Därav anledningen till att mina "VÄnner" inte vet om mina förmågor ^^

Jag har förmågor och har en kompis som jag brukar nyttja dom med. Annars så ser jag ingen vits att sprida eller "skryta" om dom.

Jag talar inte heller om för folk vad jag gör. Jag ser ingen anledning. Bara för några få utvalda som är som jag och har samma syn på livet.

Vad jag vet finns det inte chatfunktion på iFokus, men kanske du hittar någon här som vill chatta med dig på andra sätt. Lycka till 👍

Det är liksom, de är allra mina närmaste vänner, vi kan prata om allt och prata ut om något bekymmer en.  Jag trodde att jag kunde prata om allt med de men på senaste månaderna, har alla sagt att de inte tycker om vad jag gör och om jag kunde ta bort min gåva eller stänga ut allt och aldrig prata om det här så skulle det vara perfekt och vi vill inte höra om det övernaturliga. De tror på det övernaturliga. Jag känner hur jag blir starkare eller som sagt mina ''krafter'', ett av orsakerna är, de e mest rädda också för att jag har aldrig haft fel om det jag har gjort, sagt osv. Detta har sårat mig väldigt mycket och de har sagt, vi accepterar dig som du är men då kan jag inte vara mig själv till 100 om de vill att jag ska radera bort en del av mig, de har fått mig se det här som en börda. Jag vet inte hur jag ska gå tillvägas, jag pratar inte med de nu om det här men jag kan inte vara mig själv med de medans innan så kunde jag det. Sen förstår jag att många är rädda för det övernaturliga.

Du får göra som många andra: ha olika vänner för olika saker. Jag har goda vänner att umgås med som "normala människor", sen har jag vänner som jag trummar eller gör andra andliga saker med. Mina "normala" vänner skojar lite med mig, de respekterar mig som jag är men de vill inte ha med andlighet att göra.

Du får helt enkelt förklara för dem hur det övernaturliga fungerar, så att de inte ska vara rädda längre. Jag tror de skulle tacka dig efteråt om du gjorde det. Ingen vill gå och bära runt på en irrationell rädsla för det man inte förstår.  Ge inte vika utan använd din begåvning för att säga sanningen om deras egen rädsla så att de kan konfronteras med den. Ingenting förändras till det bättre av att passivt acceptera saker som de är. Jag kan förstå att det är smärtsamt att en närmsta vänner utrycker sitt ogillande över en del av vad man är, men i slutändan så måste varje människa följa sin egen övertygelse om vad som är rätt och fel (t.ex. är det övernaturliga något att vara rädd för, eller är det en fantastisk gåva som kan berika vår tilvaro?)

De har förmågor också men de vill inte ha de kvar, de kan också börja prata om det övernaturliga. De har haft sina förmågor längre än mig och jag känner mig ''under de''. De har andra förmågor än mig men de tar in allting för mycket medans jag tar in det och går vidare. Jag har valt att ha kvar mina förmågor och bara inte prata med de om det. Får se hur det blir =)

Om de tycker att de kan prata om det men inte låter dig göra det hade jag nog börjat se mig om efter lite bättre vänner.

Människor talar mer mellan fyra ögon, än vad de säger under hela sin livstid.

Det verkar som om du och dina vänner har väldigt olika syn på och val av väg i era förhållningssätt gentemot de gåvor ni begåvats med. Man brukar säga att "en vän är en person i vars sällskap man kan vara sig själv". Men samtidigt så kan ju olika ståndpunkter/åsikter som i t.ex. denna fråga vara ett givande ämne att diskutera och debattera och kanske lära sig något av varandra genom.

Det är så tråkigt att jag inte har vänner som vill prata om andlighet och sånt.

#10 jag tänkte faktiskt så att om de har gåvor och då kan jag prata med de men icke. Önskar att jag hade vänner med övernaturliga gåvor men svårt att hitta =/

#11 Antar att vad du menar är att du önskar du hade vänner med övernaturliga gåvor och som är beredda att prata om det?  För det förstnämnda har du ju.

Jag har själv haft övernaturliga upplevelser eller insikter som rör detta, och jag försöker se det som så att den ensamhet som följer därav är en uppoffring jag får göra för det större goda. Det faktum att de flesta inte skulle kunna förstå eller tro på de insikter och upplevelser om det övernaturliga som jag har, kan, även om det leder till ensamhet, vara otroligt berikande då det möjliggör för mig att skänka en otroligt värdefull gåva till andra människor i form av en ökad kunskap och förståelse om deras egen makt som andliga varelser.

#12 Jaaa du beskriver perfekt vad jag också känner.

När människor är vilsna och de söker min hjälp, det känns bra. Jag är en ensam krigare kan man säga. Alltid varit för mig själv. Jag vill inte sluta med det här och det behöver inte betyda att de här gåvorna kommer från en mörk ''sida''. Mitt sinne klarar av allting och det e jag glad för.

"Tänk vad ensamheten skulle bli ensam om alla ensamma kom tillsammans…" Jag känner igen mig i detta. Jag har under hela min uppväxt varit väldigt ensam, men sen har jag valt olika vänner för olika saker. Det här med det övernaturliga kan jag stå för idag. När jag kommer till att prata om vad jag har för intressen brukar jag säga lite övergripande: Jag är kanske lite annorlunda, för jag intresserar mig för Drömmar (exempelvis…) då brukar det bli ganska uppenbart om sällskapet spinner vidare och känns intresserade eller om de slår ifrån sig totalt… Ganska bra sätt har jag kommit på, för då känns det direkt vem som är öppen att prata vidare och vem som inte är det… Pejla in nivån liksom… :)

Ja, jag har berättat för mina två närmsta vänner om mina krafter. Först skämtade dem om det, o ja jag blev ju ledsen över det. Men senare förstod dem att jag var seriös. Dem började dra sig undan. Och frågade ifall dem bör vara rädd för mig. Och dem vill nästan aldrig ses nå mer. Eftersom dem är mina närmsta vänner trodde jag att dem skulle acceptera mig och mina krafter. Men det gjorde dem inte och jag kan inte vara mig själv i deras närhet.

Vad har du för krafter?

#17 det är inte tillåtet att skriva om saker som demoner och förbannelser i detta forumet. Därför denna kommentaren raderad.

Det där är svårt, min vän har jobbat i många år med det hon gör och hon berättar otaliga historier hur folk kan vara utrevliga för att sedan dra sig undan. Hon har inte behållt mer än ngn enstaka (mer öppensinnad) vän genom åren. Jag håller själv på att utvecklas, men berättar det inte för ngn, för att jag ser vad som händer med hennes bekanta som faller bort. Var lite noga med vem som du avslöjar din förmåga till. Folk är livrädda för att du ska kunna se deras "mörka sidor".

#4 vad har du för krafter/ förmågor?

Jag får visioner i drömmar och nä jag inte sover, ser direkt vad det är för person, kan se framtiden och dåtid även hur allting är nu. Sett vem jag har varit i mitt förra liv men inte försökt å testat på andra. Bra på energierna också när jag är i närheten av någon så känner jag hur personen känner sig egentligen. Jag kan kontakta andra sidan. Jag spår med tarotkort och pendeln bara för att vara helt hundra på det jag är osäker på. Och annat.

#21

Jag var väldigt ärlig med desamma. Med jämna mellan rum lägger jag ut på Facebook. "Hej jag heter ……! Jag har en gåva som många tror är underbar men den är inte guld och gröna skogar. Jag har en förmåga att se döda mm. Detta tar väldigt mycket på mig men jag är den jag är. Denna utvalda gåvan formade mig som jag är. Så om du vill vara min vän och du kan acceptera hela mig. Då kommer jag vara vid din sida till 100% varna dig om jag kan/får mm. Men om du inte kan acceptera de jag kan så accepterar du inte mig. Och då kan vi inte vara vänner.

Så kan du inte acceptera mig/min gåva. Så tack för den korta fina stunden vi fick tillsamman och lycka till i livet. Glöm inte att radera mig som vän även här på Facebook! 

Tack för att du läste. Om du är kvar på min Facebook så accepterar du mig. Och min gåva. De vill säga jag kommer hojta om jag får något om dig! 

Ha en trevlig dag!"

Men de är jag. Du är kanske inte som jag de vill säga att du kanske inte kan/vill göra så här!

Hej alla ni fantastiska personer med era olika förmågor. Jag tror på er. Jag är tacksam att ni finns och väldigt tacksam för att personer som jag kan få vägledning och stöd genom er omsorg och era förmågor. Jag är väldigt ödmjuk och nyfiken och önskar att andra värdesatte er istället för att bli rädda etc. Tack från mitt hjärta.