Vad trevligt!!  *sätter mig och väntar på den första*

Den magiska världen

(Titel av Pia_F)

Smulan, en liten kanin, höll på att gå över till andra sidan. Hon var rädd. Jätterädd.

Smulan kände hur livet höll på att rinna ur henne sakta.

Vad väntade henne? Skulle det bli mörkt? Skulle matte komma med?

Hennes kaninvänner, vad skulle det bli av dom?

Frågorna var många men rädslan större.

Och så tog Smulan sitt sista andetag. Hon dog.

Hennes själ flög iväg som en fågel. Det var ju inte så farligt.

Men var skulle hon hamna?

Smulan kom till en port. Dörrarna öppnades automatiskt och där stod ett rådjur.

- Hej, sa rådjuret. – Jag heter Pling, det är jag som öppnar porten för nya som kommer hit, till Den Magiska Världen.

- Är den magisk, verkligen? Undrade Smulan.

- Ja, för här mår alla djuren bra igen.

- Hmmm, sa Smulan, jag känner inte att jag har ont i bröstet längre. Jag kan andas som vanligt igen!

- Här, vet du, är ingen sjuk! Sa Pling. Kom så ska jag visa dig runt lite och presentera dig för några.

Pling började gå och Smulan skuttade efter. Så fint där var! Gräset var grönt och fint. Träden blommade i alla dess färger. Hon såg många djur. Både stora och små.

De gick fram till en björn. Smulan blev lite rädd. Den var ju så stor!

- Det här är Brum, sa Pling.

- Hej på dig, lilla parvel, sa Brum!

- Hej, viskade Smulan. – Är du farlig för mig? Tänker du ta mig och äta upp mig?

- Neej, jag äter bara bär och nötter, skrattade Brum. Här äter vi inte varandra.

- Tack, sa Smulan, det var snällt.

Pling och Smulan gick vidare. De träffade på en påfågel med stjärtfjädrarna utfällda.

- Oooh, så fina färger du har på baken, utbrast Smulan!

- Jag har mina fjädrar utfällda för att jag mår så bra och har det så bra här. Jag vill visa andra hur glad jag är, sa påfågeln.

- Vad heter du? Undrade Smulan?

- Mitt namn är Pea och vi är några påfåglar här, lika granna som jag! Sa Pea stolt.

Pling och Smulan gick vidare. De kom till ett vattenfall. Det var så glittrande och vackert att Smulan fick kisa.

- Sånt har jag aldrig sett förr! Vad är det för mycket vatten?

- Det är ett magiskt vattenfall, svarade Pling. Om man bara doppar ner en tå och önskar sig något, så kan man få det.

- Vad som helst?

- Nej, du kan inte få din matte hit än. Men du kan önska dig fin päls, leksaker eller något gott. Eller ett helt öra, för jag ser att det fattas en bit av det. Ja, du kan önska mer, men var noga med vad du önskar, för det kan komma i överflöd. Vattenfallet vet inte hur mycket du vill ha.

De kom till en stor kulle med en massa hål i.

- Vad är detta för något? Undrade Smulan.

- Det är kullen där alla kaniner bor. Just nu är dom ute och leker och äter. Men kommer hem igen när dom ska sova. Kaniner ska ju gräva så de har sina bon här i denna stora kulle. Här ska du bo.

- Men jag har inget bo, svarade Smulan lite ledset.

- Se här! Här kommer John och ska hjälpa dig! Utbrast Pling.

- Jamen, det är ju min John! Min kompis som kom bort. Jag visste inte att han var här! Vi kallade honom John Silver för han är en Stor Silverkanin!

John fick syn på Smulan. De sprang varandra till mötes. Gnuggade nos och slickade varandra, kramades som kaniner gör.

- Jag trodde att du hade lämnat mig, John! Sa Smulan.

- Nej, nej, jag har varit och hälsat på dig med jämna mellanrum för att se att du hade det bra. Jag har bara kommit till den magiska världen. Alla får må bra, ingen är sjuk, ingen äter upp varandra här. Alla är vänner.

- Oooh, så underbart! Är Bulan också här? Undrade Smulan.

- Visst, men hon kommer senare. Hon leker med sin nya pojkvän!

- Var är jag?

- Du har kommit till en plats efter livet på jorden, vet du. Sa John. Nu vill jag visa dig en massa saker! Kom!

Och så skuttade de två vännerna iväg och Pling gick tillbaka till Porten.

John visade, att om man gnager ner en pinne, så vips! Så växer en ny fram. Goda pinnar var det allt. Äter man gräs, så växer det upp nytt hela tiden.

Himlen var blå hela tiden och solen lyste. Det var så fridfullt! Nu var inte Smulan rädd längre. Hon hade ju John igen! Hennes bäste vän!

Han visade Smulan små ekorrar som lekte i träden. Näbbmöss som busade bland grästuvorna. Grisar som vältrade sig i skön gyttja. Katter som låg och solade sig.

- Finns alla sorters djur här? Undrade Smulan.

- Jaa, alla djur kommer hit. Ibland försvinner vissa, men det är som dom kommer tillbaka på jorden igen.

- Men var är vi? I himlen?

- Njaa, detta kallas för Regnbågslandet. Snart är det kväll och då kommer alltid lite regn, så man kan se regnbågen. Du ska få se.

De skuttade runt hela dagen och Smulan förundrades över all magi som fanns. Speciellt vänskapen som fanns. Det fanns björnar som lekte kurragömma med rådjur. Katter som lät mössen klättra på dom. Ja, till och med kaniner som jagade hundar för skojs skull!

Så började det skymma.

- Jaha, snart kommer regnet, bäst att vi skyndar oss till vår kulle, sa John.

- Jamen, jag har ingenstans att bo! Sa Smulan.

- Jag har stor plats, så du får bo hos mig.

De skuttade iväg och kom in i Johns håla. Där fanns ingen jord! Det var som hemma! Matta på golvet, hö i massor, morötter att gnaska på, nytt gräs att äta av. Det fanns två höbäddar.

- Varför har du två höbäddar? frågade Smulan.

- Jag visste att du skulle komma snart, så jag gjorde i ordning en bädd till dig. Se, nu regnar det! Men det tar snart slut och då ska jag visa dig något vackert!

Regnet tog slut och de gick ut igen.

De skuttade upp på toppen av kullen. Och vem fanns där? Jo, Bulan!

- Bulan, Bulan, vad jag har saknat dig! De gnuggade nos och dansade av glädje!

De tre vännerna satte sig tätt, tätt intill varandra och njöt. Snart började solen gå ner och fram kom en Regnbåge! Den vackraste som man någonsin kunde tänka sig! Alla klara färger gjorde att dom kände harmoni i sina nya liv i Regnbågslandet!

Tankarna hade de på matte… snart skulle de hälsa på henne och se att allt var bra. Kvar fanns ju också Skorpan och Molly som snart skulle komma.

Men just nu, var de så lyckliga över att det fanns något efter jordelivet!

Just nu kunde inget bli bättre!

Med Stjärnljus // Shintaida

Vilken underbar saga! Du är duktig shintaida!

Jättefint! Jag tänkte på Bright Eyes (låten från filmen Den långa Flykten). Den är så fin och hade även passat här :)

Den var  bra saga tänk om det vore så enkelt.Man blir ialla fall glad att läsa saga läser gärna fler

jätte bra vännen…..man blev rörd…

du celia..just bright eyes..hade vi på min ängels begraving…min ängels kompis sjöng den oxå då….kram

Vad gulligt. Du är duktig du :-) Jag älskar sagor och en en gång i tiden var jag inne på att bli barnboksförfattare och illustrera *S* …Ska bli kul att läsa resten :-)

Perfekt att läsa för barna när smådjuren trillat av pinn. Tack!

Jättefin saga shintaida! Vilket författarämne du är!

Åh, vilken fin saga!

Den var är verkligen fin…rör vid en massa känslosträngar..

När du har skrivit ett gäng så ..vips..har du en färdig bok..och i nästa vips är den utgiven.

Och shintaida, jag känner mig verkligen hedrad av att vara först ut. *ville lägga in en ros här, men hade ingen*

Väntar självklart på fler sagor…..vi får ordna en gonattstund här på ÖN…

#6 - Vad fint det måste ha varit. Kan nästan höra den vackra stämman! Kramis :)

Vad fint, jag kände kärleken till kanniner, var dom lite av dina egna när du skrev dem? Mycket bra gjort mera sånt….

Ja, jag skrev om mina egna kaniner som gått bort…sörjer dem än…

Med Stjärnljus // Shintaida

ja du celia…kompisen grät så när hon sjöng den och lika så när hon sjöng..nothing compares to you..sen Du är det vackraste…fy nu gråter även jag…det är hårt o saknaden är så j---la stor

#15 - stor KRAM!

ja du vet vad saknaden är..stor KRAM till dig vännen…

#14 den var jätte fin denna lilla novell saga. jag tycker du ska sammla ihop dina sagor och sätta ihop dem till en sago bok. den skulle gjora sukse. jag skulle lätt köpa en sådan bok till min lillebror med liteblandade berättelser i. denna är värkligen super när man ska prata om när ens kära gått över till andra sidan… jätte söt saga/ novell…

Angel88/ Evelina

Så jättefin. Jag tycker du ska fundera på var Angel88 säger att sätta ihop till en sagobok.
Kram.

*snyft* en sån underbar saga!!

Förstår att du gillar kaniner…jag tänkte på mina, som numera finns på samma ställe som dina, i Regnbågslandet där dom skuttar i gräset, pigga och lyckliga…..

kram magi-cat

Så fin saga! Jag ser fram emot nästa!

Kram från Bjarvamor