I söndagskväll hade jag svårt att somna. Låg och grubbla på lilla Madeleine som figurerar i Media och hennes öde ??? Sen gick tankarna över till min pappa som gick bort förra sommaren. Jag kände en plötslig sorg och längtan. Plötsligt lyser det upp i rummet, min mobil . Men det var så märkligt. Så jag ställde frågan i mitt huvud, är det du pappa? Då tändes den igen. Jag tyckte att jag hört ljud från fotöljen i vardagsrummet som han brukade sitta i, så jag rusa upp för att se om han fanns där. Men det var han inte så jag såg honom , men känslan att han var där var så stark endå. Jag gick och la mig igen och kände sån enorm tacksamhet, för att jag fått ett Tecken. Sen sa jag förlåt pappa! Jag har varit så arg och besviken på honom för hans missbruk, men han hade ju ljusa stunder också.

Jag kände det som jag flöt iväg en stund och vet inte om jag somna, men sen vakna jag igen. och tankarna börja mala igen. tyckte jag hörde små fotsteg och som om en liten hand las på min axel. Som om att jag skulle inte vara orolig.

Det hände något liknade efter tsunamin, då jag oroade mig för två barn från min dotters dagis som inte kom tillbaka. då var det som om någon satte sig på sängkanten. En liten person. Men den gången blev jag rädd. Jag var inte beredd på att få någon bekräftelse.

Alma