Här kommer en dikt jag skrev när jag mådde dåligt över ett besked jag fått:

Livets röda stuga

Mitt inne i en skog
bortom våra tv-rösters klämt
ligger ett hus vid en tjärn.
Vattnet som speglar himlen.
Rött är husets färg
som mitt hjärtas blodröda kraft.
En dag är ingen dag här
utan flera
fast bara några sekunder korta.
Hit styr min kos
när mitt barn i mig är trött.
Hit styr min kos när hjärtat
och lustan
har slutat slå.
Hit styr jag mina steg.
Med skorna tomma på fötter
när mitt sista liv har kommit.
Ett liv som jag vilar med
och alltid kommer ihåg.
Ett rött hus
i utkanten av min tid.
Dit vill jag komma,
men inte nu.