Mina tankar är att du ska jobba nu med din kvinnliga sida. Vi har ju en manlig och en kvinnlig del i oss och det är den kvinnliga du ska ta tag i nu. Se inte ner på dig själv, se dig själv på ett mer färgstarkt sätt, att tycka om dig själv är viktigt att jobba med nu också.

Lycka till!

Ah, den röda färgen står alltså för den kvinnliga?

Mer tankar kring 'att se dig själv på ett mer färgstarkt sätt', jag behöver nog hjälp här för o förstå mer.

 Tack!

#2 Se inte på dig själv på ett negativt och "grått" sätt, se på dig själv med positiva känslor. När du blickar tillbaka på saker som har varit kan det komma upp ånger, skuldkänslor m.m. Du känner dig inte tillräcklig, tänker på hur du hade kunnat sagt eller gjort istället, tankarna går till hur andra har uppfattat det. Det är sånt jag menar att du ska inte se det så, se dig själv som att du har gjort eller sagt något bra istället.

Ett bra råd tycker jag som många säkert kan ta till sig!! Även jag!!

Kram Anki

#2 Nu begär du saker som jag aldrig har kunnat. Det där är jag riktigt riktigt usel på om jag skall vara helt ärlig.

Jag har ångest för det mesta. Jag har redan ångest för o träffa FK o läkaren om 2 veckor. Det är inte ens kul. Jag har ångest för att jag skall ha sagt något dumt till FK i mina möten med dem.

Tack, jag skall göra mitt bästa. :-)

Tusse du är bättre än vad du tror!! Kram från Carina

#5 Jag berättar bara hur jag tolkar din dröm  Om du behöver hjälp så finns vi här och stöttar dig så gott vi kan!

Kram

Elisabeth.J - Jag är jättetacksam för att du vill göra det, tro inget annat.

Du sa bara massa saker som jag har svårt för. Jag har aldrig lärt mig o tycka om mig själv. Jag vet inte hur man gör. Jag har alltid tagit på mig skulden för skilmässan som liten, mobbningen i skolan, mobbningen på jobbet osv.

Carina.S -  Dessa ord har jag hört förr. O jag förstår de helt enkelt inte. Jag är trög! Jag har lärt mig den hårda vägen att jag är rätt kass o då är det svårt o tro något annat. Tyvärr.

Vill bara säga att du inte är ensam, men det är nog därför du/ vi kommit hit. För att få hjälpa varandra och sprida ljus…. ang Fk så förbered mötet med dig själv innan och skriv ner det du vill ta upp och hur du vill utrycka dig så går det lättare.

Grått är förresten en modefärg -Så du e trendig…. ;-)

Tanten - Du är för rolig! Tja kul o vara lite trendig då! :-D

Jag håller på att förbereda mig både mentalt o på papper. Skall ta med mig sambon också så det blir 2 lika. Annars blir det ju 2 mot 1, o det känns inte helt ok (läkare o fk-tant).

tussetiger, förstår precis vad du menar med att höra saker intellektuellt, men det är skillnad på att också kunna KÄNNA in det. Har själv varit så trasig, så trasig och vet att det finns en väg mot ett helare liv.

Som jag tolkar det så har du två sidor av dig själv. En sida som är en stolt, färgstark person, men som inte får komma fram p g a den andra personen - den du själv säger att du är: en grå, tillbakadragen mus som inte vill synas. Här på ÖN använder vi oss ofta av affirmationer, och det är nåt som man också kan använda i "egenterapi". Det vill säga, du skall börja med att tala om för dig själv att du är en förträfflig människa - prova när du är ensam - du kan stå framför spegeln och se dig själv i ögonen. Kankse känns dumt i början, mne det går så småningom - bara träna! Du kan också säga att du är stark, du är intelligent, duglig och en varm och snäll person. Jag har all rätt att få vara lycklig, är också en bra affirmation. Du skall inte bara rabbla orden utan att tänka på betydelsen, utan den skall vara helt klar för dig. Pröva, till slut går det! :)

lightseeker - Visst är det så, det är en helt annan femma o känna in något som någon säger. Jag vet som sagt inte hur man gör.

Inga-Lena - Det där är nog klockrent. Många ser mig kanske som färgstark o stolt medan jag själv ser mig som en grå tråkig mus.

O om jag ställer mig o tittar på mig själv i spegeln så kommer jag fram till att jag är rätt söt.

#13 Ja du ser, det går bara man är ärlig mot sig själv och det tror jag att du är när du säger så. :) Du måste ge dig själv en chans bara, den är du värd! Kom ihåg det..?

Men Tusse du är ingen tråkig grå mus. Inte i mina ögon i a f…Tro´t eller ej…Du är bara färgad av andras tyckande och tänkande kan jag tro. ALLA så är vi värda nåt och har nåt bra att bidra med. Låter som en dålig klysha, men det är ju sant!! Kram på dig igen du…

Jag har alltid tyckt att jag är söt, att det är helt ok. Att jag gör mitt bästa, alltid. MEN det jag har mött är en helt annan sak. Ständigt höra att man är för dålig även om man gjort sitt bästa. Det man gjort är inte gott nog. Ständigt få veta att man är ivägen (bitter mamma o neutral pappa, jag i mitten som medlare), att man inte är värd något osv.

Det är svårt att 'se' att man är värd något när man inte vet hur man skall 'se' det.

Tack för att ni bryr er om att svara i 'min' tråd.

*kram*

vet du, känner igen mig där också. Har alltid fått höra att jag inte duger. När man får det som sin dagliga kost, så blir det precis till slut som om den där inre rösten har flyttat in i ens huvud, och maler på samma sak av sig själv. Det underlättar ju inte sedan om man får kritik i vardagen, även om det är 20 år efteråt.

Det finns någon som sa att för varje negativ kommentar som du får höra, så behöver du hör 5 positiva kommentarer/beröm för att uppväga den kommentaren.

Det stämmer nog väldigt väl.'

Så hur gör man då, för att uppväga att man blivit matad med negativitet somkost, sedan barnsben.

Så här gjorde jag: även om jag inte kunde tro på det som jag sa, så började jag med att försöka hitta positiva saker om mig själv varje dag.

Sedan började jag också, med hjälp av en psykolog, att titta på vilken kritik som jag fick in i vardagen, som kanske var befogad och då försöka att ta till mig och ändra på just de dragen i min egen personlighet.

Efter det så började jag med att se att andra människor också kunde ha fel, inte bara jag. Och att jag kunde förlåta mig själv för att också jag var mänsklig.

Sedan kom ordet ödmjukhet till mig från min guide.

Slogs med detta i över ett års tid. För jag tyckte ju att jag var så ödmjuk och förstående, mot alla andra.
Tills poletten äntligen ramlade ner: jag var ju inte ödmjuk mot mig själv.
Först då, kunde jag ta in att jag duger, är bra, har fel ibland, men det är ändå ok, för hopplös är jag inte!

Det finns inga hopplösa människor, bara människor, med mer, eller mindre HOPP

Jag har en känsla av att jag måste till en psykolog. O nu efter 2 år kamp kanske jag kan få det. Det finns en hel del som behöver bearbetas. Att få tekniker, verktyg hur man skall bli en hel människa.

Det är som du säger, har man fått det itutat i sig hela livet så tror man ju på det. Det spelar ingen roll hur stark i grunden man är. Vattnet holkar ur den bästa sten iaf.

Det jag känner är en så oerhörd stor sorg. Den bara kommer när som helst o överväldiga mig.

ok, känner igen mig i det du säger nu också. Du får gärna skriva  personligt brev till mig här, om du vill, istället.

Jag har mycket att delge och stötta med. Men som sagt ibland är det bästa att även komplettera det med en god psykolog också. Det här kommer nog att bli bättre skall du se, du är ju redan på god väg att nysta upp trådarna, till en ljusare framtid.
Dunka dig själv i ryggen nu och om du kan så tala om för dig själv att du är duktig som har kämpat så för att få en bra psykkontakt, nu är du nästan där. Bra jobbat!