Du behöver inte vara orolig för att vi blir trötta på dig! Jag tycker att det är väldigt intresant att läsa om dina och andras upplevelser och ser gärna mer av sånt här. Jag tror att din mamma visade glädje och uppskattning över att du bar klockan idag. Kanske något nu med iden som är viktig för dig? En härlig upplevelse tycker jag!

Kram

Om nån ska skickas nånstans, så e det jag!! *skratt* Eller så fär jag lära mig skriva ordentligt först…

Jag gillar också att läsa det DU skriver Thinka :-)

oh vad ni är underbara! (kram) just nu har jag jätte problem för bara ett par minuter sedan hörde jag nån ropa mitt namn högt och tydligt, det är bara jag hemma. Kan knappt vara här inne på kontoret det är isande kallt. (ring efter farbröderna med vita rockar) hua mig…

#3 Hahahaha ja dom kommer snart med en tvångströja

Här är en till! Det är spännande att få följa dig i vardagen, blir som en liten dagbok..:) Önskar att jag kunde bidra med nåt också, men tyvärr, här är det stiltje på den fronten.. Men, vem vet…? ;)

ja suck nu ska jag LYSSNA också! det enda jag hör är smatter från syrenhäcken när den knäpper till mot fönstret emellanåt. Det här kommer att ta flera timmar innan det är klart. Ni som varit med länge, blir ni aldrig otåliga? Jag är inte rädd men min kunskap är så liten att jag vet att det tar minst halva kvällen innan det ger sig.

Vad häftigt det var ja alltså som ni förstår nu så är det klart. Först hörde jag ju nån ropa mitt namn inte Thinka utan mitt riktiga namn. Sen efter en stund kom det LYSSNA! jag lyssnade och lyssnade och hörde inte ett smack! Sen helt plötsligt så ser jag min mamma hon var klädd i sin t-shirt som hon hade ganska ofta ett tag, den var randig på tvären med ljust botten och orange och röda ränder. Hon hade sina äldre glasögon på sig med turkos aktiga bågar håret kändes grått fast jag vet ju att det inte var riktigt så grått. Hon stod i ett kök inte mitt eller sitt och hon fösökte tala om för någon att hörru berätta för Thinka (mitt riktiga namn sa hon givetvis) jag fick även en kännsla av en stekpanna. Då sa jag stör inte, utan tala till MIG direkt, jag lyssnar. Hon såg alldeles fövånad ut, men efter en stund så kom det med pauser mellan, jag översätter alltså orden nu för dom kom på finska. heder, tveka inte , du har hittat, dörr, hemlig och så visar hon mig klockan som jag har på mig flera gånger mellan orden. jag fattar alltså nada och så hör jag av och till första versen av ekorr sången som hon sjöng för mig när jag var liten. Det kändes verkligen som om hon fanns här. Men idiot som jag är så fattar jag ju inte vad jag har hittat som är hemligt och nån ny dörr har jag ju inte heller hittat och den här klockan fattar jag inte hur den hänger ihop i sammanhanget. Men so what! Glad är jag i alla fall.

Thinka -Du har ju hittat dörren till "andevärlden"! har jag fel? Men det känns ju så när Du berättar.

#8 PLING och så trillar en pollet ner, hur dum kan jag bli? Du har så rätt så!!! (inser ännu en gång att  vad skulle jag göra utan er?)

Och klockan betyder väl att det är dags nu?

#9 Fick även jag den känslan, ja som #8 :-) Tack för att du berättar…kram

Jaaa ni dags nu… jag ska gå kurs i oktober för att lära mig mer. Ibland känns det som om jag står på en tröskel (flummar iväg)