putt

Jag försöker igen då, ganska kul att se vad man känner även om jag absolut inte är expert eller ens i närheten :P

Dras mot fönstret på övervåningen, samtidigt som jag nästan desperat försöker se resten av huset av någon anledning.

vemod och så dras jag till grunden av nån märklig anledning. Känner inget obehag utan bara vemod när jag tittar på bilden.

känner att någon hängt sig i övervåningen.
Kanske beror på stegen att man blir påverkad att det händer något i övervåningen. Det var iaf min första tanke

Övergivet gammalt hus. Tomt. Känslan blir tomhet.

Jag ser nått.. Huset behöver målas! Skojsar  Nej jag ser inget  o känner inget.

Jag får ett tryck över struphuvdet och det känns som jag får svårt att andas.

Jag får en känsla av svåra tider, med mycket slit och hårt arbete, fattigdom och missär.

Är ingen expert på något vis bara en känsla jag får.

Det känns som en orolig klump i magen när jag ser huset.Kan inte riktigt beskriva det.

Jag fick ont i magen.Av hunger kanske?

Jättemycket tack för alla svar! Jag har lite fullt upp just nu, men skall ta mig tid att besvara alla era kommentarer senare

Jag får en känsla av att någon har blivit änka i unga år i det här huset. Kanske en fiskarhustru som mist sin make på sjön. Lite vemod känner jag, och ensamhet…fast är ingen expert!

hej. skall försöka svara nu.

2# borde kanske sätta in en bild på hela huset.

3# vemod finns det nog kring det huset, men vet inte vad det har med grunden att göra..

4# njaaee.. ingen har nog hängt sig där..

5#tomhet och övergivet. Det stämmer

6# du har så rätt!

7# får du fram nåt annat?

#8 tror inte folket levde i missär här

9# jag får också en klump i magen när jag ser det..

10#hm.. det var den konstigaste tolkningen..

12# tror inte nån mist sin make på sjön där heller..

Vänat på lite mer kommentarer innan jag säger nåt mera. tack för alla svar i alla fall!

lägger med en hel bild den här gången som kanske underlättar.

Jag är inget expert men känslan jag får är att dte har levt en familj där tidigt 1900-tal. undervånigen kan kännas lite obehaglig, medans övervåningen känns trygg.

Jag blir bara så sugen på att få bo där, fin snickarglädje, rejält trähus och fin omgivning. Men man hade ju fått måla och reparera träfasaden och vill /kan jag det? Annars känner jag inget varken obehagligt eller andra känslor.

Loreena, har svarat i PM. Hör av dig om det kommit fram eller ej.

PM har kommit fram, men mitt moderkort har kraschat på datorn så jag måste återkomma senare. Har lånta min syrras dator en stund nu för att kolla lite mail, men hör av mig sen när datorn är fixad. Tack för svaren!

Jag tror det har stått en planka ut från husväggen som man hängt upp fiskenät på tork. Men man brukade ju hänga nät över själv husväggen annars i min familj. så jag förstår inte känslan riktigt.

Jag tycker att det känns som om byggnaden fungerat som skola eller möjligtvis kyrka. Tror också att man har bott på övervåningen.

#18 Vet inte.

#19 det är ingen skola eller kyrka. Jo, man har bott oxå på övervåningen.

Ser ut som ett norskt hus, eller kanske finskt.  Kan de har bott samer i huset?

Hej bjarvamor. Det stämmer att huset är beläget i Finland. Utanför Vasa.Inga samer har bott där, tyvärr..

Spontan reaktion; vilken intressant bild!

Ser en plats där liv passerat, formats och blivit. Ett hus fullt av känslor upplevda, stämningar kända. Det sjuder av känsla, men någon mer precis definition är svår att konstatera. Jag gillar bilden/huset. Det ger mig en trygg känsla av behagfullhet och ro. En stark positiv känsla..

Sparar bilden att återkomma till, ifall det är ok?

Joreena! Jag är så nyfiken! Nu kan du väl berätta om huset!

Sorry Loreena! Tror att jag har ett troll i min dator som ändrar på min stavning. L ska det vara så klart!

Jag är absolut ingen expert men jag känner vemod och dras mot övervåningens fönster..

Vilken härlig sommarstuga! Här har värme och kärlek bott! Det har sprakat härligt i vedspisen som värmt dem som bott där. Kaffedoften är ljuvlig och det känns som om "mormor och morfar" har bott där.  Det som känns lite sorgligt är att det fått förfalla på detta sätt.. för det har verkligen varit en plats där man kunnat ladda sina batterier. De som bott här, älskade denna plats!

Får en olustig känsla när jag tittar upp i fönstret på första bilden, jag vet inte varför

Hej. Förlåt att det tagit sån lång tid för mig att kommentera er. Vad många härliga, passande ord som kom här till sist av er!

Den här platsen ligger mig nära om hjärtat. Huset är en gammal fyrvaktarstuga som är beläget mitt ut i havet, utanför Vasa i Finland. Det är ungefär en timmes resa dit med fullastad båt. Min gammelmorfar var fyrvaktare och bodde därute med sin familj året om. Sedan fortsatte min mormor att hyra detta hus och även jag har upplevt många härliga barndomssomrar där mitt ute i öppna havet utan några bekvämligheter och spännande upptäcksfärder kring holmen och mysiga regndagar uppe på vinden.

Det kom som en chock när vi (min mormor och alla barn och barnbarn) fick veta att hyreskontraktet inte skulle gå att förnya och vi var tvugna att flytta ut allt ur stugan. I den ände som fotot är taget bodde mormors kusin och skulle nog bott fortfarande också, om han inte också varit tvungen att flytta.

Och nu står det där, vårat älskade hus och väntar på sitt förfall.. Det har inte blivit någon båthamn där som det först var tal om när vi kördes ut och ingen har ännu börjat renovera där. Jag gissar att man väntar på att det skall rasa samman så det är fritt fram för dem att riva sen..

#23 Så din beskrivning passade perfekt!

#26 Det finns nog säkert mycket vemod kvar där..

#27 rätt igen! Vad duktiga ni är ! Mormor och morfar stämde ju precis. Jo, här kunde jag ladda batterierna!!

Men den sorgliga sagan har inte ett helt olyckligt slut.. mormor äger en liten sjöbod i stranden som vi rustat upp till beboeligt skick så nu är det där vi tillbringar en härlig vecka om året.

Fotona var tagna i somras när jag vandrade omkring uppe vid storstugan och tittade på de söndriga, vemodiga fönstrena och jag hade en konstig känsla av att jag inte var ensam.

Det här är taget samma kväll

Obs. Det är inte strandboden vi numera trängs i.. det är ett vedlider spm hör till fyrvaktarbostaden

och här

här i dagsljus för en gångs skull..

Ett foto från en av de närliggande holmarna. Min lillkille tyckte det var kul att klättra  Nästan så man börjar längta till sommaren nu.. fast jag som bäst väntar på kylan och snön. Och juuulen ha det så bra allihopa!

Jag känner så mycket vemod för alla bilder.. På bilden som heter 7.JPG känner jag starkt obehag för.. Jag dras mot hålet i väggen och tänker mycket på svåra tider.

#35. jag har aldrig själv uppfattat den här byggnaden som speciellt vemodig. Kanske det är för att den ser så förfallen ut? Vet inte hur tiderna därute tedde sig för länge sedan men det min mormor berättat har mest varit fina minnen, men där har ju också levt andra människor innan det.