Kanske finns det bara ett visst antal "själar", och att det inte kan skapas fler?

Utan att säga något om sin egen tro eller inte tro kan man ju konstatera att det finns iakttagelser som tycks kunna enklast förklaras med det. Det saknas dock något som liknar bindande bevis för eller mot, och den "materialistiska standardmodellen" av världen är byggd utan metafysiska delar, så vetenskapligt sett är frågan öppen.

Det kanske inte verkar svara på trådfrågan, och den som vill kan ju svara mer personligt, men jag tycker faktiskt att även detta är svar nog. Det finns mycket (även av sådant vi är mer ense om finns) som vi inte vet mer "varför" om än så.

för att du agerar tänker och hanterar olika i situationer som vi antar sker oss alla mer eller mindre. För att vi kollektivt är med om att utveckla vår egna "civilisation". Om vi vänder på det - vad och vem skulle tjäna på ett slit o släng version av själar/liv? Om du bara får en chans kommer det vara större sannolikhet att vi leva väldigt liknande liv.

Om vi leker med tanken att det finns fler liv i universum eftersom det finns gott om galaxer och stjärnor. Om vi utgår från samma himmel så skulle det vara än mer ologiskt att enbart leva ett liv utan något egentligt syfte med våra liv.

Det vetenskapligaste svaren enligt min uppfattning borde vara att kroppen efter döden bryts ned och de atomer som en gång byggde upp din kropp så småningom sprids ut i omgivningen.
Det hör ihop med exemplet om att en liten del av det dricksvatten som vi får i oss en gång i tiden passerade genom dinosauriernas kroppar (även oräkneliga andra livsformer).
Det hör också ihop med att vi alla är stjärnstoft, så att säga.
Eftersom allting är delaktigt i ett större kretslopp kan man säga att åtminstone en liten del av varje människa också varit en del av någonting annat tidigare. Såsom Universum fungerar just nu så kan materia inte skapas från ingenting, utan kan på sin höjd omvandlas. Var och en är därför återvunnet material från tidigare liv.

#0

En kamera kan inte uppleva, bara omedvetet registrera, och en dator är inte medveten om sin lagrade information.

Vad 'medvetande' och 'medveten person' egentligen är för något tillhör tillvarons största gåtor och verkar inte logiskt kunna föras tillbaka på hittills kända vetenskapliga principer. Den nuvarande etablerade begreppsapparaten får därför anses provisorisk.

Kvantfysiken beskriver skeenden utanför det vi kan uppfatta och det vi inte kan förstå med ett medvetande begränsat till den fysiska verkligheten.

Men det verkar som vissa människor besitter ett medvetande med möjlighet att förnimma saker utanför den fysiska verkligheten,

Det finns inget svar på livets mening, men det hindrar ju oss inte att tro och hoppas på att det finns ett syfte -mening trots allt;)

x=0

Tack för både korta och mer uttömmande svar. Generellt skulle jag säga om alla svaren hittills att de bygger på antagandet att vi, eller åtminstone våra "själar" lever flera liv. Det leder mig till att vända rakt av på det hela och säga exakt samma saker, men av motsatt orsak, dvs att vi inte lever flera liv. Jag menar att utifrån den ståndpunkt i frågan var och en har, kommer de här svaren att tala för eller emot.

#1 Nu finns i runda slängar 7 miljarder människor på jorden. År 0 beräknas jorden ha haft en befolkning på runt 300 000 och världspopulationen spräckte miljardgränsen först i början av 1800-talet. Befolkningen ökar hela tiden. Hur stämmer detta med ett begränsat antal själar?

#2 Din förklaring låter mer som en förhoppning än ett svar på varför, men jag förstår vad du menar trots att jag inte delar din uppfattning.

#3 Andra eventuella existenser i Universum har ingen anledning att se ut som vi, fungera som vi, eller ens ha en kropp eller en "själ". Därför låter din förklaring lite krystad. Jag tror absolut inte på att det finns någon mening med våra liv på det sätt du framställer det. Meningen med livet är att vi ska fylla livet med mening. Vi var en gång en enkel kugge i det ekologiska samspelet, men har på gott och ont lyft oss över det i många stycken. Att den biologiska variationen skulle bero på att vi lever flera liv istället för att bero på mutationer låter högst osannolikt tycker jag.

#4 Det där kan jag köpa nästan helt och hållet, men det är inte ett svar på varför det ska finnas flera liv för våra "själar", det förklarar bara att det finns begränsade resurser på jorden, exempelvis en mängd vatten och eftersom vattenmolekyler är fantastiskt små, innehåller varje liter vatten minst en molekyl som har passerat igenom kroppen på alla människor som funnits.

#5 Intressant svar. Jag tror att det som kallas själ är detsamma som medvetande och att det främst består av elektriska synapssignaler mellan hjärnans celler. Om det inte är så, tvingas vi begränsa medvetandet till människan, men vi vet ju samtidigt att många andra varelsen i jordens fauna har olika nivåer av medvetande. Hur ska man avgöra vilka av dessa som har "själ" och inte?

#6: jag uttryckte ingen uppfattning, vilket jag också antydde. Jag gjorde ett konstaterande. Eller några stycken noga räknat. Din slutsats är inte den givnaste på något sätt.

#7 Nej det är förstås så att vare sig min slutsats eller någon annans i den här frågan är given. Jag är mest nyfiken på varför det behöver finnas nya liv för själen. Jag ser inget syfte med det.

Utvecklingen av växter och djur följer ett behov av något slag, det är därför som exempelvis alla påhittade utomjordingar i diverse filmer och TV-serier är fullkomligt orimliga eftersom deras utformning saknar sådan anpassning.

Människan har till skillnad från alla andra primater utvecklat en midja till exempel, vilket är en anpassning för att människan på två ben ska kunna springa ifatt bytesdjur. Vi har inte falkens synförmåga, inte ugglans mörkerseende, inte hundens luktsinne och inte fladdermössens hörsel. Så är det för att vi i vår utveckling inte behöver ha det.

Då kommer vi till slut till medvetandet, själen, en anpassning till vårt förhållandevis rika sociala liv. När vi inte längre kan leva vidare har vi heller ingen användning av medvetandet, som jag därför tror slocknar precis som cellerna gör det när hjärta och hjärna slutar att fungera.

Molekyler och atomer används på nytt genom kretsloppet och därför ställde jag denna hypotetiska fråga, varför ska själen leva vidare och i förlängningen, när startade den processen? Var det för cirka 200 000 år sedan när vår art uppstod ur de tidigare humanoiderna, eller har själen vandrat i 2 miljoner år ända sedan Australopithecus?

#8: midja och medvetande, det låter som en bra sammanfattning. ;-)

Allt det där bygger ju på att allt fungerar som våra nuvarande biologiska (eller allmänt naturvetenskapliga) modeller säger. Men om allt inte gör det?

Eller, för den delen, om det skulle visa sig att biologin behöver kompletteras med tanke på en del iakttagelser som inte verkar rymmas i nu gällande modell?

# 6 kanske för att du ser det utifrån fel håll. Du kanske inte ska utgå från människan utan utgå från att andra sidan är det verkliga. Och vi har ett syfte, en del av kugghjulet.

Jag kan inte ge bevis med några enkla rader. Det vore nästintill omöjligt. Kanske evolutionen på jorden inte är så unik utan mer vanligt förekommande och att den upprättgående tvåbenta varelsen är den mest ultimata existens för att ha just "själen" i sig. Allt för det fyller sin funktion i något större. Liksom vi också avbildar intelligenta utomjordiska livsformer.

Men vi är garanterat inte centrum för alltets existens eller mening. Vi är bara en del av något. varken mer eller mindre. Hur mycket vi ens höjer vår betydelse

#9 Om allt inte gör det finns ingenting att stödja sig emot över huvud taget och då är vi tillbaka på den mörka medeltiden med hokus pokustolkningar av precis allt.

#10 Fel håll är ju också en åsikt eller åtminstone en uppfattning. För mig är det inte fel håll att utgå ifrån biologiska, kemiska och fysiska termer. Andra sidan finns inte i min verklighet eftersom den inte påverkar mig. Jag föds, lever mitt liv, fyller det med det jag själv tycker är meningsfullt, sedan dör jag, återgår till kretsloppet och kvar finns bara minnen hos dem som jag lämnar, ingenting annat.

Jag tror inte att vi betyder någonting alls för "alltet" eller universum. Vi är bara en liten passus i jordens existens, solen är bara halvvägs i sitt liv och det vi pratar om att vi förstör jorden är inte sant. Vi förstör för oss själva och för de flesta andra livsformer, men jorden struntar i det. Livet här har ingen självuppfyllande mening alls och när livet är borta börjar jorden om på ny kula.

Den dagen eller den årmiljonen snarare, när solen brunnit slut och jorden blir en kall sten kan man ju fundera på vad alla själarna tar vägen om det nu skulle vara så som en del tror att själen lever vidare.

#11: det behöver vi inte alls vara. Att man hittar fler nivåer måste inte betyda att modellen för den nivå man redan har en modell för upphör att gälla. Att man hittar kompletterande detaljer till den modell man redan har måste inte innebära att de delar man har upphör att gälla. 

Det där är bara den vanliga rädslan som folk alltid har känt när någon har kommit med nya rön om verkligheten. Men Newton har inte upphört att ge bra approximeringar bara för att Einstein har korrigerat honom, och så vidare.

Dessutom är ju kärnpunkten den att man måste lita på empirin. Om inte en modell stämmer med bekräftade data, vad ska man då ha den till? Och om den stämmer med vissa av dem men inte med andra, vad är man då rädd för? Det är normaltillståndet och vore det perfektare än så hade vi ingen utveckling.

Verklighetsmodeller är bara arbetsredskap, inte självändamål.

Och om man spekulerar med observationer som inte är vederbörligen belagda är inte heller det automatiskt hokuspokus. Det kan till exempel vara ett bra sätt att finna fram till nya undersökningsmetoder.

Andra sidan finns inte i min verklighet eftersom den inte påverkar mig. (#11 igen.)

Det är väl sådant vi inte vet. En medeltidare kunde ha sagt "det där om atomer och kvarkar och bakterier påverkar inte mig" och det skulle ha varit fullständigt konsistent med hens uppfattning om sig själv och sin omvärld. Eller "det där om själavandring" med mera.

#12, #13 Jag föstår vad ni säger båda på, absolut och det är bra förklaringar på min initiala frågeställning, ja. Jag håller till också med i stora delar, men kommer inte till samma slutsatser.

#12 Det där du tar upp med rädsla för okända begrepp och alternativa tankegångar tror jag är riktigt, inte bara åt det ena hållet. Det kan ju vara så att rädsla också tvingar fram idéer om nivåer, själavandring osv. Rädsla för att det ska ta slut. Jag tror också att sådan rädsla är själva grunden till att det fortfarande finns gudstro.

Kontentan för mig här är att jag förstår vad ni säger och varför det hos en del människor det finns behov av sådana uppfattningar. Jag är nyfiken för att det för mig är svårt att förstå vad som driver fram sådant, därför frågade jag. För egen del har jag inget behov alls av att fundera för ett enda ögonblick över något annat än här och nu och imorgon.

Tack alla ni som svarat och förklarat 🙂

"Meningen med livet är att vi ska fylla livet med mening. Vi var en gång en enkel kugge i det ekologiska samspelet, men har på gott och ont lyft oss över det i många stycken. "

Vi har aldrig tagit oss utanför det ekologiska samspelet. Alt som existerar på Jorden är en del av dess ekosystem. Bara för att vi bygger städer, skövlar skog, bedriver politik och skriver poesi, betyder det inte att vi inte längre är en del av naturen, om det var det du menade. 🙂

Neil DeGrasse Tyson har förklarat tydligt att livet existerar "because it was bound to happen", inte för att det finns någon bakomliggande mening. Däremot är vi människor så pass beroende av sociala normer, symbolik och eftertanke att vi måste ersätta allt vi inte förstår med vad som helst som är lättare att hantera. Inte bara är det omöjligt att bilda sig en skalenlig uppfattning om hur stort Universum är, utan också varför vi existerar. 

Det rakaste svaret på den senare frågan är Big Bang, som utlöste den eskalerande kedjereaktion vilken ledde fram till vår existens. Vad vi sedan gör av våra liv som individer är upp till oss själva, och eftersom allting är relativt så blir mitt svar på meningen med livet irrelevant för dig så länge du inte delar samma uppfattning.

Vidare till den mer relevanta frågan:
" varför ska själen leva vidare och i förlängningen, när startade den processen? "

Först och främst, vad består själen av? Man kan påstå att allting består i grund och botten av vibrationer, eller våglängder. Eftersom allting har sin början i Big Bang, kan man anta att det som dagens själar består av härstammar därifrån. Huruvida själarna hade ett medvetande eller ens en fast form då är svårt att svara på, men det är osannolikt. Det är däremot inte otänkbart att själarna på Jorden tog form samtidigt som liv på Jorden uppstod, eftersom det är via kropparna våra sinnen fungerar, och förmodligen fungerar kropparna tack vare själarna. Vidare kan man argumentera att när kroppen dör och förmultnar, blir själen åter en del av helheten, precis som kroppen, och tar sedan form pånytt i en annan kropp. Huruvida själen flyter omkring som ett medvetande i ett gigantiskt vibrerande hav av ljus i väntan på en ny kropp har jag svårt att svara på. 😛

#14

Om du vill fundera mer på……

"Jag tror att det som kallas själ är detsamma som medvetande och att det främst består av elektriska synapssignaler mellan hjärnans celler"

Kan du lägga till den teoretiska teorin om det vi uppfattar som tomhet…….

Den senast presenterade forskningen anger att mörk energi utgör 73 procent, mörk materia 22 procent, neutriner mindre än 1 procent och baryonisk materia, det vill säga vanliga atomer, endast drygt 4 procent av den totalt tillgängliga energin i universum. [2]

Jag håller med om att det räcker långt med upplevelsen av det vi upplever;)

x=0

#14: tack själv :-)

Om jag ändå får anmärka en sak: rädsla för döden kan visst vara en viktig drivkraft för mångas intresse för det hinsides. Men det kanske är väl enkelt att reducera "själva grunden" till det. Konkreta "övernaturliga" upplevelser av olika slag (spontana och framkallade mystiska upplevelser, varsel, döda närstående, oknytt, ut-ur-kroppenupplevelser med mera) hör dock till mänsklighetens följeslagare sedan förr än vi kan spåra. 

Allt det skulle förstås kunna vara ett komplicerat system för att hjälpa oss att stå ut med att livet tar slut, men varför då så krångligt och var finns de konkreta beläggen för det heller? Vad (mer än, indirekt, våra egna modeller de senaste par hundra åren) gör den hypotesen heller enklare än till exempel den att fenomenen i stort sett är vad de ser ut som?

#17 Jag kan hålla med, det finns inga konkreta bevis för vare sig det ena eller det andra, utan kommer an på individen att själv avgöra. Hur långt man sedan väljer att föra sina hypoteser är en helt annan fråga.

Jag vet förstås att det finns "tillstånd" som är svåra eller rentav omöjliga att med dagens kunskap förklara. Men därifrån till varje människas egen tolkning är det ofta en avsevärd sträcka. Jag har själv upplevt exempelvis "ut-ur-kroppen-upplevelser" i form av hypoglykemiska tillstånd. Jag har också genomgått så kallade "nära-döden-upplevelser" två gånger, men vad jag sedan väljer att göra av de upplevelserna är bara min egen tolkning och passar inte in i någon annans mall.

#18: ja, det är ju kruxet med det här: man måste tolka själv. Eller jonglera med sina egna tolkningsbollar och se hur det går.

En tredje möjlighet, förutom att sådana här upplevelser är "äkta" (återgående på någon "yttre" verklighet) eller "inbillade" (skapade i vårt eget huvud), är ju att en del av dem är det ena och en del det andra, precis som vanliga sinnesintryck (syn, hörsel, sömnparalys) kan (eller tycks kunna) vara. Samma hjärncentra (och/eller vad det nu är för centra) kanske kan stimuleras både in- och utifrån.

För att man växer och lär sig mer för varje liv man lever. Man kommer närmare sanningen. Ingen blir färdig på ett liv, hur skulle man kunna uppnå allt man vill och lösa alla problem och komplicerade relationer med folk, på bara ett liv? Hur ska en man som bara bara vart otrevligt och förstört för andra, kunna gott göra sig om vi inte lever flera liv? 

Se på själen som ''ett liv'' och se alla våra liv vi lever som olika erfarenheter och lektioner. Man ser så lätt skillnad på unga vilsna själar, ''medelålders'' och gamla själar. Ex: unga själar är naiva och mer egoistiska, äldre själar föds med stor empati och en vilja att hjälpa andra

#20 Det där låter lite märkligt med tanke på att man ingenting minns mellan de olika existenserna. Det finns väl ingen ung människa som tar vid där en gammal människa har slutat/lämnat? Inte heller finns det väl någon ung människa som redan har kunskap och insikt utan skolning?

#15: din tolkning av Neil deGrasse Tyson torde väl vara din, och den får du förstås ha. Men förklarat något en gång för alla har inte han mer än någon annan vad jag vet. Idén att livet måste växa fram finns för övrigt i flera versioner, inte minst religiösa och andra andliga.

Om allt har sin början i Big Bang vet vi inte. Big Bang är den för närvarande starkaste kandidaten till materiens eller det materiella universums början (därmed inte sagt att det finns mer än materia, men inte heller att det inte gör det); men även inom den modellen finns ju spekulationer om flera universa, kanske på andra sidan om svarta hål eller Stora Smällen.

Att skapa sin egen mening, så länge man har det goda som ledfyr och är vaksam på distorsioner i (hur man uppfattar) den fyrens ljus, kan ju vara ett bra recept oavsett världsåskådning (eller brist på sådan). Det tror jag många bättre religiösa lärare också skulle hålla med om.

Det är inte meningen att man ska komma ihåg sina tidigare liv, eller att de finns en ''viloplats'' (andra sidan) eftersom vi ska fokusera på de livet vi lever just nu. Jag menar inte insikter och kunskaper om hur man räknar matte, kör bil och liknande. Utan kunskaper som att kunna förlåta någon, att kunna lita och lyssna på sig själv och kunskaper om att man vet med sig att livet kommer bli bättre när de är som svårast exempelvis. De finns många kloka barn som vet vad som är rätt och fel och följer sitt hjärta, och de finns många gamlingar som är naiva och tror att världen är svart och vit, bara går med strömmen och gör som alla andra.

#23 Sådana företeelser kopplar jag till arv och miljö, inte till någon tidigare existens.

Om en sådan teori skulle ha bärighet på mänskligheten, borde inte människor fortsätta med samma ondska och till och med spä på den.

#24

Dit  antagande ……..""Om en sådan teori skulle ha bärighet på mänskligheten, borde inte människor fortsätta med samma ondska och till och med spä på den.""

…… är inte sann i den fysiska verkligheten.

Det håller på att skapas en förståelse för medmänskligt beteende, tyvärr är  den rådande makten styrd av gamla synsätt främst styrda av arv och miljö. 

Var dom gryende tankarna/känslorna för medmänsklighet  kommer ifrån kan man ju undra.

Att vi ser effekter av dom är ju uppenbart.

x=0

#25 Är den inte? Jag tycker att ondskan bland människor tenderar att öka snarare än tvärtom, både i stort och i smått. I det lilla kan man ta allt näthat som exempel, i det stora alla väpnade konflikter och rena krig som pågår.

Just nu ser det ju ut som om den moderna tolkningen av Nostradamus kommer att uppfyllas, den om att det tredje stora kriget kommer att stå mellan islam och kristenheten. Jag läste nyligen att det under vår tideräkning har det rått total fred på hela jorden i totalt 19 dagar.

#26: och vi har långsamt dragit oss bort från kroppsstraff, obildning och auktoritetsstyrning och en massa former av obarmhärtighet. Jämför Hammurabis eller Bibelns lagar eller våra gamla landskapslagar med modernare lagar som till exempel 1734 års svenska och jämför den med dem som gäller nu. Jämför avtalen från Trettioåriga kriget med diverse FN-konventioner. Jämför Bibelns etik med modernare filosofers (som ändå kan vara knäppa nog). Kolla begreppen om mänskliga eller andras rättigheter genom århundradena. Kolla hur begrepp om synd och skuld och orsaker till fattigdom och olycka. Kolla hur allt detta har fungerat i praktiken.

Så det kan argumenteras för att vi går framåt.

Och så har vi ju tanken att det helt enkelt är medvetandet som är det primära i tillvaron, inte materien. Jag blir litet överraskad över hur främmande den tycks vara för diverse materialister. Det är ju en sak att själv utgå från fönstret mellan Stora Smällen och att Solen Slocknar och att medvetandet (eller det vi kallar så) är en följd av biokemiska processer, men att inte tänka utanför det när man försöker sätta sig in i hur andra tänker?

#22 Är såklart medveten om att min tolkning är individuell. Det var ju därför jag skrev att allt är relativt så det jag spyr ut mig kan mycket väl kännas irrelevant för någon som inte delar samma uppfattning. 😛

Jag hade tänkt lägga upp ett stycke om att ingen kan veta till 100%, men att man kan grunda sina uppfattningar i de teorier som står starkast för tillfället. Jag tog bort den eftersom det var både onödigt långt och uppenbart. 

Genom att studera rymdens expansion kan man räkna ut att expansionen är ett resultat av Big Bang. Huruvida EXAKT ALLT började med Big Bang är svårt att svara på, eftersom vi inte har några spår whatsoever kring vad som hände innan Big Bang. Det finns andra skapelseteorier också ja, men med Occam's razor så faller de bort eftersom de inte går att bevisa, till skillnad från Big Bang som går att observera med teleskop som kan tolka mikrovågor.
Religiösa/Spirituella/Andliga/etc förklaringar faller ofta på vetenskapliga termer eftersom att de inte bara är jäkligt svåra att observera, utan datan ger också flertydiga svar som är känsliga för partiska tolkningar. Det betyder sååklart inte att de inte finns, men det är svårt att bevisa att de existerar och därmed är de mindre trovärdiga.

#22: okej, då är vi överens om det relativa och det osäkra och sådär. Och om det vetenskapliga i stort sett. Jag kanske lägger större vikt vid det provisoriska i vetenskapliga slutsatser och vid att vetenskapen bara kan undersöka det den har (hunnit skaffa) verktyg till; resten förblir (än så länge) vetenskapligt ovetbart.

Men sedan har vi komplikationen att alla metafysiska tankar inte är rädsla för ovetskapen eller rationaliseringar av dödsskräck. I varje fall inte på något visat sätt som den där tjatiga barberar Ockam skulle släppa iväg en med. 

Man kan göra egna erfarenheter av saker som tycks strida mot vad vetenskapen för tillfället har kommit fram till (och också strider mot det "sunda förnuft" som ofta inringar den materiella världen även för vetenskapligt obildade människor), eller höra om andras under omständigheter som gör det svårt att avfärda dem. De upplevelserna måste man då också ta ställning till.

Sådana erfarenheter finns också omvittnade eller antydda sedan så länge vi har tillräckligt goda källor. Då menar jag inte religiösa lärobyggnader eller förklaringssägner, utan själva upplevelserna. Dramatiska underverk kan man utesluta om man vill, det finns tillräckligt många andra sorter.

Detta skriver jag med tvekan, eftersom många materialister utgår från att om man då drar någon annan slutsats än en materialistisk måste man ha råkat fel någonstans, kanske man har otur när man tänker, söker spänning eller tröst eller är vetenskapligt obildad. Men det sista är ju inte alltid fallet och tolkningen har vi inte facit till.

Då kan Ockams rakkniv ge en annan frisyr än vad den ger en person som inte räknar med sådana upplevelser eller som kan "bortförklara" sina egna.

(http://sv.wikipedia.org/wiki/Ockams_rakkniv)

#30 Jag är egentligen inte "emot" andra förklaringar än de som vetenskapen pekat på. Jag är öppen för andra idéer, men jag separerar på etablerad kunskap, nya teorier och trosuppfattningar. Samtidigt som vetenskapen håller på de mest trovärdiga teorierna (enligt mig) så finns det alternativa teorier som låter logiska, men som saknar uppbackning. Som du säger så kan man ha personliga erfarenheter som strider mot "vad vetenskapen för tillfället har kommit fram till" och får en att ifrågasätta den normativa kunskapen, om man kan kalla den så. 

Problemet med övernaturliga händelser och Occam's razor, är att om du antar att din upplevelse har sin orsak i A, som inte går att bevisa, måste du göra ett ytterligare antagande B. Tex faller ett objekt till synes av sig självt från en hylla är den simplaste orsaken kanske att den var dåligt balanserad och  föll pga jordens dragningskraft. Man kan också anta att det var en ande som fick objektet att falla, men då måste du först anta att andar existerar, och därefter anta att andar är kapabla att flytta objekt, och därefter anta att det var en sådan ande som flyttade på objektet. Det är en överflödig förklaring, men det den faller på är bristen på bevis. Då är det enklare att falla tillbaka på en mer trovärdig förklaring. 

Att applicera Occam's Razor i den situationen skulle inte motbevisa andars existens på något sätt, men det är en princip som hjälper till att fokusera på trovärdighet och att resonera logiskt. Känner man till faktan bakom observationen så vet man var metoden bör appliceras. Det finns som du nämner väldigt mycket vittnesskildringar om övernaturliga fenomen, och även om Occam's Razor inte kan appliceras i alla dessa fall så slutar det oftast med ord mot ord, och det är där trosuppfattningar och ofta pseudovetenskapliga teorier tar över från vetenskapen. Min poäng är att subjektiva övernaturliga iakttagelser som är svårbevisade hör mer till trosuppfattning än kunskap. Det är fritt fram till var och en att tycka och tro vad de vill, men det är viktigt att ha en klar distinktion mellan kunskap och tro.

Jag skiljer också på etablerad kunskap, nya teorier och trosuppfattningar. Jag skiljer vidare på olika nivåer av etablerad kunskap. För att kunna snickra en stol som håller behöver man till exempel inte vetenskapliga belägg för var man ska sätta tvärslåar och annat, det kan räcka med beprövad praktisk erfarenhet. Samma sak i mer av sjukvården än vad vi tror, och samma sak kan också gälla i verksamhet som rör "övernaturliga" ting. Men då talar jag naturligtvis inte om vetenskapligt arbete för att utröna vad de är.

Och min poäng var, att har man en personlig erfarenhet av (för att använda ditt exempel) att något, som man såg ligga stadigt inne på en hylla, hoppade ner på ett sätt som trotsade tyngdlagen och utan jordskalv eller andra vibrationer, och detta när man var nykter och odrogad och utan att man någonsin har hört eller märkt att man skulle vara benägen för hallucinationer, då ger Ockams rakkniv ett annat resultat än om man bara hör om händelsen med allt sedvanligt utrymme att tvivla på att sagespersonen återger detaljerna korrekt.

Det förutsätter ingen som helst tolkning. Det räcker med att det som hände hände för att det ska uppstå sakligt fullt berättigade hål i ens tilltro till den materialistiska världsmodellen. Än mer om liknande saker händer gång på gång, vilket inte så sällan är fallet. Förklaringsmodeller behövs inte i den utsträckning du och många andra verkar förutsätta. De kan underlätta, eftersom det kan hända att man annars uppfattar ett skeende som kaotiskt; men det är inte nödvändigtvis så. Det kan räcka med att man uppfattar det som händer och att det inte ens med den intelligentaste relevanta bedömning gärna kan ha någon "naturlig" förklaring. Resten är tolkning, och den är inte nödvändig i redogörelseledet. Den tillhör nästa led: förklaringsförsöken.

Sedan har vi också det där med vittnesbörds vanlighet. En sak om det är någon enstaka berättelse som droppar in; en annan om det är en ständig följeslagare till mänskligheten (nästan?) överallt ifrån där vi alls har tillräckligt bra källor, inklusive hårt materialistiska nutida kulturer som vår där man riskerar att uppfattas som oseriös och klen till förståndet om man yppar något.

Inte så att mängd och spridning kan ersätta vetenskaplig hållbarhet, men den är en indikator på att det kan ligga något i det som berättas. På precis samma sätt som en berättelse om en fembent elefant kan avfärdas som nys, några få från samma trakt som en vandringssägen; men om många människor, även sådana som inte gärna kan ha kommit över varandras redogörelser eller snackat ihop sig, alla berättar att de har sett fembenta elefanter kanske man måste börja fundera över om det ligger något i det.

Därmed inte sagt att det de har sett måste vara just fembenta elefanter. Men det kanske blir klokt att börja vara försiktigare med att bortse från vissa delar, som är gemensamma för många av berättelserna, bara för att kunna få ihop en "naturlig" förklaring för de delar man väljer att inte bortse från, och istället öppna för möjligheten att förklaringen kan ligga bortom det vi hittills vet.

Professor Stephen Hawking

Rättssal scen. Professor Hawking i vittnesbåset svärs in.
Domare: (tittar mot sin assistent)- Svär in vittnet.
Domstolens assistent adresserar expertvittnet Prof Hawking: ”Svär du att säga sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen, så hjälp dig Gud”?

Professor Hawking: Jag tror inte på Gud!

Domare till domstolsassistenten: Fortsätt med en bekräftelse (ed avsedd för ateister).

Victor, vänligt, leende: – Hur är det professorn? Du mår bra?

Professor: Ja, det gör jag. Varför frågar du?

Victor: Jag vill för protokollet slå fast att även om det finns problem med din kropp, så är du i ett gott sinnestillstånd för att kunna svara på alla frågor. Rätt?

Professor: Ja, jag är i ett utmärkt sinnestillstånd.

Victor: Bra. Berätta professor. Är du intelligent?

Professor: Ja jag antar att jag är det.

Victor: Håller du med om att en del forskare som stöder dina teorier säger att du är extremt intelligent – i själva verket har en del ateistiska vetenskapsmän även kallat dig ett geni?

Professor: Jag överlämnar det till de forskare som kallar mig det.

Victor: Men har du stött på forskare med samma [bias] fördomar som ni har som beskrivit dig som ett geni, ja eller nej?

Prof: Ja.

Victor: Håller du med om att det finns några andra forskare som är helt oeniga med dig om dina teorier om kosmos.

Prof: Ja … Jag antar att det finns några forskare som inte håller med mig …

Victor: Vilken slags forskare är du?

Prof: Jag är en teoretisk fysiker.

Victor: Vad menar du med det?

Prof: Jag studerar teoretisk fysik, särskilt kosmologi.

Victor: Är det rätt då att säga att du inte gör experiment i ett vetenskapligt laboratorium, eller upprepar några [experiment i enlighet] med vetenskaplig metod för att testa dess giltighet?

Prof: Ja, det är rätt – jag verkar inte i ett vetenskapligt laboratorium …

Victor: Så du har inte något att göra med att göra objektiva och repeterbara experiment som ger positiva resultat?

Prof: Nej, jag utför inte experiment som är objektiva och repeterbara för att ge samma positiva resultat …

Victor: Vissa tidningar har informerat oss om att du är känd för dina kosmiska teorier. Så när du kommer till slutsatser om kosmologi, hur gör du först… undersökningar …?

Prof: Ja, det är helt rätt.

Victor: Har du någonsin kommit till slutsatser om någon aspekt av universum utan att först ha studerat det?

Prof: Nej, naturligtvis inte. Det skulle vara löjligt. Jag kan inte dra slutsatser om någon aspekt av universum utan att först studera området. Jag är en vetenskapsman.

Victor: Men att vara en teoretisk fysiker som specialiserat sig på kosmologi, håller du inte med om att en del av dina slutsatser om universum är teoretiska, och spekulativa, eftersom du inte kan kopiera dina resultat i ett laboratorium?

Prof: … (tvekar) … Jag använder ekvationer …

Victor: Men ekvationer handlar i allmänhet varken om repeterbarhet eller objektiva bevis, eller hur?

Prof: … Ja … Jag antar att det är rätt.

Victor: Till exempel nämner du svarta hål och vad de åstadkommer. Men det är bara spekulationer eftersom du aldrig har sett den fulla driftkraften hos ett svart hål … du spekulerar … eller hur?

Prof .: Jag antar det. Men jag kan visa er varför jag har rätt …

Victor: Men du kan aldrig garantera att dina slutsatser om svarta hål är absoluta och oåterkalleliga, att de är hundra procent korrekt, eller hur?

Prof: … (tyst) Jag antar ja, det stämmer …

Victor: Så, är det möjligt att i framtiden andra fysiker kan ge oss en mer exakt information om svarta hål?

Prof: Ja … Jag antar det …

Victor: Du sa tidigare att du är kvalificerad inom teoretisk fysik. Professor, är du kvalificerad när det gäller lag [rättvisa/juridik] – har du en juristexamen?

Prof: Naturligtvis inte.

Victor: Så du har inte yrkeskompetens för att veta [kraven på] vad som tekniskt utgör tillåten bevisning och processen för rättstvister?

Prof: Som jag sa, jag har inte någon kunskap om rättsliga eller administrativa förfarande!

Victor: Detta innebär att en rättstvistadvokat skulle ha yrkeskompetens om vad som kan godtas i bevis både vad gäller objektiv som subjektiv bevisföring mer än vad en teoretisk fysiker har, eller hur?

Prof .: Jag antar det … det är ganska uppenbart för mig …

Victor: Ditt svar är JA?

Prof. Ja.

Victor: Är du kvalificerad i medicin?

Prof: Naturligtvis inte. (Ser på domaren och frågar). ”Your Honor”, måste jag svara på dessa frågor?

Victor: ”Your Honor”, frågan om objektiv AUKTORITET är avgörande i denna fråga.

Domare: Ja, ja jag förstår … (till professorn :) … besvara frågan.

Prof: Nej, jag är inte kvalificerad i medicin …

Victor: Professor, är du formellt behöriga inom arkitektur, teknik, biologi, avancerad kemi, avancerad filosofi?

Victor: Har du någonsin formellt studerat filosofi?

Prof: Nej, jag bryr mig inte om filosofin …

Victor: Varför inte?

Prof: Filosofi är meningslös personlig spekulation … de är inte för mig … du behöver inte vara en filosof för att svara på en fråga om vad som helst egentligen …

Victor: Vad tror du är syftet med livet på planeten jorden professorn?

Prof: (tvekar) … Jag antar att man kan säga att meningen med livet är att ta hand om dig själv …

Victor: Finns det någon mening med livet på jorden?

Prof: Nej … du får tillbaka vad du lagt ned på det …

Victor: Så du säger att livet på planeten jorden har ingenting att göra med ett framtida liv efter detta i en annan dimension?

Prof: Jag tror inte att det finns ett liv efter detta …

Victor: Du verkar vara osäker på det … säger du att du inte tror på att det finns ett liv efter detta … accepterar du eller vill du inte acceptera ett liv efter detta?

Prof: Jag vet inte … just nu kan jag inte säga att det finns …

Victor: Så, gå tillbaka till vad du sa tidigare, endast för protokollet, att du är inte kvalificerade i dessa yrken och universitetsdiscipliner som jag nämnde?

Prof: Nej, jag är inte kvalificerad i någon av dessa utom att jag vet en del om kemi.

Victor: Du samtycker då till, att ditt enda område av professionell expertis är inom det avgränsade området teoretisk fysik, inom kosmologisk vetenskap, eller hur?

Prof: … (tvekar) …

Victor: Var snäll besvara frågan PROFESSOR – frågan kräver ett JA eller NEJ svar!

Prof: Ja … min kompetens är bara i teoretisk fysik, inom kosmologi.

Victor: Skulle du känna till vad som är objektiva bevis och subjektiva bevis?

Prof: Ja, ja det skulle jag.

Victor: Håller du med om att det som är vetenskapligt är förenligt med att använda samma formel över tid och rum, hålla variablerna konstanta och att få samma resultat?

Prof: Ja, jag håller med om det.

Victor: Däremot skulle du hålla med om att en PERSONLIG tro – som blind tro, som inte kan få självständigt [oberoende] stöd skulle i sig ge upphov till sin egen ogiltigförklaring – Helt och hållet ogiltigt, ja eller nej?

Prof: Ja, ja … Jag håller med om det.

Victor: Så, samtycker du då till att varje uttalande du gör som lekman kan vara helt fel?

Prof: … jag antar det … ja.

Victor: Tycker du att du gör misstag som vetenskapsman, professor?

Prof: … Jag har gjort misstag i det förflutna …

Victor: Tycker du att gör misstag när du gör uttalanden som inte är relaterade till din teoretiska vetenskaps [kompetens]?

Prof: Alla gör misstag …

Victor: Ditt svar är JA?

Prof: Ja …

Victor: Så, du accepterar att du gör misstag som vetenskapsman och när du gör uttalanden som en icke-vetenskapsman. Rätt?

Prof: Rätt … Ja …

Victor: Från vad du sa, medger du att du kan göra uttalanden som en lekman eller en forskare som kan vara helt inkorrekta, de kunde vara fel?

Prof: Jag antar det …

Victor: Du blev citerad i media nyligen att du inte accepterar existensen av livet efter detta – är det korrekt?

Prof: Ja, det är korrekt.

Victor: Skulle du acceptera att kosmologisk teoretisk fysik har absolut ingenting att göra med kunskap och bevis om livet efter detta.

Prof: …. Ja, jag accepterar det …

Victor: Du samtycker till att de två är helt oberoende och helt separata från varandra och saknar oundvikligen något samband.

Prof: Ja … men …

Victor: Så, i de strängaste ordalag innebär det att vara en expert på vetenskapliga kosmologi ger dig inte någon som helst auktoritet angående om det finns definitiva bevis för livet efter detta?

Prof: Jag kan inte se hur fysiken – eller något annat – slutgiltigt kan bevisa det eller om det inte finns ett liv efter detta ….

Victor: Så, om du säger att fysiken säger att det inte finns något liv efter detta, så skulle det bara vara spekulationer … eller hur?

Prof: …. ja, jag antar det …

Victor: Du är också känd för att ha sagt – för att citera dig, ”de som accepterar livet efter detta kommer sannolikt att vara rädda för mörkret.” Har du sagt det?

Prof: … ja … jag sa det också. Men ..

Victor: INTE säga men … Ingen tillrättaläggande – och ingen motivering till svaret. Återigen, svara JA eller NEJ på min fråga. Sa du att de som accepterar livet efter detta kommer sannolikt att vara rädda för mörkret?

Prof: Ja …

Victor: Jag vill påminna er, ni är under ed. Lyssna noga. Har du någonsin undersökt bevisen för livet efter detta, professorn. Ja eller nej, tack.

Prof: Vilka bevis? ….. Nej det har jag inte …

Victor: NEJ? … NEJ? … För bara en liten stund sedan kallade du den som drar slutsatser utan att först göra en undersökning, dåre och löjlig. Är du en idiot … och löjlig?

Prof: (Inget svar) ….

Victor: Du behöver inte svara på det – juryn accepterar att du redan har svarat!
… Har du brytt dig om att ta reda på om vilken litteratur som finns tillgänglig om livet efter detta?

Prof: Nej …det har jag inte …

Victor: Har du någonsin läst den klassiska A LAWYER PRESENTS THE CASE FOR THE AFTERLIFE – som presenterar bevis från ett tjugotal fall över livet efter detta?

Prof: Nej, det har jag inte.

Victor: Vet du professorn, att livet efter detta bevisen nedtecknade av en rättstvist advokat i denna bok har under elva år aldrig motbevisats av någon materialistisk genialisk vetenskapsman – inte ens för belöningen på en miljon dollar?

Prof: …. Nej, det vet jag inte.

Victor: Hur vill du tjäna en cool miljon dollar professorn?

Prof: Vad måste jag göra?

Victor: Du behöver bara vederlägga bevisen för existensen av livet efter detta som lagts fram av denna advokat. Har du modet?

Pro .: Kanske …

Victor: Vad är det professorn? Är du en intellektuell fegis eller har du varit professionellt försumlig – eller både och – när det gäller livet efter detta?

Domare: Professor, du behöver inte svara på den frågan.

Victor: Du behöver inte – Jag accepterar att juryn också accepterar att professorn redan har besvarat frågan!

Prof .: Jag är inte en intellektuellt fegis …

Victor: Professor, våra beräkningar visar att miljontals människor över hela världen har läst om bevisen för livet efter detta … och du, en professor som gör ett negativt uttalande om livet efter detta har inte ens läst något om livet efter detta? Återigen, du är en intellektuell fegis som låter dina djupt rotade, negativa fördomar övervinna över sökandet efter sanningen om livet efter detta?

Prof: (tvekar … svarar inte …)

Victor: Vi får låta juryn bestämma hur du svarade … Säg mig professor, för protokollet, du förstår vad elektroniskt röstfenomen är?

Prof: Nej, det gör jag inte. (frågan kan ses som komisk då ju Stephens enda möjlighet att kommunicera direkt är via elektronisk röst)

Victor: Du tillstår att du inte har undersökt alla aspekter av livet efter bevis?

Prof: Nej, det har jag inte.

Victor: Specifikt bara för protokollet då, har du någonsin, när som helst i ditt liv, i verksamhet utanför ditt arbete stött på följande efter livet indicier: Instrumental Trans-kommunikation, Nära döden-upplevelser, Mental medium, Fysikernas acceptans av livet efter detta.[…Borttagna exempel som översättaren anser inte ger stöd för liv efter detta endast för oberoende medvetande]. Har du någonsin stött på dessa specifika områden av livet efter bevis?

Prof: Nej, det har jag inte.

Victor: NEJ? Du säger nej ??? Kan du tala om för domstolen och världen då, att din kommentar om livet efter detta kommer från en total okunnighet om bevis för livet efter detta?

Prof: (svarar inte ..) …. fysiken säger att det inte är troligt att det finns ett liv efter detta …

Victor: Vilka objektiva och repeterbara bevis finns det i fysiken som säger att det inte finns något liv efter detta?

Prof: (svarar inte …)

Victor: PROFESSOR Stephen Hawking, svara på frågan !!

Victor tittar på domaren och ber domaren: Kan du tala om för vittnet att besvara frågan?

Domare (ser på professorn): Du måste svara på frågan …

Prof: förblir tyst …

Domare: Svara på frågan, annars kommer jag att straffa dig för lagtrots …

Prof: Det finns ingen objektiv och repeterbar bevis i fysik för att bevisa att det inte finns ett liv efter detta …

Victor: Då du inte ha undersökt bevis för livet efter detta, kan du inte vara i stånd att säga att det inte finns något liv efter detta?

Prof: Nej, jag antar att jag inte kan vara i stånd att göra något uttalande om livet efter detta.

Victor: (till domaren) Your Honor, vi har inte hört de senaste kommentarerna. Kan du be vittnet att upprepa svaret tala högre i hans mikrofon så att jurymedlemmarna kan höra honom?

Domare: Ja, ja … Professor … please ..

Prof: (tala högre än tidigare) Nej, jag antar att jag inte var i stånd att göra något uttalande om livet efter detta …

Victor: Då tror du att du har rätt att skapa kaos i denna värld utan att vara ansvarig för vad du säger och gör?

Prof: (svarar inte) …

Victor: Vissa intellektuella – och andra – skulle kalla dig något nedsättande, kan det betraktas som feghet drivit till sin spets att du inte har undersökt fakta… håller du med om det professor?

Prof: (svarar inte) …

Victor: (Victor tittar på medlemmarna i juryn) …. Vi väntar … Du sa att du inte har gjort någon efterforskning om objektiva och repeterbara bevis för livet efter detta? Varför inte? För lat?

Prof: Jag är inte lat …

Victor: Varför har du inte brytt dig om att se över de mest grundläggande och väsentliga vetenskapliga bevis för livet efter detta innan du drog en slutsats om något som du erkänner att du vet absolut ingenting om?

Prof: (inget svar) …

Victor: Du chockera oss alla med din [bristande] livet efter kunskap!
Du sa tidigare att när det rör tvister är professionella tvistadvokater proffs som vet vad som är tillåtligt när det gäller objektiva och subjektiva bevis. Rätt?

Prof: … ja … rätt …

Victor: Anta bara för ett ögonblick att de hundratal forskare som accepterat objektiva och repeterbara bevis för livet efter detta är korrekta, skulle du då acceptera bevisen för existensen av liv efter detta?

Prof: Jag skulle behöva undersöka bevisen ….

Victor: Bara svara JA eller NEJ på den frågan …

Prof: Jag skulle behöva svara ja antar jag ….

Victor: Har du stött på en nyutkommen bok av den brittiske forskaren Ron Pearson VARFÖR FYSIK BEVISAR GUD?

Prof. Nej det har jag inte.

Victor: Har du läst den lysande fysikern Sir Oliver Lodge mästerverk varför han accepterar livet efter detta?

Prof: Nej … det har jag inte.

Victor: Har du någonsin läst om materia experiment av den stora vetenskapsmannen Sir William Crookes som ledde honom till att acceptera bevisen för existensen av livet efter detta?

Prof: Nej, det har jag inte.

Victor: Nej? Har du läst det brilljanta arbetet av fysikern professor Jan W Vandersande om livet efter detta forskning?

Prof: Nej det har jag inte …

Victor: Har du någonsin läst den mest lysande bevis för livet efter detta som vi har i världen i dag – David Thompsons mirakelmateria – där bevisningen är objektiv och repeterbar?

Prof: Nej, det har jag inte …

Victor (titta också på juryn): Har du inte? VARFÖR INTE?

Prof .: (svarar inte …)

Victor: Har du någonsin läst Arthur Findlays stora verk om empiriska bevis för livet efter detta?

Prof: Nej, det har jag inte.

Victor: Har du läst den mest imponerande vetenskapliga livet efter forskning av professor Ernst Senkowski?

Prof: Nej, det har jag inte.

Victor: De slutsatser vi kan dra är att ni inte har auktoritet om livet efter detta, eller hur?

Prof .: Om man ser det på det sättet … Jag antar det …

Victor: Bara lite högre i mikrofonen professorn, så att juryn kan höra dig.

Prof: Jag antar det!

Victor: Nu, professor, jag vill att du ska svara på min klara korta och skarpa frågan: inom ramen för din svar här, har ni någon bevisbaserad auktoritet utanför ert smala område av teoretisk fysik – i förhållande till livet efter detta, ja eller nej?

Prof: … Nej ….

Victor: Betyder det att du är helt okunnig – typ av en idiot för att använda en extrem term om saker som har att göra med bevis för livet efter detta?

Prof: …. (tvekar, tittar på domaren …)

Domare: Professor, du behöver inte svara på frågan.

Victor: Återigen han har redan besvarat den frågan till medlemmarna i juryn. Nu professor, har du läst den stora afterlife verket av den lysande vetenskapsmannen Sir Arthur Conan Doyle?

Prof: Nej, det har jag inte …

Victor: (adresserar domaren) På denna linje av förhör Your Honor, skulle jag vilja gå in i bevis den förteckning över några av de forskare som undersökte livet efter detta och accepterade livet efter detta. (Till professorn): Professor, har du läst något av livet efter detta verk av dessa forskare och empiriska afterlife utredare? Dr Peter Bander, Dr Robert Crookal, professor John Bockris, John Logie Baird, professor Arthur Ellison, Dr Peter Fenwick, professor Festa, Dr Edith Fiore, professor David Fontana, Dr Amit Goswami, professor Gustav Geley, professor Ivor Grattan-Guinesss, professor Stanislav Grof, Dr Arthur Guirdham, Dr Glen Hamilton, professor Charles Hapgood, professor Sylvia Hart-Wright, professor James Hyslop, professor William James, Dr Elizabeth Kubler-Ross, Drs Jeff och Jody Long, afterlife utredare Mark Macy, (ingenjör / fysik ) George Meek, Dr Raymond Moody, Dr Melvin Morse, Dr Morris Nertherton, dr Karlis Osis, Dr Peter Ramster (psykolog), Edward C Randall (advokat), Dr.Konstantine Raudive, Drs JB och Louisa Rhine, Nobelpristagaren professor Charles Richet Dr Kenneth ring, Dr Aubrey Rose, professor Archie Roy (till vänster) Dr Michael Säbom, Dr Hans Schaer, professor Marilyn Schlitz, Dr Rupert Sheldrake, domare Dean Shuart, Dr Ian Stevenson, Dr Claude Swanson, Dr Emmanuel Swedenborg, professor Jessica Utts, Dr Pim van Lommel, professor JW Crawford, professor Wadhams, professor Alfred Wallace, Dr Helen Wambach, dr Carl Wickland, Dr Carla Wills-Brandon, Dr Julie Beischel – läs några av dessa materiella forskarnas livet efter arbete?

Prof: … Nej jag har inte undersökt livet efter detta bevis av forskarna som du nämnde.

Victor: Berätta professor, tror du att alla dessa briljanta vetenskapsmän som jag nämnde – en del av dem Nobelpristagare – är mörkrädda?

Prof: … jag antar inte …

Victor: (ger professorn en sträng blick)

Prof: Nej – jag kan inte hävda att de är rädda för mörkret …

Victor: Och utan att undersöka verk av dessa forskare, utan att undersöka varför lysande fysiker accepterar livet efter detta, utan att undersöka bevisen, utan att ha läst något om livet efter detta, angav du i definitiva termer att det inte finns något liv efter detta, eller hur?

Prof: …. Jag antar det …

Victor: (Retoriskt) Det är inte så väldigt intelligent, är det professorn?

Prof: (Behöver inte svara) …….

Victor: Så när du sa att det inte finns något liv efter detta, sa du det som forskare?

Prof .: Nej, inte som en vetenskapsman.

Victor: Då som en lekman?

Prof: … ja som en lekman …

Victor: Som en OUPPLYST lekman när det gäller livet efter detta ?

Prof: … (inget svar)

Victor: YOUR HONOR !!!

Domare: Ja, professor, du måste besvara frågan ..

Prof: Ja, som ett liv efter detta oinformerad lekman …

Victor: Bra! Inget fel med att vara ärlig ibland. (”Invändning” av Prof advokat …) Ja, ja jag dra tillbaka den anmärkningen. Du gör en distinktion mellan att vara intelligent inom ett smalt område av vetenskap och att du kanske inte är så intelligent och inte informerade och rent av obeläst inom afterlife frågor. Rätt?

Prof: … jag antar det … ja, rätt ….

Victor: Nå Professor du medgav att du inte har läst något om livet efter detta. Du medgav att du aldrig läst något verk av de forskare jag nämnde. Du medgav att du aldrig visat var, när, hur och varför forskare och jurister skulle ha fel när det rör bevisen för livet efter detta . Du medgav att man aldrig ska dra en slutsats utan att först göra en undersökning – de är dina egna ord … Kan du tala om för domstolen och världen sedan hur i hela friden du uppger att det inte finns något liv efter detta när du ALDRIG har undersökt livet efter detta, när du har ALDRIG motbevisat NÅGOT AFTERLIFE bevis eller läst något om livet efter detta verk av de stora vetenskapsmän som jag nämnde här tidigare?

Prof: … (. Tvekar .., svarar inte)

Victor adresserar domaren: – Herr domare, kan ni styra vittnet att svara på denna mycket viktiga fråga …

Domare: Ja, var god svara på frågan Professor ….

Prof: … (fortfarande tyst) …

Domare: Svara på frågan, eller jag kommer att hålla er för förakt av domstolen!

Prof: Jag saknar ord …

Victor: Okej, du erkänner då att du var helt fel ute när du påstod att det inte finns något liv efter detta, ja eller nej?

Prof: … Ja, jag antar att jag erkänner att jag hade fel i att påstå att det inte finns något liv efter detta …

Victor: Du medger att du har ingen bevisauktoritet alls om livet efter detta?

Prof: Nej … Jag har ingen auktoritet om livet efter detta ….

Victor: Du erkänner att det var fel eller en försummelse driven till sin spets från din sida när du uppsåtligen underlåtit att undersöka brillianta vetenskapliga afterlife verk av forskarna som jag nämnde innan du gjort dessa okunniga kommentarer om livet efter detta?

Prof. Ja, ja … Jag erkänner att jag var ganska försumlig i att inte undersöka verk av forskarna om livet efter.

Victor: En fråga som rör grundläggande förfaringssätt, medger du att du inte skulle ha kommit till några som helst slutsatser om livet efter detta innan du först motbevisat livet efter detta bevis och gjort förundersökningar om livet efter detta … eller hur?

Prof: Ja, rätt, jag hade fel när jag gjorde uttalanden om något jag inte visste något om ….

Victor: Skulle du be om ursäkt till alla de hundratals miljoner människor du förolämpade genom din fabulösa okunnighet om livet efter detta ….

Prof: … inget svar …

Victor: Alla vi här väntar PROFESSOR … Kan DU visa anständighet, integritet, ärlighet och ödmjukhet – och be alla människor du förolämpat om ursäkt?

Prof: … .. ___________________________

Slutplädering
Nedan följer en del av slutsummeringen till medlemmarna i juryn av advokaten Victor Zammit om professor Stephen Hawkings vittnesmål …

”Medlemmarna i juryn … följaktligen kan jag säga att professor Hawking enligt egen utsago, underlåtit att undersöka bevisen för livet efter detta. Han misslyckades med att visa var, när, hur och varför det vetenskapliga livet efter bevis inte kan vara rätt. Han medgav att han vet absolut ingenting om livet efter detta. Han medgav att han är helt okunnig om livet efter detta. Han medgav att han aldrig någonsin läst något om livet efter detta.

Denna professor misslyckades med att inse att utanför hans specialområde som teoretisk fysiker, har han ingen auktoritet alls att tala om, inte heller har han rätt att förolämpa, eller att smutskasta de som accepterar livet efter detta – särskilt, de forskare som brytt sig om att pröva livet efter detta först innan de kom till några slutsatser om livet efter detta.

Denna professor har felaktigt antagit att han är allvetande – att han är allvetande och ofelbar. Han trodde att han kunde medvetet vilseleda, vilseföra och förvilla allmänheten. Han utnyttjade sin ställning som vetenskapsman för att torgföra en personlig, icke-vetenskapliga negativa fördom om livet efter detta. Det är på sätt och vis bedrägeri, och ett försök att lura alla.

Den här professorns slutsatser kom inte från bevisföring. Hans slutsatser om livet efter detta kom från hans djupt rotade negativa personliga anti-afterlife fördomar.

Och jag säger er damer och herrar, det är uppsåtligt otillbörligt, väldigt orätt, ytterst olämpligt [av en person i hans position].

Denna Professor har felaktigt yttrat sig utan att informera sig om saken. Hans uttalande som står för att det finns inget liv efter detta kan inte godtas som ett objektivt faktum utan är en personlig åsikt som inte backas upp av vetenskapen. Han gjorde detta okunniga uttalande inte som forskare utan som en lekman. Han själv säger att som forskare bör man undersöka först innan man uttalar sig på ett sätt som kommer att skada människor överallt. Han medgav att han tog ingen sådan hänsyn. Eftersom hans synpunkter rapporterats i globala medier, blir det mycket allvarligt på global nivå.

Denna professor har själv förklarat att han varit professionellt försumlig genom att göra anti-afterlife uttalanden då han inte hade någon som helst kunskap om livet efter detta.

Han hänvisade aldrig till befintliga livet efter bevis och han hade aldrig anständigheten, artigheten eller ärligheten att hänvisa till de vetenskapliga bevis som andra briljanta forskare påvisat, att livet efter detta, enligt deras experiment, existerar. Det är en enorm försummelse från professorns sida. Och han hade dristigheten, fräckheten, och mage att säga att dessa lysande afterlife forskare – en del av dem på geni-nivå – är mörkrädda! Eller i andra hand, blir slutsatsen från professorns sida att de briljanta vetenskapsmän som accepterat livet efter detta är dumma!

Han använde sin ställning som professor i teoretisk fysik för att propagera för sina obevisade antiAfterLife negativa föreställning och fördom. Det står klart att det var egensinnigt och ett kolossalt maktmissbruk i händerna på någon som nu erkänt att han är helt okunnig om alla bevis för livet efter detta.

#34: "Victor J Zammit är en advokat som utfört fiktiva korsförhörsliknande intervjuer med några kända skeptiker."

Inte bara är den fiktiva förhöret bestående av vinklade frågor för att leda debatten enligt subjektiva intressen, han som har författat texten har fått för sig  att andra forskares fiktiva misslyckanden att motbevisa livet efter döden visar på att hans teori är korrekt. Poängen med att utveckla en teori är att försöka falsifiera den för att komma närmare sanningen, medan Zammit påstår är att det inte finns några fel med hans teorier (att det finns ett liv efter döden). Ovetenskaplig konfirmeringsbias.

#32 "beprövad praktisk erfarenhet" är ju en del av vetenskaplig metod, more or less empiri. :-)

Inom den pseudovetenskap som berör övernaturliga fenomen använder man s.k. "beprövade praktiska" metoder som är replicerbara, men resultaten blir tvetydiga och ger inga självklara svar på att det faktiskt rör sig om övernaturliga inslag. Därmed är slutsatsen känslig för konfirmationsbias.

Din applicering av Occams razor är korrekt. Men även den krångligaste förklaringen kan vara den rätta, så urvalsmetoden bör paras ihop med uppbackande argument eller bevisföring, annars fastnar man med Schrödingers katt. Du vet inte om förklaringen du valt är trovärdig om du inte testat den. Jag kan givetvis ha fel om jag säger att gravitationen fått ett objekt att falla, men det är fortfarande mer trovärdigt när det kommer till bevisföring. Självklart kan man känna att det är "måste" ha varit en ande eller dylikt, men det är mindre trovärdigt eftersom det finns ingen bevisföring. Men jag förstår det som att du syftar på att man bör lita mer på sin intuition och vara mer "in tune" eller öppen för andra möjligheter. Det har jag inget emot.  Det går NÄSTAN (obs. bara nästan) inte att bevisa, men man kan i alla fall argumentera för det man upplevde.

För du har rätt i det du säger att det KAN ligga något i det som sägs, om det är en stor grupp människor som är ense om samma tolkning av en upplevelse. Men, när mängder med folk rapporterar om liknande händelser som verkar övernaturliga smittas de alltför lätt av konfirmationsbias. Exempelvis, rykten och fördomar sprids på samma sätt; att många människor talar om något är tyvärr ingen indikation på dess trovärdighet, eftersom människor i allmänhet är opålitliga. Extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis. Om tusen människor är helt övertygade om att de såg en fembent elefant med två huvuden (en vanlig fembent elefant kan ju ändå vara en muterad elefant) så skulle det krävas bevisföring med inspelad video som granskats av flera oberoende experter och/eller att jag såg elefanten själv. Annars slutar det med en cool story som vore awesome om den var sann… typ.

Däremot vill jag poängtera att jag inte är "anti-spirituell", men jag är en skeptiker. Jag bemöter allt med samma skepsis så jag är även kritisk mot det jag själv då och då påstår att jag vet. 😛 Jag gillar anekdoter och är sjukt intresserad av övernaturliga fenomen, men när det kommer till hård bevisföring faller det mesta.

#35: Var påstår Zammit att det inte finns några fel med hans teorier? Frågan är uppriktig, jag har ännu inte kunnat mer än snabbt ögna kommentaren.

Vad jag däremot har sett är att han sätter fingret på den amatörism som härskar i vissa "skeptiker"-kretsar, där man gärna på olika sätt, medvetet eller av slarv, utnyttjar vetenskapens goda rykte till att säga saker man inte i det avseendet har täckning för. Som just att uttala sig utanför sitt fackområde utan att tydligt ange det, på ett sätt man kanske skulle tveka om ifall det gällde något mer accepterat forskningsområde man inte arbetar med. (Eller, företrädesvis bland icke vetenskapare, hävda att vetenskapen motbevisar metafysik.)

#36: Beprövad praktisk erfarenhet är precis som du säger en del av vetenskaplig metod. Det krävs fler delar. Ensam kan också den lättare leda till missförstånd, även om risken inte är så stor vid stolssnickeri.

Som jag trodde jag gjorde tydligt, jag säger inte att det "måste" vara någonting, ande eller annat.

Risken för bekräftelsebias och annan smitta är ju uppenbar, men på den grunden kan man avvisa forskning om allt som har hunnit sprida sig i mänskligheten. För något så vida spritt och livskraftigt som dessa vittnesbörd om ting som verkar metafysiska verkar det dock som en rätt ynklig invändning och ett lättvindigt sätt att avfärda stora mängder människors trovärdighet att förutsätta att de bottnar i vad vi kan kalla "inbillning". Så livskraftiga saker brukar vara mer centrala för oss än så.

Sedan råkar förvisso det mesta vara lättare att bekräfta eller falsifiera än berättelser om metafysiska ting. Men extraordinära påståenden som är envetna kan ju tänkas kräva extraordinära metoder också, inte bara extraordinära bevis. Vår vetenskap har nästan tretusen års tradition av att befatta sig med enbart den fysiska verkligheten (eller direkta avledningar från den);  det är inte nödvändigtvis något man hämtar in på ett par århundraden.

Det man upplever är ens egen bevis som andra inte kan se, men skeptiker ändrar sin uppfattning efter sin egen upplevelse! Och sen kan ni tycka vad ni vill!

#39 Det är en sanning med modifikation eftersom ingen heller vet var någonstans den egna upplevelsen av icke fysiska fenomen sker. Jag tror till exempel att allt sådant sker inuti ens eget medvetande, inte utanför.

#37 Först och främst så är han inte ett dugg självkritisk, vilket inte är så förvånande med tanke på att han är en jurist och inte en vetenskap. Hela hans yrkeslinje går ut på att att hitta de bevis som stärker hans fråga samtidigt som han försöker avvärja all form av kritik genom att ställa kritikerna i dålig dager. Detta gör han även mot andra som arbetar inom samma fält som han själv.
Man måste inte studera pseudovetenskap för att kunna avfärda den. Så många av hypoteserna inom det området är inte falsifierbara, därför lägger inte vetenskapsmän någon vikt vid det. Det är som att be en vetenskapsman att falsifiera Guds existens eller vad som existerade innan Big Bang. De går inte att falsifiera eftersom de i princip inte visar sig på ett sätt som går att mäta eller observera objektivt. De går inte att motbevisa eftersom de inte går att bevisa.
Tex kreationisternas största arbete går ut på att motbevisa evolutionisterna, i tron om att Gud existerar om evolutionisterna har fel. De presenterar själva inga konkreta bevis för sin sak. Det funkar inte så.

Jag skulle inte kalla det "inbillning", utan power of suggestion (kanske är det på sätt och vis samma sak?), som har testats och bevisats i replicerbara kontrollerade experiment. Men där fastnar vi på en ojämn balansgång mellan vetenskap och filosofi. Häftiga idéer sprids VÄLDIGT lätt. 
Sedan är det inte totalt fruktansvärt om en teori/hypotes inte går att falsifiera, men det är något man helst bör undvika. Om man inte kan fortsätta att revidera den rådande kunskapen så blir man blind till slut. Ett extraordinärt påstående måste inte nödvändigtvis undersökas med extraordinära metoder så länge de kan generera tillräckligt extraordinära bevis. Däremot är det uppenbart att de metoder vi använder idag för att undersöka metafysiska fenomen inte genererar tillräckligt starka bevis, och det är ju någon man jobbar stenhårt med hela tiden. :)
Jag är öppen för att vi någon gång i framtiden har de medel som krävs för att öppna upp någon av de nuvarande pseudovetenskapliga fälten för resten av den vetenskapliga världen. Antingen så stöter någon på en extraordinär upptäckt, eller så förblir det ett mysterium.

Så Victor Zammit tycks inte ha visat den där självrättfärdigheten i det där inlägget i alla fall.

---------

Kallar du seriöst arbetande forskare för "pseudovetenskap" kanske det säger något om hur långt man kan komma i den här diskussionen. Det har åstadkommits resultat som skulle ha varit tillräckliga för att väcka intresse i en mer etablerad disciplin, vilket är anmärkningsvärt om de metoder som används inte ens passar forskningsobjektet, vilket det finns ledtrådar som tyder på. Och metoderna ifråga bygger väldigt mycket på upprep- och falsifierbarhet (gissa dolt kort och liknande).

---------

… såvida du inte går med på att alla discipliner är "pseudovetenskap" i början. (Därmed inte sagt att jag har facit på om det blir mer än en början för parapsykologin, men det är inte det som är min poäng.)

---------

Jag talar inte om "häftiga idéer". Det är snarare så att våra samhällen bygger på metafysiska motiveringar, från stamsamhällen över traditionella "högkulturer" som vår gamla kristna till a- och antiteistiska som den "vetenskapliga socialismen" eller den nyliberala vision som för inte så länge sedan uttrycktes som "historiens slut".

---------

Det tycks finnas saker som självsuggestion inte kan förklara. Men för att gå vidare i det måste man förstås ha ett minimalt förtroende för det stora antal förståndiga och kritiska människor som kan berätta om sådana erfarenheter. Klart det finns belägg för självsuggestion eller inbillningskraft, ursäkta men vad tar du mig för? Det finns också belägg för syn- och hörselhallucinationer, så därför måste syn- och hörselintryck alltid vara inbillning. (Inbillning förresten, vissa berättelser kan tyda på en oklar gräns mellan inbillningskraft och verkliga paranormala fenomen. Det är ett av tecknen på att en eventuell paranormal verklighet kan vara av mental natur.)