Det där är för mig både intressant & obehagligt att tänka på…

Varför reinkarnation? Jo, för att ett människoliv är för kort för att kunna lära sig allt som finns att lära. Man lär sig mer av utmaningar än av att inget händer. Rättare sagt, jag skulle vilja säga att frånvaron av händelser leder till död. Stagnation.

Alltså är ett paradis där allt är fridfullt och stillastående egentligen inget paradis. Det måste vara avsaknaden av liv.

Jag tror vi människor inbillar oss att det skulle vara skönt, men hur länge orkar någon av oss sitta ensamma i en vacker trädgård i solskenet och inte göra något alls? En dag? En vecka? Prova att sitta och inte göra något alls, inte tala med någon, inte göra något annat än att bara sitta och tänka. :) Det blir rätt tråkigt i längden, även om i dagens samhälle borde vi ta det lugnt ibland. Balans är alltid bra, tror jag.

Varför världen och universum ser ut som det gör? Ja, det tror jag ingen vet på riktigt. Jag tror att många har teorier men den som påstår att dom vet sanningen, dom vill oftast bestämma vad som är sant och falskt.

Kanske var vår värld och andevärlden en och samma en gång i tiden? Kanske var det andevarelser som levde på jorden, och när dom såg att dom tidigaste människorna började utvecklas och få en själ, så drog dom sig tillbaka och började betrakta oss och vår utveckling? Eller så är det andarna som själva har bestämt att dom ska ge oss själ, hjälpt oss från djur till medvetande människa. Eller så är det nåt helt annat.

Mycket intressant allt du skriver Tuvastarr

Undrar hur reinkarnationen går till igentligen. Vem bestämmer i vilken kropp man ska återfödas i?? Finns det någon köbildning däruppe?? Antagligen inte,för vissa kan ha levt många,många liv,medans andra bara har ett fåtal…hur kommer det sig??

Om man hade kunnat se dessa själar som väntar på att återfödas…hu va otäckt…tänk att ligga där och föda sitt barn och man ser upp i taket på alla väntande själar som slickar sig om munnen…"först till kvarn" typ… 

Jag har också funderat i dessa banor…och vad ska man tror på…. adam och eva teorin eller aporna eller nåt annat.

I sekter så vet de oftast "sanningen"…..men det finns väl inte nåt riktigt svar,tror jag.

Jag tror inte på Adam & Eva teorin. Gjorde det som yngre när jag inte var insatt i andevärlden. Big Bang ligger nog närmast faktiskt.

Sen har vi detta med alla dimensioner…varför finns det så många och till vilken nytta?? Varför kan vi inte se alla,vad finns bakom dessa ridåer?? Jag är super intresserad av dessa frågor.

Sekter ger jag inte mycket för heller,dom känns enkelriktade. Andlighet som jag ser det,är utvecklande och det kommer nytt hela tiden. 

Funderar oxå lite på om det finns fler planeter som jorden och när man återföds kanske man hamnar på en "annan" av dessa jordar..

#3 Fy va läbbigt du skriver; själar som slickar sig om munnen…, fast vad vet man? Men är det inte samma själ vi återanvänder då? Tyckte jag läste det nånstans, att vi väljer föräldrar t o m..

Fast det kanske kan vara en mix av allting, men då man börjar engagera sig i en tro så vill man gärna ha vattentäta svar på allting - något som ingen religion kan ge, verkar det som.. Känns i alla fall roligt att fler än jag tänker "bortom" det som sägs..

Kram till er söstra mi´! :)

#0 Ett liv kan väl inte existera utan själ? Det första liv som uppstod på jorden måste väl också ha haft en själ - annars var det ju inget liv? Är jag snurrig nu?

Men å andra sidan, en bakterie är ju levande. Har en bakterie en själ? Bandmask, spolmask och annat otyg lever ju. Men har dom en själ? För huiamej, vilken hemsk tanke att ha mask i magen. Katter ger vi ju maskmedel för att få dem fria och vi äter antibiotika för att bli av med bakterierna som orsakar sjukdom. Dödar vi själar då? Och alla växterna, dom lever väl. Då har väl dom också en själ. Så hur vi än lever och äter så dödar vi en annan själ! 

Hänger ni med eller är jag för djuplodande?

Kram/Yvonne

Coffee time - back soon! :)

#6 Tuvan,hur menar du nu?? "samma själar" menar du att min själ alltid är min egen själ,oberoende hur många små bebisar jag än har äntrat och att min själ endast återföds i bebisar som har mina gener??

Kram på deg ..

**#7 Jag hänger med… men hur funkar en blommas själ?? kan den verkligen tänka eller har den bara utvecklad överlevnads mekanism…?? Känns som jag snart får nobelpris i djupt tänkande..
**

#7 Hej Yvonne! Kul att sa dig! :)

Vet du, lågt stående varelser behöver ingen själ, deras uppgift här på jorden är endast att föröka sig för att säkra släktets bestånd. Kan däremot inte säga var gränsen går, och vilka arter av djur som endast lever av den anledningen - förresten det gör vi ju allihopa, men nu har vi högt stående varelser fått för oss att vi är så mycket förståndigare än alla andra - och då fick vi dessutom en själ! :) Snacka om att göra tillvaron krånglig för sig! Varför kan vi inte bara göra som djuren: leva, njuta och dö en lugn död utan att göra allting så invecklat..? ( Hoppas att ni förstår ironin..?)

#9 Nej Brokenfether, din själ är bara din, och den använde du endast i dina egna tidigare liv. Dina barns själar har också levt i tidigare liv, men då kanske dom var en bror till dig, eller kusin, mamma eller nåt annat släktskap i en tidigare tillvaro. Så har jag uppfattat det. Blommorna däremot…svårt, men man talar om "devor" som skall vara blommornas "hjälpare". Nu mååste jag passa fikat. Kaffepannan våldför sig på elspisen just nu..!   Återkommer! :)

**#12 Summa av kardemumma är då…JAG är släkt med heeeeeela vääääärlden… Du är oxå min släkting…såvida inte det hela börja med miljoners själar som sen utvecklade en kropp att vara i och så har det gått runt så…
**

#13 ja tänk om det vore så att vi alla var släkt…fast det är vi ju om man skall tro på skapelseberättelsen. :)

Men vad jag menade var, att dom människor som du nu har som släkt, har du alltid haft omkring dig - fast då som andra släktingar. Så har jag uppfattat den syn som mediala har på själavandringen. Ändå har vi kunnat leva på andra platser här på jorden.

Sen håller jag med dig i ditt inlägg #5. Varför finns det så många dimensioner? och vad är nyttan med dom? Skall vi utvecklas i själen så kan vi väl göra det i samma dimension - hela tiden..? Bara gå bakom huskvisten ett tag när vi är färdig med ett liv, för att återvända morgonen efter och fortsätta nästa liv. :) Behövs egentligen bara någon som talar om för oss vilken läxa vi skall lära oss i kommande liv. Så tycker jag, men jag har alltid haft bråttom och tålamod är inte min grej riktigt.  Allting rationaliseras ju, så varför inte själens utveckling också…? fast det kanske man får börja med, för snart borde själarna ta slut eftersom det föds alltfler människor och var skall man hitta alla själar som dom behöver..?

Inga-Lena ,det var en jätteintressant tråd du kom med

Ja man undrar ju..och far iväg i tankegångarna ju mer man funderar. Tack Tiia! Kram och sov gott!

var skall man hitta alla själar som dom behöver..?

Det blir till att ta en sån här------------------------->>>

Själavandring….kan man göra en sån fast man inte är död??

Jag tänker på Utanförkroppenupplevelse. Är det inte just jag och min själ som flyger omkring i universum då??  Tycker man borde kunna se lite saker i den andliga världen i den stunden,eftersom man kan göra en UKU…tja,jag vet inte riktigt,bara tänker stort…

Hej allihopa!
Nu vet jag inte om jag har missat nåt ni redan har besvarat, men hur lång tid tar det mellan liven? Hinner folk jag känner som har dött återfödas medan jag fortfarande lever det här livet eller tar det mycket längre tid? Jag kan iofs tänka mig att det här är olika för olika själar och att det kanske har att göra med de problem man har att ta tag i…?