsligt hör jag något bakom mig, jag stanade och kolla.Men det var ingenting där .jag frågade victor om han hörde det .han sa nej. jag hoppa på cyklen och ljudet börgade igen.jag viste inte vad det va.jag börga snabba på men det hjälpte inte .jag tvärnita och såg framför mig,en svart skadad skata.som tur hadde jag en korg på min cykel.ock en handuk.victor svepte in skatan i handuken och la den i min korg."jag sa vi vänder till baka".det gjorde vi.

väldigt intressanta och spännande berättelser ni har skrivit allihopa! :)

även jag har varit med om mystiska och läskiga saker.. några utav dom berättelserna jag ska skriva nu tror jag kanppt på själv! :S ingen tror på mig heller när jag berättar dom, men jag och min kompis har varit med om det och vi tyckte att det var grymt läskigt..

för ca 2-3 år sen så var jag hemma hos min kompis (maria). hennes hus är ungefär 150 år gammalt och verkar kunna braka ihop när som helst :P men hur som helst, så när min mamma var 12 år så bodde det en MÖRDARE, ja ni läste rätt, en mördare, i Marias hus. det enda jag vet om honom är att han mördade sin fru i huset (alltså Marias hus). men det var ett tag sen nu för min mamma är 44 år nu :P men nu ska jag komma till saken: när jag då var hos Maria så skulle jag gå upp på övervåningen för att hämta min tröja. Maria stannade kvar på nedanvåningen. när jag gick in på Marias rum så blev det helt plötsligt kallt. jag tyckte att detta verkade märkligt eftersom inget fönster var öppet. men jag tog tröjan och vände mig om för att gå ner igen. då kändes det som att någonting rörde sig bakom mig. jag vände mig om och såg att gardinen rörde sig. jag blev skiträdd eftersom där var inget fönster så det kunde inte blåsa på gardinen så att den rörde sig. och jag kan inte ha orsakat att den rörde sig så mycket. jag rusade ner till Maria och berättade. hon och jag gick upp och satte oss på hennes säng för att se om vi kunde se något mer "spökligt" (när man är två så känner man sig alltid lite tryggare) efter en liten stund så hör både jag och maria fotsteg utanför hennes rum! ingen annan var hemma än vi två och vi blev skiträdda. fotstegen hördes verkligen tydligt, jag vet inte hur jag ska förklara den känslan när jag hörde dom. plötsligt slutade fotstegen och så kom det en liten vindpust förbi maria och mig, men det var fortfarande inget fönster öppet. sen starades datorn och loggade in på internet (det kan ju ha varit något med kablarna och elen men vi var så uppskrämda så vi rusade ner :P)

till och med Marias mamma har hört fotsteg i huset. mitt i natten vaknade hennes mamma av fotsteg i trappan. hon trodde att maria eller hennes storasyster var uppe så marias mamma gick upp för att kolla. men ingen var där. både maria och hennes storasyster la och sov. marias mamma följde efter fotstegen tills dom slutade tvärt i köket. nu bor inte maria där längre, som hon nog tycker är skönt, för hon tyckte att det var grymt läskigt att vara ensam hemma ibland (som jag kan förstå!!!)

flera gånger har det hänt mystiska saker hos min bästis (erika). jag tänker inte berätta allt, men jag kan berätta en sak: jag och erika brukar ställa en videokamera i ett rum som det brukar hända "mystiska" saker i. en kväll ställde vi som vanligt kameran där och efter en liten stund så gick vi upp för att kolla om den filmat något. erikas storasyster (Tina) var också hemma, men hon satt och kolla på TV hela tiden. vi kollade på filmen och helt plötsligt knackade det tre gånger på väggen :S och det var inte erika eller jag som hade knackat! vi trodde först att Tina spelade oss ett spratt men när vi frågade om det var hon som knackat så sa hon nej och när vi tänkte efter så hade hon ju faktiskt kollat på TV hela tiden med oss! :O

Hej! jag är helt ny pådenna sida ,jag har alltid varit intresserad av det oculta.Jag kom hit av en ren slump, skulle leta efter någon som ser var försvunna djur är.Jag går gärna och lyssnar på föredrag om andar och sianser.Har själv besök här hemma,men det tar jag senare. Vill gärna känna mej för lite först.Vi hörs