hon känner obehaget krypa in under skinnet och hon ryser i hela kroppen, från topp till tå. Hon vänder sig hastigt om, för att kunna avslöja en förföljare men det enda hon ser är ett par lysande ögon, bland buskarna.

De lysande ögonen kommer närmare. Lollo springer, ögonen hinner ifatt henne. En hund dyker upp bredvid henne. Men Lollo blir rädd ändå, har hört att djävulen kan ta form av en hund…

Kom igen nu! vi vill ju ha en spännande spökhistoria att publicera sen. Var inte rädda för att skriva, låt fantasin flöda =)

hon känner den kalla fuktiga pälsen stryka emot hennes ben, hon försöker skrika men får inte fram ett ljud.

Ignorera detta inlägg. ;)

Lollo blundar hårt och vågar inte se på den fasansfulla besten som står bredvid henne, allt blir helt plötsligt så fruktansvärt tyst, Lollo hade kunnat höra en knappnål falla på marken….

Plötsligt hörs ett ljud ifrån buskarna! Ett stort vrål och något stort och mörkt brakar fram!

(passar bättre här!)

en stor vargliknande skepnad står framför henne och stirrar henne rakt i ansiktet. Lollo försöker vara kaxig och kikar lite med ena ögat för att se vad det verkligen är för ett odjur….

Hjärtat bankar och det pulserar i öronen, nej nu svimmar jag, tänker Lollo.Hon känner att något nosar på hennes fötter det blir varmt och kallt om vartannat.

lollo känner det börjar bli varmt och kladdigt..hon tittar sakta skakande ner på sina fötter..där ligger något som hon inte ens vet vad det är..något som håller på att förvandlas till något…

väldigt bekant. En mantel som brukade hänga på kroken, innanför ytterdörren. Den sades ha tillhört en främling, som hade övernattat en natt och sedan lämna huset utan ett ljud nästa morgon.

Främlingen var en märklig och mystisk person. Nu rörde sig manteln lite försiktigt på sig och vände sig och försvann mot höger sida…

Lollo gav till ett skri..hon kände en hemsk doft av blod från manteln,och förstod nu att hon var utom all räddning,skräcken och fasan gjorde henne stel……

när hon började att tänka efter så hade hon nog överreagerat litet grand. Och stelheten hängde nog snarare ihop med att det var så kyligt ute. Hon började snabbt och bege sig hem till stugvärmen

där är det mysigt och skönt. Hon sitter i sin fotölj när det plötsligt knackar på hennes dörr..

(ps, minns nu att den skall bli lång som en novell, som elisabeth har önskat)

med stel kropp och ögon som var blodsprängda av rädsla som gick hon sakta mot dörren..hjärta slog hårt..det pulsera i halsen..hon våga knappt andas..sakta tyst gick hon lyssna

tre knackningar, hon öppnar och det finns ingen där. Hon ryser och stänger fort men kylan följer med henne tillbaks in i rummet, vem där ? viskar hon tyst

Det är bara jag,hördes en manlig viskande hes röst…

Pang! glödlampan sprängdes! Lollo springer in i sovrummet och gömmer sig under sängen. Där ligger hon stel som en pinne. Ingenting hörs på en lång stund. Men plötsligt…

vart då…ser ju inte dig..var är du vart är du..hon skaka och var livrädd…stolarna börja röra sig..duken på bordet rivs ner på golvet…lollo hör hur mannen slår knynäven i bordet

Vem är denna man och varför är han så arg?? Jag ber till högre makter att han ska gå härifrån. Åh, Alex om du ändå vore här..

Hon ligger blickstilla under sängen. Hjärtat bankar med sån kraft att hon tycker sig nästan lyftas från golvet.. Plötsligt hör hon långsamma, släpande steg närma sig sovrummet..

Hon känner hur sängen svävar upp mot taket samtidigt som två ögon stirrar på henne där hon ligger som om dom vore självlysande. Mannen står i dörröppningen och i sin ena hand har han ett

då skulle du ta mig i din trygga famn och jag skulle våga slappna av…från detta som jag inte förstår…Vad vill han mig? varför jagar han mig ?och denna ilska tänkte jag sakta innan jag återigen var tillbaka i rummet under sängen… varje fiber i min kropp var spänd,jag var som ett djur i bur.

lollos andning börjar påverka henne..pulsen pulsera så det hördes svagt…där låg lollo hela natten och lyssnade på dessa hassande fotsteg och kände den fruktansvärda odören som spred sig över rummet

detta väsen gjorde tydligen allt för att vänta ut henne, men till sist så blev Lollo förbannad och ropade högt : " Vad vill du mig egentligen"…då fick hon ett hest rosslande svar…

döööden….döööööden! och Plötsligt! Så började saker i rummet att flyga omkring, stolar välte, glas flög genom rummet och krossades på väggarna! En tavla rasade ner mitt framför lollo…

.. tavlan som föreställer Edvard Munchs "skriet"! En stark, väsande stämma säger hånskrattande: "Du har åkallat mig dagligen under en längre tid, men du sprider irrläror om min existens…Nu kan endast ett offer rädda dig….ditt barn!!!

#30 Lollo lägger handen på magen, hur kan han veta? det syns ju inte än. Nej, Inte mitt barn! skriker Lollo. Hon funderar på vad hon har gjort som har kunnat åkalla varelsen, så plötsligt minns hon…

(det börjar arta sig)

minnena kommer sakta tillbax till lollo..jo hon kom nu på att hon satt med Anden i glaset..en sen kväll..men något gick fel..lollo rusar upp på vinden där har hon häxboken..hon börja

med att leta förtvivlat efter en formel för att motverka lössläppta demoner. Hon inser snabbt när hon läser de inledande orden, att det krävs 3 personer till för att kunna utföra ritualen. Och hon känner ingen…..

Plötsligt  hör hon hur någon rör sig någonstans utanför stugan, En mansröst som ropar: Lollo !! Lollo öppna dörren jag har glömt  nyckeln ……..O herregud Alex akta dig …

#35 Vi skrev tyldigen samtidigt  Jag tog bort mitt inlägg.

vi har besök här av någon som vill mig riktigt illa…Alex såg riktigt hur oron lyste ur ögonen på henne. Men vem kan det vara sade han frågande? Jo, sa Lollo, jag har mina aningar…Kom får du höra..

Innan hon hann säga något så hör dom en krasch i sovrummet! Dom tittade på varandra och sa: VAD VAR DET..! Dom gick skrämda tätt ihop mot sovrummet och där låg…

mammas gamla vas på golvet..runt den var det grönt slem..och det lukta så illa så det gick inte att vara där..vi såg en svart skugga som sakta drog mot väggen sakta upp mot taget…OOOgud vad är det…

Gode Gud, hjälp oss! skrek Lollo förtvivlat. En bön! Vi ber en bön, sa Lollo. Har läst någonstans att det skall hjälpa….

Redaf råv mos rä i nelemmih..tagleh erav ttid nman..! Neeej! skriker Lollo, neeej! Det går inte att läsa Fader Vår riktigt! Det är djävulen själv som styr mig!!! HJÄÄÄÄLP!

då efter denna baklängesbönen hör man ett djupt skratt…och den förskräkliga odören sprider sig i rummet…gardinerna fladrar fönsten flyger upp..allt i huset börjar sväva i luften..fortare o fortare..ogud vad ska vi ta oss till..

Lollo och Alex springer fram till dörren, dem tänker lämna huset men dörren går inte att öppna. Lollo känner att det hugger till i magen. Barnet! han sa något om mitt barn. Alex får till slut upp dörren…

…en yxa svänger över huvudet på Alex……spring Lollo ,rädda dig och ditt ofödda barn…

lollo springer åt vänster genom dörren..springer o springer trappan upp..ser inte var hon hamnar..ogud hjälp mig tänker hon..hon har hamnat  fel..  huset hade masor av rum..vart hon är springer så är hon fast i detta hus bland alla skräckinjagande rum..

Då hör hon en röst inom sig,spring åt höger Lollo,åt hööööger ekar det i hennnes huvud…vem,vad…vem är det som skriker så högt inom henne….

hon sprang vidare i den rikting som rösten i huvudet anvisade, och det var tur att hon lyssnade på den. Hon sprang uppför trappan till övervåningen som låg just till höger, då…

såg hon en utväg genom fönstret..hon öppna fönstret och kröp sakta ut för att inte skada magen…hon gick sakta ner från stegen..och just när hon kommer ner på sista pinnen..då känner hon den där odören igen..hon känner att någon flåsar bakom hennes rygg…

..liksom stryker över ryggen, men ändå inte vidrör den. Plötsligt välter stegen med enorm kraft mot marken, och ovanför hennes huvud sänker sig den blodiga manteln som hon tidigare såg i skogen, som ett lock över hennes huvud…ENDAST ETT OFFER KAN HJÄLPA DIG! skrattar åter stämman, som sedan tonar ut för att helt försvinna. Det blir dödstyst vid stugan..

Lollo ligger blick stilla. Törs inte andas knappt. Hon lägger stilla ena handen på magen och känner efter. Mitt lilla liv säger hon till magen, jag måste skydda dig….

lollo tittar och lyssnar..hör att det är alldeles tyst..hon smyger iväg..tittar ofta över sin axel..hon är nu strax inne i den mörka skogen..det ända hon tänker på är sitt barn hon har i magen..tänker att detta inte ska bli offer för detta som har skrämt henne..

då plötsligt hör hon ett hjärtskärande skrik bakom sig, hon vänder sig om och där ser hon..

Ett stark skimrande ljus och mitt i det allra starkaste ljuset skönjer hon en gestalt, hon har aldrig sett något liknande tidigare.Gestalten går sakta emot henne och plötsligt har allt annat omkring liksom stannat upp, gestalten säger:Lyssna nu det jag har att säga dig är mycket mycket viktigt ….

för att du och ditt ofödda barn ska klara er..så måste du gå runt huset 7 varv baklänges..kyssa en groda..be en bön…sen säga en trollformel..och trollformel är..

"..ödla, mask och trollpastiller, knåda sakta till små piller. Lägg på magen, andas ut, så skall faran få ett slut.."

Det starka ljuset ebbar ut och Lollo är åter ensam på stigen, men då ser hon en groda sitta rakt framför henne. "Kyss mig", säger grodan.."Kyss mig!"

Aldrig i livet! sa lollo med avsmak i rösten, VARFÖR skulle jag göra det, frågade hon. Jo, sa grodan, om du gör det så…

(Nedan är bättre)

..har du uppfyllt en av dom saker som krävs för att du och ditt ofödda barn skall bli lämnade ifred i fortsättningen. Ditt minne är kort, fnyser grodan. Seså, kyss mig nu..! sa grodan medan den långa tungan snappade upp en nattfjäril..

Vi krockade visst paronskrutten! :)

din var ju bättre, så jag tar bort min:P

lollo fick kräckningar när hon såg den äkliga grodan..hon vände om tvärt och börja springa mot den mörka skogen..då hörde hon åter denna otäcka rösten igen..det kom som en vit dimma svepande runt henne..

då påminde hon sig själv om grodan igen. Men gud, måste jag vända om och kyssa grodpektaklet för att bli av med detta monster som jagar mig??? OK, är det det som behövs så….plötsigt kände hon en slemmig hand på ryggen..hon..

Vänder sig om och i samma veva ser hon grodan sitta en bit bort. Hon tog ett språng mot grodan och upptäcker samtidigt hur luften fylls av och blir alldeles tät av orber…

…….då……rusar nåt emot henne…det är ju Alex…blod rinner från hans huvud,snälla Alex,vad har hänt…..han svarar inte,utan rusar förbi henne,med en yxa i handen..han rusar mot grodan och hugger och hugger..men grodan är borta…upplöst i luften…

NEEEJ ropar Lollo högt. Inte grodan Alex!! Den ska hjälpa mig att bli av med monstret som förföljer mig…Men Alex hörde henne inte i sitt raseri. Han springer vidare med yxan i högsta hugg..Måtte han inte blivit påverkad av dessa negativa energier tänkte Lollo…

Då hörs ett fruktansvärt skriiiii en bit därifrån! En desperat kväljande stämma gurglar fram: "Du har mördat mig"! Barnet och din flickvän är föööörlooor….a..d..e..!" och precis i samma ögonblick antar grodans ansikte en människas ansiktsform.. DET ÄR ALEX`S ANSIKTE!!!! fast det har röda ögon…!!!

axel är helt uppskärad..han slår o slår.. lollo skriker snälla axel..tänk på att den räddar mig och det ofödda barnet jag har i magen…men vem är far till barnet..lollo var jo oskuld..gud hjälp mig..vem är fadern..

…du är ingen jungfru Maria, men jungfrufödslar händer även hos oss, skrattar nu det nya grodansiktet som ligger på marken bredvid grodkroppen - där du kommer att föda en groda med ett barns kropp! HA, HA, HAAAA!!

Det här känner jag igen tänker lollo. Det stod ju skrivet i en bok som jag läste när jag var tonåring, och just när jag kom fram till detta kapitlet så kom räddningen in i form av en guide….

men men var har jag nu boken om denna guide…ska jag behöva gå in i detta hemska hus igen..OOOgode gud..hjälp mig..var är min guide…lollo ber om hjälp…men tårarna rinner ner från  hennes kinder..då i mellan tårarna ser hon ett starkt ljus långt långt bort..som komer sakta imot henne…

Lollo vaknade med en ryckning. Genast känner hon på magen och drar en lättnadens suck. En dröm! Det var en dröm! Tack gode Gud! Genomblöt av svett går hon in i badrummet och tar av sig nattlinnet för att duscha, men när hon tittar i spegeln ser hon en röd lilja tatuerad på högra axeln. En "häxlilja"!!!! Hur har den kommit dit?!! Ångesten tar åter tag i henne…

skall detta aldrig få ett slut tänker hon

Precis! :)

Och just därför så:

…ser hon åter det starka ljuset växa fram framför henne. Hon kan skönja en varelse omgiven av en sagolikt vacker aura inne i ljuset: -Jag heter Tindra, säger varelsen, och jag har kommit för att befria dig från…

dina mardrömmar om grodan Jag Tindra lovar dig att i nästa dröm du har kommer inga hemska groder att finnas endast vackra färger från regnbågen som du kan se utanför ditt fönster

Ingen som vill fortsätta skriva   Så jag tar tråden med mig och slänger av den innan jag flyger vidare

Lollo kände en befrielse och tacksamhet. Hon gick sakta hemåt igen, den här gången med ett lugn inom sig. Hon sade högt till det lilla barnet "Det kommer att ordna sig ska du se"…

       Jag ska ge dig en gåva,sa hon och gav den lilla en slät ,vit sten,med orden förtröstan,Varje gång du är ledsen,ska du känna den lena stenen mot din kind och förnimma min närvaro.

dagar gick med orokänsla..stenen höll lollo i sin hand varje dag..för att få känna sig säker tills barnet är fött…visst såg lollo ljuset..men var inte på den säkra sidan ännu..men så en dag…

…när Lollo vaknade. Hon brukade ha för vana att känna på stenen det första hon gjorde på morgonen..Så även denna morgon. Men, stenen kändes annorlunda, så Lollo tittade på den och HJÄLP den hade….

…antagit formen av ett grodansikte! Kvack, sa stenen, sedan återgick formen till den normala igen. :) Men efter ännu en liten stund, medan stenen fortfarande låg i Lollos hand, började den avge ett intensivt blåviolettt ljussken..

Lollo visste inte vad hon skulle tro Först ett grodansikte sen detta ljussken  Lollo skakade av rädsla hon måste gömma stenen men var Regnbågen tänkte hon där gömmer man skatter

Tar den med mig när jag flyger härifrån så någon kan fortsätta på historien hehe

lollo försöker komma på ett hur hon ska komma till rengbågens kant utan att bli upptäckt att det hemska som händer henne..hur smyger tyst genom den mörka skogen..det knakar och kvistar går av…skräckfyllda timmar tar hon…

Hon ror med ångest fyllda årtag i den gamla gistna ekan,som låg vid Lilltjärnet och hon hör hur något plumsar i vattnet och börjar ta sig mot henne.Ekan läcker som ett såll och hon ömsom öser, ömsom ror……

Plötsligt känner Lollo hur båten kränger till, och hon ser en hand som tagit tag om båtkanten, hon hör ett rossligt andetag innan den andra handen också tar tag och den drar sig upp, och upp kommer en….

ensnedvriden figur,som på minner om Gollum,i sagan om ringen.Han stinker nåt vämjeligt och slickar sig om munnen när han tittar på hennes mage.Ekan gungar av gestaltens….

..enorma svallvågor som bildas när den försöker häva sig upp i båten. Hon tar en åra och börjar slå på händerna, som den fruktansvärda gestalten nu har placerat runt relingen för att häva sig upp i båten! Fingrarna lossnar när hon slår på dem med åran, men genast "växer" nya fram?! Paniken växer…

och hon tittar upp mot himlen och skriker;Men rädda mitt barn då!!Väsande kryper varelsen sakta tillbaka ner i det svarta tjärnet och snart syns det inte mer,bara…..

vågorna finns kvar. De ville aldrig stanna av och hade nu fyllt båten med så mycket vatten att Lolo inte hade tid att ro mer. Bara ösa och ösa.  Oh, ska jag då aldrig få någon ro tänkte hon. Men då, plötsligt, i all sin förtvivlan såg hon…..

något som låg på botten av båten..något som ståla och glittra så vackert..hon tog upp detta föremål.i sin hand..den var varm och den gav lollo en skön känsla av att den skulle hjälpa henne och sitt ofödda barn…lollo såg ett ljus långt långt bort..hon undra vad det va…

Det var ju regnbågen som var ljuset dit hon var på väg Hon kände under sin fötter hur vattnet i båten börja försvinna Kunde de ha att göra med föremålet hon hitta på botten av båten Vad hade detta föremål för krafter….

Innan hon kunde undersöka saken måste hon ta sig i land.

Men hur?Ok!Tänkte Lollo,den är nog borta nu.Jag simmar så fort jag kan och kröp försiktigt ner i det nattsvarta tjärnet,men genast kände hon ett hårt……..

Historien är riktigt spännande! Låt fantasin flöda och fyll i vår egen spökhistoria som vi sen kommer att publicera! =)

det hårda stök sakta mot hennes kropp under vattenytan…hon kände oxå denna stanken komma upp oxå..vattenytan börja småbubbla…gud tänkte lollo bara jag hinner fram till land..innan detta hinner få tag i mig..då plötslig känner hon något som tar tag i hennes ben..

Tog bort mitt eftersom vi var 2 som skrev samtidgt

Paniken i henne att komma bort från det som tar i hennes ben gör att hon ramlar i detta stinkande tjär och kommer under vattnet Där under kämpar hon för allt vad hon är värd för att ta sig upp ovan vattenyttan

Plötsligt känner hon att någon tar tag i benen och hjälper henne upp till ytan igen. När hon kommer upp ser hon ett blått sken som försvinner bort. Vem var det som hjälpte mig upp igen?

Det blå skenet kommer sakta tillbaka och liksom kastas mot henne.men det hamnar bakom henne och när hon vänder sig om får hon se detta blå sken som gång på gång slungar sig mot en demon

En känsla av skräck blandad av trygghet smyger sig på, hon kommer att klara detta, det finns fortfarande någon som vakar över henne. Hon slappnar mitt i detta av och känner då hur hon blir lyft av tjärnets egna styrka den barmhärtiga…..

..näckrosälvan, Reva. - Jag lyfter dig mot stranden, säger Reva, men du får inte vända dig om. Du får inte se mitt ansikte, för då förlorar jag min kraft.

Sakta sveptes Lollo upp på stranden och hennes kläder var helt torra, men hon kunde inte hejda sig - ville så gärna tacka älvan och vände sig därför om..

…och såg Alex…..älvan var Alex,hur kunde det komma sig,tänkte hon,Alex är ju död……

Men det var bara sina egna önskningar hon såg.Snyftande sprang hon ut från tjärnens område och befann sig plötsligt vid en gammal brunn,mitt i skogen!Men vad är detta?undrade Lollo

Kunde det vara en önskebrunn….Det var så vackert vid denna glänta i skogen och Lollo kände hur lugnet spreds i hennes kropp,tills plötsligt……

hörde hon något bakom sig Hon blev stel som en pinne Ljudet var så högt att det var öron bedövande Skräckslagen över vad det var tänker hon ska jag fly eller vända mig mot detta fasansfulla ljud som närmar sig henne

Men hon hade inget att förlora,hon tog ett djupt andetag,och hoppade ner i denna brunn,fylld med vatten.Hon sjönk djupare och djupare,medans det fasansfulla ljudet försvann mer och mer för varje meter hon sjönk……

Det sprängde i öronen och luften i lungorna höll på att ta slut, när hennes fötter nuddade vid botten på brunnen. Konstigt nog så fortsatte hon ändå att glida sakta neråt, ner genom sanden på brunnsbottnen!!! ….Och plötsligt så uppenbarar sig en sagolikt vacker sal framför henne..

Välkommen Lollo! sa en vacker röst!Och något sagolikt vackert kom fram ur skuggorna i i den magnifika salen!Jag tror jag drömmer! tänkte hon och gned sig i ögonen…..eller är jag död??

-Du är inte död, Du är hemma igen Lovisa Månstråle. fortsatte den vackre mannen som gled fram över golvet. Lollo kände hur hon fylldes av lycka och värme när mannen svepte henne med sig in i nästa sal…

som var fylld av allehanda kvarglömda drömmar…En del var till bredden fyllda,några var bara halvfylld.Hon var tacksam över att ha kommit till detta vackra ställe,tacksam över att leva och….

barnet börja oxå nu röra sig i lollos mage..hon var ju så rädd att barnet skulle bli skadad…lollo titta sig runt i..det glimma guld o diamanter röda rubiner/smaragder/opaler..ja det var så vackert att hon slog sina händer för magen och så lille vän..nu kanske vi får ett bra liv en då…men faran var inte över ännu..för barnet var ju inte fött ännu…

Plötsligt känner Lolo en fruktansvärd smärta i magen! Det känns som om den ska spricka, den växer och växer…. Då…..

Hon ser konturerna av barnets ansikte när det trycker mot magen för att ta sig ut.Vad händer?är barnet inte ensamt i magen?

Hon känner att händer grabbar tag i henne och drar henne med sig, hon vill skrika men får inte ur sig ett ljud. Lollo känner hur barnet kämpar i magen som för att ta sig ut…

och med det lilla babyansiktet utbuktandes från magen,ber hon till högre makter.Samtidigt hör hon en liten ljus röst be tillsammans med henne.Och det kom från magen.Lollo ser barnets läppar röra sig ….

sakta sakta under hennes hud Barnet formar sina läppar till olika ord men Lollo kan inte förstå vad det ska betyda Plötsligt  tar dessa händer hårder om henne och drar Lollo ramlar bland allt bråte som finns på marken

Och när hon ligger där skräckslagen känner Lollo att värkarna sätter igång.För varje krystning hon gör,blir händerna som håller henne slappare och slappare,tills inget håller henne kvar längre..

Puttar fram våran spökhistoria

Den värk som nu kommer är så kraftig att det svartnar för ögonen på Lollo, hon använder sina sista krafter till att krysta och samtidigt skrika ut sin ångest……..hjälp mig…någon……
sen blir det bara tyst smärtorna avtar och Lollo hör i tystnaden ett svagt gnyende läte………

Hon har fött fram barnet. Lollo tar upp den lilla och ser att det är en liten flicka, hon tar av sig tröjan och sveper om flickan i den. Hon ser på barnet och säger till henne -Välkommen till världen, ditt namn är Angel. Alex som har hört Lollos skrik kommer springandes. Han sätter sig ner intill och tillsmman ser dom på sin lilla dotter. Alex skär av navelsträngen och sedan går dom tillsammans ut från skogen.

…Men när dom går där i skogen, märker de att det lyser, liksom skimrar kring barnet. De står stilla - länge - och bara njuter av de vackra färgerna kring det underbara barnet.

De har förstått att det är ett välsignat barn - ett speciellt barn. Vad blir dess livsuppdrag?

Lollo och Alex tittar på varann och undrar båda vad har detta barn för uppgift eller välsignelse att säga dem De fortsätter att gå genom skogen Då börjar barnet att röra sig våldsamt i famnen på Lollo Alex försöker……

att hålla barnet,men det är omöjligt!Samtidigt låter barnet som en spinnande katt och nu kan dom se att det bildas en kokong omkring barnet.

Lollo känner hur paniken växer i henne, ska det aldrig ta slut?

Kokongen växer och täcker snart hela det lilla barnet. Lollo försöker göra hål för munnen så barnet ska få luft men i samma stund som hon fått bort en bit av det papperslika materialet så växer det dit nytt. Ska barnet hon redan lärt sig älska tas ifrån henne redan?

Inom sig hör Lollo en röst som säger;låt barnet utvecklas färdigt!Ditt barn ska bli något stort och heligt!

Är det därför som barnet vårt är omslutet av denna kokong De tittar på varann och Lollo säger hur länge ska vårt barn ligga där Hon väntar på svar från Alex ser hon att hans ögon är helt svarta Men varför är de svarta

Hon förstår att Alex är avundsjuk på all uppmärksamhet hon ger babyn, och bestämmer sig för att bry sig om Alex lite mer.Plötsligt säger Alex med en besynnerlig röst:

Det där barnet… kommer du aldrtig att se mer! Alex fortsätter att stirra på barnet med mörka ögon. Men Alex varför säger du så?! Lollo höll på att ta ett stadigare tag om den lilla kokongen när den plötsligt…

SPRÄNGDES!!!           Ut hoppar den gräsligaste varelse Lollo nånsin sett!!   den flyger på Alex och klöser honom rakt i bröstet!   han skriker allt vad han kan, men monstret vägrar ge upp. När det klöst sig in till hjärtat….

ser man hur Alex liksom börjar att lösas upp i tomma luften. Ju mer genomskinlig Alex blir …….

Desto tungare blir luften…

luten blir grå och svårt att andas i…men efter ett tag lättar luften..och lollo ser att axel är borta…barnet ligger på marken kvider av smärta..barnet förvandlas till något som lollo aldrig har skådat..vacket och underbar att se på…men lollo vågar inte tro på det hon ser..hon tar sig för ögonen…

när lollo åter tittar på barnet..så..glimmar det överallt…lollo blir yr av allt hon ser…något så underbart så vackert..det är som en dröm…ska lollo tro på vad hon ser och känner…

 så är det lilla barnet en ängel.Varför ska just jag förunnas detta barn,undrade Lollo?Är jag  den rätta att vara utvald till denna underbara barn?

Jag tror att det nu är dags att hitta på ett slut för novellen så jag kan skriva den och publicera den som artikel :)

Kan vi inte fortsätta med fler noveller?

#135 Ja vi börjar med den här så kan vi starta en till sen :)

Kul! Jag hann inte vara med på den förra!

någonstans längst inne i hennes hjärta visste hon hela tiden att det fanns någon slags mening med allt detta svåra som hon hade fått gå igenom på sista tiden. Ett änglabarn hade givits henne….

och det bådade gott för framtiden,allas framtid…För vem skulle väl vara bättre lämpad att hjälpa jordens befolkning?

Lollo tittade på sitt vackra lilla barn och log.