Jag tror det kan bero på en massa saker. Du verkar ju väldigt mottaglig! Är man mottaglig så kan man känna av energier som ligger kvar ex från ett gräl innan man kom in i det hemmet. Men det kan ju också vara så att du känner av andar som är på besök som ger denna känsla.

Om jag var som du så skulle jag nog försöka utveckla min känsla och förmåga ännu mer. Kanske gå på en bra kurs eller läsa böcker om andlig utveckling. Så kommer du säkert kunna ge svaret själv så småningom.

Lycka till! Anett

Okej, tack för din input. Jag vet verkligen inte varför det blivit så hos vissa jag besökt, men många gånger har det faktiskt varit i samma lägenhet. Det känns ungefär som om den/de som bor där har tappat sin livskraft och värme, så hela hemmet blir kyligt och konstigt. Men det märks inte på personerna som sådana!'

Blir inte klok på det.

Och ja, jag är nog en väldigt känslig mottagare, men andra verkar sällan veta vad som försiggår med mig, så jag antar att jag inte sänder särskilt starkt…?

Då kanske du har svaret där… att de tappat livskraften. Kanske det hänt något som de vinte vill berätta för dig, en sjukdom ed?? Kanske de vill och behöver hålla en fasad av att inget har hänt?

Jag tror nog att de du möter kanske inte är så bra mottagare. Å andra sidan så gäller det att försöka kontrollera detta med att ge och ta emot. För om du tar emot mycket dåliga energier så måste du lära dig att bli av med dem eller hellre känna dem men inte ta in dem. Det är en sak du kan lära dig på ex kurs.

hemma hoss mig är det jettekallt sen min man gick bort för en månad sen.Ibland är det så kallt så att man nästan blir blå om händerna…märkligt…nu är jag ganska säker på att han finns kvar här…

Misshelena! Jag känner med dig! Jag kan bara ana hur det måste kännas. Min man fick cancer för några år sedan och tiden innan operation och behandlingar gav honom livet-tillbaka-besked var olidlig. Det tog så hårt på mig så när han blev friskförklarad kraschade jag själv av att spänningen släppte.

När jag får på hälsning så kan jag inte påstå att det känns så kallt, mer som en liten svag vindpust. Å andra sidan så är jag så van, sedan så många år, ja nog när hela livet att ha själar inpå mig dygnet runt.

Jag tror säkert din man är hos dig. Han är självklart mån om att du och barnet mår bra, att ni skall klara det här och trots smärtan känna livet. Du vet ni får träffas igen en gång på andra sidan. Men tills dess måste du finna kraften igen om inte annat så för det lilla liv ni har tillsammans.

Försök hålla fast vi den värmen ni kände. Han vill inte du skall bli blå om händerna. Så småningom måste ni släppa taget lite så han och du kommer i ro i den nya ordningen, i den paus som uppstått innan ni träffas igen.

Känner med dig och beklagar din sorg!!!

Här i vårt hus där vi bor,där har vi ett sovrum som alltid är iskallt.(spelar ingen roll om vi sätter på elementet på högsta värme.) det är iskallt i detta rum i allafall. sällan nån som går in i det rummet. har försökt att få reda på om det har hänt något särskilt i detta hus o rum.men det är ingen som kan svara på det.