
Behöver hjälp med en tolkning!
Hejsan!
Jag har inte hållt på så länge med att lägga tarotkort, så skulle vara oerhört tacksam över lite hjälp med en tolkning av ett svar som är väldigt, väldigt viktigt för mig!
Lite historia bakom kanske vore bra =) Så jag börjar med att berätta situationen!
Det är så att trots att jag är väldigt ung (20 år) så tror jag att jag hittat vad folk vill kalla 'själsfrände'. Jag vet inte ens om jag tror på det begreppet, men jag och den här killen hade ett band mellan varandra som jag aldrig någonsin känt. Det var så otroligt starka energier mellan oss och jag kunde för första gången säga att jag vet vad kärlek, på riktigt, är.
Vi träffades första gången i november förra året. Jag hade precis kommit ur en väldigt svår period ur mitt liv, där jag rannsakat mig själv, rensat ut alla dåliga energier ur kroppen, avslutat ett destruktivt förhållande med en kille som varat i ca två år.
Jag kände mig för första gången i mitt liv, stark, självständig, målmedveten och fri! Jag älskade tanken på att äntligen få stå på egna fötter (hade haft två långa förhållanden sen 14 års ålder) och hade ingen som helst lust att inleda ett förhållande!
När jag haft den 'tuffa' perioden i mitt liv, hade jag väldigt ofta sökt hjälp inom det andliga. Bett om vägledning från eventuella guider o.s.v. Och så en kväll innan jag skulle somna, kände jag som en värme över hela kroppen, som om någon skickade kärlek av den starkaste sort, till mig! Det var väldigt underbart och samtidigt fick jag upp namnet 'Jack' i huvudet. Med desamma kände jag hur jag hade en sån stark längtan efter den här 'Jack', hela min kropp och själ skrek verkligen efter längtan, nästan så att det gjorde ont.
Jag trodde att jag fått en knäpp (ganska förståeligt, haha), men kunde ändå inte sluta tänka på den upplevelsen!
En kväll ca två månader senare, när jag är ute med mina vänner, så kommer det fram en kille till mig, tar tag i mig, ser mig i ögonen och säger 'ring mig'. Jag skrattade bara och tänkte att han måste vara väldigt full, jag hade ju inte ens hans nummer och hade ingen aning om vem han var. Men hursomhelst så väntade han på mig utanför stället och vi bytte nummer.
En vecka senare träffades vi igen och han berättade hur han känt att han bara måste få ha mig i sitt liv. Kontakten vi fick var omedelbar och intensiv, inte som något jag innan hade känt. Det var som att han såg mig, för den jag var innerst inne.
Vi lärde aldrig känna varandra, det kändes som att det inte behövdes. Jag visste på något sett vem han var, och han visste vem jag var. Jag älskade honom (och jag vet att älska är ett starkt ord som man inte slänger ur sig hursomhelst) redan efter den kvällen.
Så efter ca en vecka, när vi ligger i hans rum och precis ska somna så slänger jag ur mig att 'när jag var liten ville min pappa döpa mig till kerstin' och vi skrattade båda åt det, för att min pappa är ursprungligen från turkiet så det var rätt komiskt. Och sedan säger han 'när jag var liten vill min mamma döpa mig till Jack'! Varav jag flyger upp ur sängen, stirrar på honom och sedan kutar ut på balkongen och kedjeröker. Jag vart så förbannat chockad och förstod ingenting.
(Det här blev jättelångt, och det var väl kanske inte meningen, men jag hoppas att någon orkar läsa i alla fall!)
I vilket fall som helst, så flyttade jag till sundsvall tcå månader efter vi träffats. Jag kände att jag inte orkade med ett distansförhållande, trots att jag var galen i den här killen och han var galen i mig. Envisheten om självständighet tog över! Han var bombsäker på att vi skulle klara det och han samlade sina sista kronor och försökte åka upp till mig varje helg. Ändå var det något inom mig som sa att det inte var 'rätt tid', emn han lyckades övertala mig.
Efter fem veckor flyttade jag hem igen, och bodde hemma hos honom och hans familj, tills nu i maj.
Han var världens underbaraste, allt jag någonsin längtat efter. Allt jag någonsin velat ha. I mina ögon var han den mest fulländade människan på jorden. Och hans själ var vacker, den lyste igenom honom så starkt. Han ville alla väl och var så generös och ödmjuk.
Så plötsligt, i juni, vände allt. Jag märkte hur han blev allt tröttare och orkade inte ens vara nära mig längre, det var som att den person jag älskat var som bortblåst. Han började stöta bort mig mer och mer. Och som så många som är på väg att förlora någon så höll jag honom hårdare än någonsin.
Ibland kom hans gamla jag tillbaka och då sa han att 'jag vet inte vad som händer med mig. jag är sjuk, jag känner så mycket och jag klarar inte av att hantera det. Jag kommer försöka stöta bort dig nu, för jag vill inte skada dig. Jag vill inte att du ska se den här delen av mig.' Jag fattade ingenting, och tänkte att jag skulle kämpa för vår kärlek (jätteheroiskt, jag vet =))
Men han försvann. Började ta droger, hamna i knipa efter knipa. Han grät ofta i min famn och sa att han inte ville göra mig illa. Men han kunde inte rå för det.
Nu har vi inte varit tillsammans sen i juni, vi har träffats några gånger, och varenda gång jag ska lämna honom, skär det i bröstet på mig. Jag kan inte andas, det gör så förbannat jävla ont.
Jag vet att tiden läker alla sår. Men han har lämnat kvar ett tomrum i mig. Jag vet att jag kan leva livet utan honom, jag vet att jag är stark och har mina mål med livet. Men han har tagit en del av mig, som jag antagligen aldrig får tillbaka.
Han vill ha tillbaka mig har han sagt, men han ändrar sig. Liksom släpper och drar hela tiden. Men nu vet jag faktiskt inte om jag skulle våga ge mig in i det här igen. Jag har aldrig haft så ont som när han gick. Vill inte vara med om det igen. Samtidigt vill jag inte leva utan honom.
Det har hänt en massa andra saker, förutom det här med 'Jack'. Vi har båda känt energi mellan varandras kroppar och det känns som att vi satt 'krafter i rullning' när vi varit tillsammans.
Så, haha. Ja detta blev alldeles alldeles för långt! Skulle ju egentligen bara ställa en simpel fråga 
När jag frågade över min och hans relation fick jag korten
Kung i Bägare, Fyra Mynt och Drottning i Svärd, finns det någon som kan ge en tolkning på detta?
Han är född i fiskarnas Tecken och jag är född i tvillingarnas, därav dom klädda korten kan jag anta. Men vad betyder fyra mynt i detta sammanhang?
Om det är någon som får någon känsla överhuvudtaget med det jag skriver och kan ge mig tips o.s.v. så är ni mer än välkommna! Jag behöver all hjälp jag kan få!
Tack så hemskt mycket ni som orkar läsa detta! Jag uppskattar det otroligt mycket!
Massvis med kärlek och tankar! / Nana
Jag får omedelbart upp två tankar:
- Är Jack bipolär? Beskrivningen är en så klockren bild av manodepressivitet som jag någonsin sett och om så är fallet, då finns allt hopp i världen! Bipolära har två sidor, en mörk och en ljus, och den mörka vill inte synas för någon. Då pratar jag ur medicinska termer, inte generellt andligt :) Bipoläritet är en kronisk sjukdom som måste behandlas. Jag har mycket kunskap om bipoläritet eftersom jag själv lider av det, så PM:a om tanken känns möjlig. Jag känner igen beteendet med att ha en stark spirituell utstrålning och så plötsligt vända på en femöring, stöta bort, ta droger, bli kriminell, gärna supa för mycket och isolera sig. Klassiska Tecken.
- Tanke två var kungen i bägare som för mig styrkte den värdsliga tanken ett. Jag fick upp en bild av en bister, mogen man som håller om bägaren, känslorna, om ett fast grepp. I bakgrunden härjar en storm. Stormen är känslorna på insidan som kungen försöker kontrollera med greppet. Utåt sett syns inget av kampen inuti.
Svärdsdrottningen kanske försöker lösa situationen intellektuellt, istället för att sträcka sig mot själarna? Inget prat i världen räddar sådant här, det är tystnaden som lyssnar på stormen och släpper greppet.
Mina tankar som de kom.
Ta hand om dig!
Anna Lagercrantz

Juste, personen i fråga heter inte Jack, utan det var bara det hans mamma ville döpa honom till =) Men sen sa prästen att det är ett 'ont' namn så det blev ett annat lite mer svenssonaktigt namn =)

Natalie, kanske behövdes inte så många ord mellan er när ni var tillsammans (ni försttod varandra ändå)? Men det djupa du känner och berättar här ovan, har du även överöst honom med detta och berättat hur mycket du verkligen älskar honom?
Ta kontakt, hjälp honom tillbaka till livet och berätta hur mycket du älskar honom - varje dag!
Jag är mycket tagen av din berättelse
och önskar dig all kraft!
Kram från en annan Tvilling som begått misstag genom livet…
/Cecilia

Celia, Jag har försökt berätta det för honom. Han vet exakt vad jag känner, men jag har gjort vissa saker som gör att han tror att jag inte menar allvar..
Det är så förbannat komplicerat.
Ibland kommer jag på mig själv att leta efter honom när jag går på stan, letar efter min kille.. han fattas mig..