Hej!

Hade aldrig hört ordet Sömnparalys tidigare, men förstod direkt vad du menade, surfade till Wikipedia och fick det bekräftat.

 Jag har haft sömnparalyser i flera år, säkert hundra gånger. Hade ingen aning om att det fanns ett begrepp som beskrev händelseförloppet. Har trott att det är något jag "råkat ut för" på grund av "onda energier", som försöker "ta över mig", men av vad som står på Wikipedia så är det ett "naturligt" fysiologiskt tillstånd där muskelkontrollen stängs av för tidigt eller slås på för sent när man somnar/vaknar! Det hade jag ingen aning om.

 När det hänt mig har jag, när jag är på väg att somna, "känt" på mig att något är på gång. Ofta har jag varit för trött för att kämpa emot. Känner surret i huvudet och hur jag "dras in" i något som jag inte kan beskriva. Vet precis var jag är och att jag inte sover. Det har hänt så många ggr att jag nästan vant mig. Sugs in i detta som jag upplever onda/negativa (det är bara en känsla) och ligger där och kämpar för att ta mig loss. Kan inte röra kroppen, har noll kontroll över den. Kämpar något enormt inombords, det känns frustrerande att vara medveten om vad som händer och inte kunna röra mig. Vaknar tillslut helt "slut" och ibland med ont i nacken efter att ha knyckt med huvudet fram och tillbaka. Detta har även inträffat några få ggr då jag sovit bredvid en annan människa. Så frustrerande att inte kunna säga: "knuffa på mig, hjälp mig att få kontroll över min kropp!". Bara helt tyst, fast inombords skriker man ju nästan.

Ibland har jag, när jag känt att detta är "på gång", tänt lampan och varit klarvaken ett tag för att sedan försöka somna. Det kommer då ofta tillbaka, när jag lägger mig ner igen, men ibland inte.

Eftersom jag inte tänkt tanken att det finns något som heter "sömnparalys" utan utgått från att det är något sorts energier eller andeväsen, så har jag sagt till på skarpen, blivit riktigt arg. Efter några år orkar man liksom inte mer. Började även kalla på Jesus (i mitt huvud) när jag låg där, för att be om hjälp. Det hjälper alltid, även om man får kämpa för att vakna. Är inte särskilt religiös i övrigt, det bara kändes naturligt att göra så.

Inget har alltså egentligen hänt under dessa "sömnparalyser", det har bara varit obehagligt och störande, när man behöver få sova och inte kan få göra det.

Berätta gärna om dina upplevelser!

Hälsningar mitt i natten

Charlotte, Skåne

Ett kort tillägg: läste just på Wikipedia att "Ofta känns det som om man inte kan andas, som om man håller på att kvävas".

 Det har jag aldrig upplevt. Jag har alltid andats utan några som helst problem.

God natt

Charlotte

Här finns en artikel om Förlamande tillstånd

Hej Charlotte, vad intressant att höra! Låter precis som vad jag upplever. För mig började det för ca fem år sedan, och första gången det hände var jag livrädd. Precis som du beskriver det känns det som att jag är besatt av onda krafter och kan inte göra någonting åt det. Ungefär tre år efter att det här hade börjat för mig så satt hos min syster och bläddrade i en solo-tidning (av alla tidningar!) där de hade en artikel om sömnparalyser. De beskrevs precis som du beskriver dina och som jag har känt mina; surr i huvudet, en känsla av en ond närvaro, inge kontroll över kroppen, osv.

 Jag är inte heller religiös, men de första gångerna detta hände mig så var jag helt övertygad om att både gud och djävulen pratade med mig!

Jag har läst att när man väl vet vad det är kan dessa upplevelser bli underbara istället för fruktansvärda. Dessutom sägs det att man har "anlag" för att styra sina drömmar om man ibland får sömnparalyser. På sistoner har faktiskt mina sömnparalyser börjat kännas annorlunda, och ibland är det som att jag bara "får dem lite", och då kan man få vara med om de mest fantastiska drömmarna!

När jag känner att sömnparalysen känns jobbig brukar jag tänka på någon jag vill ska vara med mig. Helt plötsligt har jag t.ex mamma (hon lever, bör väl tilläggas) hos mig i detta vakna drömtillstånd. Jag säger till henne att jag har en Sömnparalys och att jag vill att hon ska stanna med mig, osv, och då blir det mycket lättare. Mina senaste gånger har jag däremot uttnyttjat tillfället till att träffa nån jag gillar och säga saker jag inte skulle säga i vanliga fall:) Haha, det låter ju absurt, men det är en himla fin upplevelse!

Det sägs att det är vanligt med sönmparalyser, men det är väldigt få som vet vad det är. Precis som du och jag Charlotte så tror ju de flesta att det är någonting ont som vill en någonting. Själv brukar jag sen jag fick reda på vad det är fråga alla jag känner om de varit med om detta. Jag brukar för enkelhetens skull säga att det är motsatsen till att gå i sömn - huvudet är vaket men kroppens sover. Innan jag visste vad det var så vågade jag förstås inte säga det till nån, liksom "jo, jag får elektriska stötar, hör surr i huvudet och träffar onda andar - i vaket tillstånd"…

Jaja, vimsig text kanske, men där har du lite av mina upplevelser iallafall!

Hej SallyCinnamon!

 Tack för din beskrivning av dina sömnaparalyser! Det här var ju verkligen intressant för mig, eftersom det är helt ny information som jag inte känt till tidigare. Skönt att höra att någon annan upplevt samma sak och att det inte är något särskilt konstigt egentligen, även om det, precis som du skriver, känns väldigt läskigt, som "onda" energier. Det är väl lätt så att man upplever något som "ont" när man inte vet vad det är - och att vi som är intresserade av andlighet direkt kopplar det till att onda andar skulle vara inblandade. Jag har inte pratat med någon om detta tidigare eftersom jag förutsätter att de skulle tro att man är galen. :-) Och så är det ju som det är ändå.

Jag ska verkligen ta med mig dina tips om hur man kan göra sömnaparalyserna till en fin upplevelse! Att säga saker till människor som man annars inte vågar låter som en god ide! :-)

Önskar dig en trevlig helg!

Charlotte

Jag har känt lite av det, en gång när jag skulle sommna så började allt snurra och det kändes som jag skönt djupare. då blev jag rädd så jag lyskades tända nattdukks bords lampan.