Innan skymningen faller

(Titel av Thinka)

- Mamma! Skrek Astrid. Nu börjar det bli mörkt igen!

Mamma Mingo visste inte vad hon skulle göra. Det var så varje kväll sen det blev höst.

- Du får lov att lägga dig i min säng i kväll igen. Suckade Mingo.

Visst blev det fort mörkt, men Mingo förstod inte varför Astrid var så rädd.

Hon gick in till flickan som hade krupit långt ner under mammas täcke. Mingo satte sig på sängkanten.

- Varför är du så rädd, Astrid? Undrade hon.

- Jo, när det blir mörkt kommer alla trollen fram och dom är farliga. Det har jag läst i en bilderbok. Dom äter små barn. Speciellt bergatrollen.

- Men vi har inga troll här och speciellt inte bergatroll. Vi bor ju på landet!

- Men det finns så många ljud också som jag är rädd för. Sa Astrid.

- Dom ljuden kan man höra på dagen också, om man lyssnar riktigt ordentligt. Sa Mingo.

- Men mamma, det kan vara farliga djur!

- Nu stoppar jag om dig så du kan få sova gott. Mamma kommer snart. Jag finns i andra rummet. Ropa om du är rädd.

Mingo visste att Astrid inte skulle ropa, för hon somnar så fort.

VAD skulle Mingo göra för att få Astrid att inte vara rädd när skymningen faller?

Hon tittade lite på TV men kunde inte koncentrera sig. Hon tänkte på hur hon skulle på Astrid att inte vara så rädd. Visst, dom bodde på landet och där fanns en massa djur som var nattdjur.

Tjaa, jag får sova på saken, tänkte Mingo och gick och la sig. Hon hörde inga konstiga ljud.

Nästa morgon när Mingo stod och väntade på att kaffet skulle bli färdigt, stod hon och tittade ut på himlen.

Nu har jag det! Tänkte Mingo. Jag ska visa stjärnorna för Astrid ikväll och peka ut en stjärna som jag kallar för hennes! Sen tar jag med mig ficklampan ut och visar små djur som är ute på natten! Vilken bra idé!

Så kom skymningen igen och Astrid blev orolig igen.

Mingo sa:

- Ta på dig jackan så ska vi gå ut.

- Gå ut?! DET vågar jag inte! Det är farligt!

- Nej, jag är ju med dig och se här. Mingo gav Astrid den största ficklampan och hon själv tog den vanliga.

- Du får hålla mig i handen hela tiden, Astrid, det är inget farligt alls. Jag vill bara visa dig något fint och kanske något kul! Kolla nu, innan du går ut så att ficklampan fungerar. Astrid lyste runt i huset. Den lyste som en stor byggarbetslampa ju!

- Är du beredd? Nu går vi ut och var inte rädd, jag är med dig hela tiden, sa Mingo.

Dom gick ut på trappan och Astrid tände sin ficklampa med detsamma där dom stod på trappan.

- Prova att släcka lampan så ska du få se nåt vackert! Sa Mingo.

Astrid gjorde så.

- Titta nu upp mot himlen och se hur många stjärnor det finns!

- Oooh, vad många! Och olika stora är dom! Utbrast Astrid.

- Ser du dom där sju stjärnorna som bildar en vagn? Den kallas för Karlavagnen.

- Det ser ju ut som en dockvagn! Sa Astrid.

- Precis. Men det är den enda som jag känner igen.

- Ser du den stjärnan som lyser så jättevitt? Det är egentligen en planet. Men tyvärr minns jag inte heller vilket namn den har. Pluto, kan det vara.

- Pluto, fnissade Astrid, han är ju med i Kalle Anka!

- Ser du den där stjärnan som blinkar mest i rött men lite i blått och vitt? Mingo pekade på den.

- Jaa, den ser jag.

- Den kan du se från ditt rum när du ligger i sängen innan du somnar nu när det är höst. Vi kan ju låtsas att det är din egen stjärna! Vill du det?

- Jaa, jag har aldrig haft en egen stjärna, så den vill jag gärna amputera.

- Hahaha, det heter inte amputera, det heter adoptera, vännen. Skrattade Mingo. Med den stjärnan kan du prata med innan du somnar. Den vakar över dig.

- Svarar den då?

- Nej, det gör den inte, men den blinkar. Som om den vet om att just du finns.

- Vad fin den är.

- Ja, och ju kallare det blir desto rödare blinkar den. Den stjärnan får du av mig, grynet mitt.

- Tack, mamma! Det var en fin present. Sa Astrid.

- Ska vi titta lite på smådjuren, om vi hittar några?

- Just då hörde de något som skällde! Inte som en hund, utan på ett annat vis.

Astrid blev rädd och kröp intill sin mamma.

- Vad var det? stammade Astrid.

- Inget att vara rädd för. Det var ett rådjur som brölade för att göra sig hörd för sina kamrater så de vet var den är. Ibland är dom många så då hörs det mycket. Och eftersom det är natt och inga andra ljud hörs, så hörs det högre nu. Tänk om det är en mamma som kallar på sina barn? Sa Mingo.

- Jaa, ungefär som när jag kallar på dig på människospråk, eller hur?

- Precis!

De gick bort till en buske med mycket löv under.

- Här under kan det bo en igelkott. Men vi tar inte bort löven, för då fryser den och kan dö.

- Det är en med piggar på vad? Undrade Astrid.

- Ja det är det. Och dom kan ligga några stycken där.

De gick bort till komposthögen.

Här sover maskarna. De har det varmt och skönt nu. Och mat har dom hela tiden. Det är det som vi komposterar som dom äter.

- Så dom ligger i sin mat?! Utbrast Astrid. Så bekvämt. Tänk om jag skulle sova i flingpaketet, fnissade hon.

När dom gick över gården, kilade en liten mus förbi.

- Iiih! skrek Astrid.

- Det är inget farligt, det var bara en mus som ville komma in i värmen. Du såg väl att den sprang in i garaget? Frågade Mingo.

- Ja, men var ska den bo i ett garage någonstans?

- Den har säkert hittat antingen lite spån eller en trasselsudd som den byggt bo i. Hoppas bara att det inte är i bilen.

- Är dom farliga?

- Nej, men dom kan gnaga sönder kablarna i bilen om vi har otur.

- Men mamma, det brukar ju prassla en sån massa, var kommer dom ljuden ifrån?

- Det är när både stora och små djur rör på sig. Nu törs dom inte det för att vi är ute.

- Nu fryser jag, kan vi gå in? Undrade Astrid.

- Ja, det gör vi och tar en varm kopp te och pratar om det vi har sett. Sa Mingo.

De gick in och kröp upp i soffan med var sin kopp varmt te och lite kakor.

- Mamma, jag sover på mitt eget rum i natt, för jag vill prata med stjärnan. Jag är inte rädd längre, nu när jag vet vad det är för något ute. Sa Astrid.

- Du vet att du får komma in till mig om du är rädd, eller hur?

- Men det gör jag inte, för Stjärnan tittar till mig tills det blir ljust igen. Min egen Stjärna! Det ska jag alltid komma ihåg.

De gick in och Astrid hoppade i säng. Blev omstoppad och tittade ut på sin Stjärna. Det kändes skönt att ha en sängkompis i alla fall.

Ögonen började klippa på Astrid.

- God natt min Stjärna, vi ses i morgon!

Med Stjärnljus // Shintaida