När vi fyller livet med musik, prat, TV-program och telefonsamtal är det inte bara att vi har kul och njuter av kontakt och kommunikation: Syftet kan också vara att hålla smärta borta. Vi vill inte tänka på sånt som gör ont, som oroar eller känns skrämmande. I en tyst miljö måste vi lyssna till den inre röst vi alla har. Den är inte alltid positiv och kärleksfull, utan kan också vara präglad av oro och negativitet. Men ofta är vi inte medvetna om att vi skyddar oss med allt buller och brus.

Det som för vissa är en upplevelse av frid och en möjlighet att reflektera, är för andra en situation där hotfulla eller ångestfyllda tankar dyker upp. ( Den här artikeln har jag läst i Hälsa, och tyckte den är något att reflektera över.)

Hur är det för dig? Uppskattar du tystnaden, eller skrämmer den dig?