Kom ihåg att det är bara tankar, de finns inte på riktigt. Tankarna kan bara göra dig illa om du håller på som du gör nu, ger dem näring genom att upprepa dem gång på gång, och därmed föder det mer och mer rädsla inom dig. Dina nära och kära finns där, hos dig, och de ser dig, men eftersom du är så rädd, så vill de inte skrämma dig, och därför håller de sig på lite avstånd. 

Om du tänker att du är fri från rädsla, ja då spelar det dig ingen roll ifall de skulle visa sig eller inte.

Tänk till dem att de inte får visa sig för dig förrän du själv vill det och är redo för det.

Jag vet att det är en ganska svår sak att hantera i början, men du kommer att klara det.

Rädslan kan du släppa redan nu, för den har ingen bra funktion för din del, i denna situationen.

Jag vet hur det är att vara sådär rädd, och det krävs övning för att kunna hantera den rädslan på ett bra sätt, och mitt råd är att du börjar med små steg, sedan kommer det att gå av sig själv och du förstår mer och mer per automatik.

Börja med att säga till dem att du inte är redo ännu, så stannar de borta ännu en tid, tills du väljer att själv se dem då du vill.

Kände samma sak som ung. Tills jag insåg att det är inget farligt. Varför skulle avlidna vilja göra mig illa? Varför skulle dom vilja vara dumma? Svaret blir nej. Så du kan vara lugn.

#1 Så du menar att jag kan kontrollera om de ska visa sig eller inte? Så om jag nån gång i mitt liv skulle känna mig redo för detta och tycka att det mer vore intressant att möta min far i andlig form så kan han faktiskt visa sig om jag skulle be om det? Har ofta tänkt att det är just min rädsla som hindrar mig från att få uppleva något och om jag släpper den så kanske jag blir mer mottaglig. Fast då kanske det inte gör så mycket eftersom jag inte är rädd längre. 2# Ja jo det är inte det att det skulle vara farligt som skrämmer mig utan just det att det är onaturligt och otäckt.

#3 eller så gör du detta till något större än vad det är. Om det nu sker något. För inte ens det vet du.

4# Nej det är bara tvångstankar men det har sket övernaturliga saker för andra i min släkt så varför skulle det inte kunda hända mig? Som sagt tycker jag att det övernaturliga både är ett intressant och otäckt ämne.

#5 för du är du. Och sen tycket jag att du ska uppsöka vård och få hjälp om det är så att dina tvångstankar är jobbiga.

# 0 Beklagar att dina föräldrar gick bort så tidigt men vet du om du tänker så här på saken att när dom levde var du inte rädd för dom så varför vara rädd nu när dom är i andlig form.

Faktum är man är precis som man var under sin livstid och det enda som skiljer är att man är i andlig form och inte i en jordisk kropp.

Det kan vara lätt för oss andra att säga du ska inte vara rädd men om du tänker på det jag skrev hur dom var i livet så är dom precis som då och då var du väl inte rädd för dom kan jag tro.

Fundera i dom tankebanorna för det är inte märkvärdigare än så och förhoppningsvis kan din rädsla släppa  🙂

#7 Tack för tipset ska försöka att tänka så i framtiden :)

# 8 Det var så lite så och vi som dom på andra sidan har samma personlighet,samma omtanke så det finns inget alls att vara rädd för 🌺

Ja alltså det är inte det att det kan vara farligt som skrämmer mig utan just det att det är onaturligt. De är döda det ska alltså inte gå att få kontakt med de längre och det är inte normalt att möta de igen för det ska inte gå. Ja svårt att förklara men är ungefär så jag tänker.

Kan det vara så att det är normalt och naturligt att de som gått bort finns kvar och finns i våra tankar. Är det så att de tankarna på personer som gått bort är själarna som besöker oss? Det är inte så skrämmande eller? Jag tror inte att du kommer att se något du inte vill andarna tvingar sig inte på en om man inte vill. Alla våra religioner bygger på en själ som är odödlig på något sätt, så jag tycker att det är det naturligaste som finns. Kram

Jag var precis så mörkrädd förut som du är.  Hela mitt liv har jag varit det faktiskt, ända sen jag var några år gammal, men det blev bara värre ju äldre jag blev. Bodde i lägenhet i stan och vågade bara somna med lampan tänd och vågade inte titta i någon spegel på kvällarna. Eller som du att någon skulle sitta på sängen för jag har hört samma sak. Jag flyttade ut på landet i ett stort hus med min kille. Inte många grannar hade vi. Min kille och jag separerade och jag var rädd för hur det skulle bli att bo kvar i huset själv.

Samtidigt så är det väldigt konstig tanke på att det inte skulle finnas något liv efter döden. Jag är inte religiös så det kan kännas lite meningslöst ibland. Kände att jag ville ha bevis och tänkte att om det spökar eller jag ser något övernaturligt, så är det väl ett sorts bevis. Så kände jag mej  plötsligt jättetrygg i mitt stora mörka ensamma hus. Första vintern ensam i huset hade jag ingen granne hemma under hela vintern.  Glömde tända lamporna och satt ensam i mörkret när jag såg på datorn, stängde datorn och gick och lade mej i totalt mörker, fick känna mej fram. Blir aldrig rädd nu.

En natt hörde jag ett sånt väldigt brak på övervåningen eller om det var i köket utanför rummet (dörren öppen) och hörde något som hasade och skramlade, som om man kastade en kastrull eller något. Orkade inte ens bry mej utan somnade. Nästa morgon kollade jag igenom hela huset grundligt, men hittade inget som kan ha orsakat ljudet. Jättemärkligt förresten. Men brydde mej inte nästa kväll om det heller. Samma ljud kom igen en gång till någon vecka senare, men inte lika starkt. Mina båda föräldrar har gått bort och jag hoppas att jag ska få något sorts bevis från dem. Men ingenting händer, det enda läskiga som verkligen verkar kunna dyka upp är väl ett inbrott.

Det jag vill säga med det här är att det går att vända en rädsla när man tänker igenom den och fattar ett beslut med sej själv. Hoppas att du hittar någon lösning på din rädsla. Berätta gärna för mej om du skulle vara med om något trots allt,  jag skulle bli så glad ;)

En av dom bästa saker man kan göra om man känner en närvaro är att sända varma, positiva, glada känslor till stackaren. Det brukar hjälpa anden att gå vidare.