Hur gammal är katten?

Han är ca 7 år om jag minns rätt

Ok. Katter kan busa o leka ibland nästan som barn där de "lådsas" att leksaker är levande möss o saker fast dem vet att det inte är så o s v. Och Jag tror visst att även djur har själar och visst kan hälsa på oss ifrån "andra sidan". Men jag hade börjat med att utesluta så inget hälsomässigt är fel på katten om jag var oroöig för den innan jag började fundera på alternativa förklaringar. Har du varit till veterinär med kissen o gjort någon genomgående hälsoundersökning?

Lite förslag…Är kisse avmaskad på länge? Annars kan det vara ett tips.

Kolla även efter ev ohyra i pälsen och skabb i öronen. Får de plötslig klåda så kan de fara iväg så där.

Om allt är ok hälsomässigt så kan det vara att de bli "elektriska" i pälsen när det är torrt och kallt ute.
Mina har alltid blivit lite småknäppa om vintrarna och börjat klättra på väggarna när det varit kallt!

Hoppas det löser sig! 🐱

Det din katt gör brukar kallas för "kattfnatt" och har inget med andar att göra. Det är ett sätt för katten att göra av med överskottsenergi genom lek och aktivitet. Att låtsas se saker och bete sig som att de är jagade är vanligt då, men har inget med verkligheten (eller övernaturliga saker) att göra.

Katten kanske är på bushumör?

Men om vi ska gå in på ämnet andar och utesluta allt annat så.

Min/a hundar har betett sig udda vid få tillfällen men tillräckligt för att skrämma oss.

En gång i en lgh jag delade med min bror (vi hade 2 hundar då) en dag när min bror låg i sin säng ställde sig den äldsta hunden upp och morrade riktigt ordentligt mot väggen, den yngre hunden gjorde samma sak. Sedan började både skälla och titta på samma sak, men det var inget där förutom väggen.

De hade svansarna mellan benen båda två, öronen bak och skällde som om det vore en inkräktare, jag gick för att kolla, brorsan låg i sängen i chock fattade noll och jag stodf i dörröppningen och de reagerade liksom itne ensa på oss, de var låsta med blicken.

Sedan med den yngsta hunden när jag sov i mammas hus så var hon i hallen och jag i gästrummet, dörren öppen så jag kunde se henne ligga i hallen. Rakt fram (mitt emot gästrummet) är ett till rum men dörren är stängd. Jag ligger i sängen redo för att sova. Min hund ligger i hallen, jag ser henne, helt plötsligt vänder hon huvudet, börjar vifta på svansen, tittar bort mot den stängda dörren.

Hon ligger kvar och viftar lite osäkert på svansen, sedan följer hon blicken som om något går mot henne och stannar brevid henne, hon viftar lite till och likasom tittar konstigt  som om någon pratar med henne.

Sedan efter en stund lägger hon ner huvudet igen och slutar med svansen.

Så… jag vet folk kan bortförklara det, som man kan med allt egentligen, men jag var där och jag känner mina hundar!

Ja, jag tror djur KAN se saker vi kan ha svårt med att se ibland.

En annan kuslig sak var när jag var tonåring hade jag 4 undulater. 1 dog i ett annat hus och vi flyttade, sedan dog pojkvännen några månader senare men i det nya huset och den andra hanen dog någon månad efter det, hur vet jag ej. Så vi hade bara en hona kvar.

Här är det kusliga! Jag glömmer ALDRIG detta!

Flera nätter, jag minns inte hur länge detta pågick, men jag vaknade av att jag hörde flera undulater kvittra/prata, deras tjabb kvitter och deras vingar flaxa flygandes i rummet och även ut mot hallen.

Jag vaknade alltså av detta och helt klarvaken i sängen när jag hörde detta, jag tittade mot buren men min lilla undulat satt där tyst på sin gunga.

Helt sjukt! Men samtidigt gav det mig en glädjekänsla! =) Kändes som om de som dog var återförenade och var tillsammans.