Hej alla!

Jag är uppvuxen i en familj där vår mamma var en typisk New Ageare som höll på mycket med andlighet, schamanism, healing, spådomar osv.
Länge var jag också intresserad av detta men efter en depression slutade jag tro på nånting och förhöll mig fortsatt väldigt skeptisk i många år fram tills helt nyligen..

För några dagar sen var jag tillsammans med en vän och vi pratade om hans morfar (jag vet inte mycket om honom, men min vän sa att han saknade honom) och plötsligt fick jag ingivelser att berätta en massa saker om morfarn.

Det kom till mig som bilder eller nån sorts vetskap som bara fanns där helt plötsligt.

Detta gjorde mig väldigt förvirrad, jag ville ju inte komma här och påstå saker som jag faktiskt inte har nån aning om.
Men jag kunde inte låta bli att säga det ändå, om så bara för att få det ur systemet.
Det visade sig att det jag sa stämde, jag började försiktigt nämna sånt som kommit upp i mitt huvud och fråga om det stämde varpå min vän svarade att det stämde mycket väl.
Jag kunde berätta om utflykter de gjort tillsammans, vilken färg bilen hade, hur morfarn var klädd, hur hans kroppspråk var och hur han uttryckte sig.

Hela tiden har jag resonerat om tillfälligheter, somliga saker kan ju stämma in på alla. Men det här var för specifikt för att inte stämma och det är inte information jag har fått av min vän som sitter lagrad i minnet eftersom min vän inte har berättat mycket om sin morfar alls.
Om vi nu ska anta att detta är sant och att jag inte är galen så hade morfarn även budskap till min vän och hans mamma. Jag har nu fått lova den här morfarn att prata med familjen för att förmedla hans stöd och för att hjälpa min vän få tag på arvegods som morfarn ville att min vän skulle ha.

Arvegodset var f.ö nån sorts medalj eller guldklocka kombinerat med ett rött och blått emblem eller tyg och nån sorts vapensköld på. Det visade sig att morfarn hade mycket i rött och blått med sig från sin tid i armén!
Jag hade ingen aning om att man använde rött och blått i armén, trodde mest att man hade blått/guld och militärfärg på allting.

Min vän är helt övertygad om att det jag har sagt är sant då det mesta har stämt väldigt väl med hur morfarn har varit och vad som hänt i deras liv.
De gånger då jag inte sagt 100%  kan jag tänka mig att det har berott på att jag som "tolk" inte alltid har uttryckt mig så att min vän förstår.

T.ex: Jag berättade att min vän hade tagit  sin mormors kjolar när han var liten  och lekt med dem, jag såg för mig att han hade hennes kjol över huvudet.
Min tolkning av detta var att vännen sprang runt och lekte med kjolen men min vän sa att han hade byggt en koja av kjolar.
Dock minns han inte hela förloppet så det är svårt att säga om det stämmer,  hur ovanligt är det egentligen att barn leker med de vuxnas kläder?
Det kan ju ha hänt vemsomhelst.
Eller så kan det ha sett ut så ur morfarns perspektiv medan min vän minns det annorlunda, för det är ju inte ovanligt att två personer minns olika saker från samma händelse.

Det finns många "om" och "men" kring detta och jag känner mig väldigt förvirrad, jag hade ju valt att inte tro på detta och så går jag själv och blir.. medial?
Jag har funderat på om jag är psykotisk också, har börjat oroa mig lite för eventuella "onda makter"- något jag aldrig gjorde förr.
Jag vet ju inte vad som är sant längre och vad jag ska tro!

Jag har alltid upplevt att de som säger sig mediala faktiskt tror att de är det, förutom kanske de som tjänar väldigt mycket pengar och uppmärksamhet på det. Enligt min mening är det ingenting att mata sin egen fåfänga med.

Det vore dock hemskt om jag skulle bli en person som går och inbillar mig en massa saker som inte alls stämmer.
Jag har sett dokumentärer och så med människor som fått sina övertygelser överbevisade och sett hur totalt krossade de blir när det visat sig att allt varit placebo och inbillning.

Sen finns det många som är övertygade om sånt jag inte alls tror på, som att det finns troll i skogen och allt möjligt.
Dock vågar jag inte påstå att det Inte är så, vad vet jag egentligen?
Och det kan ju säkert vara så att nåt medium har helt fel om vissa saker men väldigt rätt i annat?
Alla kan ju ta fel ibland, vad säger att ett riktigt tvättäkta medium inte skulle kunna göra det?
Jag vet ingenting just nu, det är underligt när man ska börja förhålla sig till en helt annan världsuppfattning.
Vad tror ni?
Alla skeptiker och troende är välkomna att svara.