Jag känner igen det där med att inte tycka om en del. De kan vara välkända för att vara precis hur trevliga som helst, men om min första känsla är obehag så fungerar det aldrig. Det visar sig ofta, förr eller senare, att jag hade helt rätt. Vissa kemiska sammansättningar passar helt enkelt inte ihop, medan andra blir som ljuv musik från första stund.

Jag har däremot aldrig tänkt på det som att jag varit bekant med de sistnämnda i tidigare liv, men så kan det helt klart vara. Efter en stund kan det ju kännas som om man har kännt varandra i århundranden

ja men visst är det så  det kan dessutom räcka med att jag ser folk på tv så känner jag att den där går mina energier inte ihop med! (fint sätt för att säga att jag inte gillar nån :))

(vad du är snäll som svarar i mina konstiga trådar)

#2 - Jag svarar för att jag känner igen mig, jag är också en konstig prick förstår du

Ja usch, det finns alla de sorter - både i TV och runt omkring. När man handlar, ser någon gå förbi, hör en röst i radion etc. Jag har sagt nej till att sälja katt till folk direkt då jag hört deras röst i telefonen. Fast på ett 'fint' sätt då - "Nej, det finns inga till salu just nu."  Ja nu slipper jag ju att ljuga, för några kullar lär det inte bli på ett tag.

**#1 Precis så som du beskriver det, känner jag det oxå…du tog orden ur min mun… Är väldigt lyhörd för andra mäniskors känslor och tycke gentemot mig själv. Låter väldigt intressant det där med att man kan ha känt personerna i ett annant liv som man känner direkt positiv gemenskap med..
**

#4 - härligt med en till som är lika 'tokig'

Ja melia har tänkt djupt här, jag tror att det kan vara som hon misstänker - att det är gamla bekanta från tidigare liv *hoppas*

**#5 Ja,det hoppas jag med,nu efter denna diskutionen..hehe…kommer att känna ett extra behag nästa gång jag träffar en okänd som jag känner extra kemi med… trevlig känsla…;)
**

uch så det dunkar o bankar från nedervåningen nu  har ju inte alls med det här att göra, men jag blir lite skraj

#4 - ett p.s. - den lyhördheten kan även kännas över nätet. Har ni också upplevt det? Jag får känslan av att ni har det, jag kan känna det ofta. Vilken tur att man har valmöjligheter att dra vidare om det är kemiska störningar ;)

#7 - melia, gå ner och gör något som du tänkt göra idag. Kanske tycker någon att det är dags att få det gjort nu. Vi sitter här och väntar på dig!

#9 nä huu jag går INTE ner nu!  har till o med öppnat balkongdörren här bredvid mig ifall jag skulle behöva rusa ut fort

#10 - har du någon som du kan ringa till och snacka lite skit nu mitt på dagen? I så fall kan du passa på att gå ner när du har en vän i andra änden av luren. Du var ju så modig inatt och det gick ju jättebra melia

#11 jaa.. jag vet :) men uch nu är jag ensam hemma  känns lite bättre efter att jag öppnat dörren :) bara det att nu måste jag rusa till dagis om ett par minuter och jag kan ju inte gärna hoppa från balkongen

Tänk dig att du kommer att möta det värsta du kan tänka dig och gå ner med kraft och tro att du kommer att vinna striden. Om du visualiserar det värsta som kan hända, så kommer du att bli glad när du upptäcker att det är någon som inte ens kan eller vill göra dig något fysiskt illa

Andas in genom näsan, djupa andetag - och ut genom munnen. Slappna av och tänk på något glädjande!

**#8 Ja,den lyhördheten känner jag igenom nätet oxå…genom ord som skrivs,kan jag märka hur en person är…sånt spar tid och engagemang kan jag lova…
**

tack :) nu går jag

#15 - det känns jättekul att läsa  Trodde ett tag att det var jag som höll på att bli paranoid, men har förstått att det är ett ovärderligt redskap i mitt liv. Det är viktigt att lyssna på sin intuition när man 'hör' den. Det kan nog aldrig bli fel (?)

#16 -  Lycka till, när du kommer hem igen så är du inte ensam längre och kan lägga din koncentration på ditt barn.

Kramar, Cecilia

**#17 Jag följer oftast min intuition,kan ju inte göra annat..då hade mycket blivit fel. Men ibland biter jag ihop och går tillfälligt emot den,när det behövs…för andras skull. Känns ju inte riktigt bra efteråt alltid,men kanske nödvändigt.
**

Du har så rätt melia!! Visst är det så. Och jag håller med de andra som skriver här, att man har lätt och känner in även "vibbarna"  av det skrivna ordet…

Vi möter personer i livet från tidigare liv och många kan vi känna igen på olika sätt. Att känna in människor har jag gjort sen jag var barn och det är förbluffande många gånger hur rätt man har sen, även genom att se på ett foto eller genom ett namn, även ett nick på internet :)  Nu är det till och med så att EwaKristina tycker att jag är ruskig när jag berättar för henne och det sen visar sig var så som jag har sagt. Jag håller med dig Brokenfether, det spar energi och engagemang :)

Hepp! Även jag känner lätt om/in människor, och även genom det skrivna ordet. Kanske för att jag är så känslig….Hopp!

#20 Ja,det måste jag ju säga,ibland har vi haft exakt samma känsla,ibland har jag tyckt att det måste bara vara omöjligt det du känner,det går inte,inget/n funkar så,men likförbaskat visar det sej att du har rätt!

#22

Jag har träffat många människor(som jag aldrig tror själv att jag har träffat innan) som jag bara spontant har antingen gått fram till o bara kramat eller så har jag själv fått en kram av dessa människor.__det har känts varge gång när jag har mött de människorna  som om det var någon nära eller kär person(eller nån släkting till mig) som har levt ihop med mig på något sätt o vis.Karnske i mitt /mina  tidigare liv.

Det här är ett fenomen som jag också känner igen…. 

Det händer ofta att det blir "direktkontakt" vid ett nytt möte…allt stämmer och man känner en samhörighet och värme…eller tvärtom, inget stämmer och man känner ett avstånd/aversion…man bara vet hur en person fungerar och tänker…samma sak sker även på nätet….