Det har du rätt i melia :)
Om en person var en elak person i livet och inte går vidare, blir jordbunden så fortsätter han/hon att vara elak. Det kan många gånger uppfattas och upplevas som en ond ande men det är en stark energi av en jordbunden som inte är snäll.

Melia, du beskriver ofta min rädsla. Jag tror vi känner likadant. Jag funderar också på om man är iaktagen osv…

Upplevelsen på vinden i Avesta, där måste vi ju haft kontakt med en "ond ande". En människa som var rent ond. Han var ju det även nu på andra sidan.

Jag tror inte att "onda andar" hör till Djävulen/ demoner osv. Eller det kan det väl säkert göra men jag tror det är människor som var onda i sitt levande liv.

#1 Nä men uch då! jag hade ju hoppats på att ha fel  fy så hemskt, kan man inte på nåt sätt skydda sig från jordbundna andar? alla som gått över är jätte välkommna hos mig för dom skräms inte  men finns det nåt sätt att inte få hem jordbundna? strö stenar runt huset  eller nåt annat bra tips (smeta in huset med aromaolja eller nåt haha) så man kan bli ännu mer knäppförklarad här hemma

#2 ja uch den vill jag inte ens tänka på *huu* där mådde jag så dåligt, hade yrsel o illamående så jag trodde ju jag fått magsjuka och halsen den kändes ju jätte skum  hittade ett foto därifrån när jag gick igenom en mapp och uch jag mådde dåligt bara jag såg det, ska föressten genast radera det så jag slipper se det igen :)

#3 Det är inte så vanligt förekommande. Av alla ställen som jag har varit på så är det endast ungefär 1 av 20 som är en elak jordbunden ande. Det finns ju också dom som har gått vidare som har starka energier, då kan man känna obehag trots att det är positiva energier men man blir rädd för dess starka påtagliga energi. Det tar ett tag att lära sig att känna igen dom olika energierna så jag tycker inte att du ska behöva vara rädd melia.

#4 Ja den upplevelsen vill man inte ha igen. Även om jag måste erkänna att jag blev lite "imponerad" över att faktiskt få känna. Det som många säger är fiffel och båg, nu KÄNDE jag det själv! Det var häftigt! Men jag gör aldrig om det igen om inte mina "mammor" Ewa och Elisabeth är med. Jag behöver skydd av starka kvinnor!

#5 nej men det vet du ju att jag är ändå  så det finns inga tips på hur man kan hålla dom borta?

Förresten! Hur blev det på vinden? Är barnen tillbaka? Är mannen kvar? Det har jag glömt att fråga! Är det någon som vet?

#6 nej uch jag gör då heller aldrig om det igen  tack och lov så fick jag ju följa med Ewa in i det där lilla rummet ialla fall så jag behövde inte vara själv :)

#6 Det är klart att jag håller dig i handen  

#7 Det man kan göra är att ett medium hjälper anden vidare.

#8 Jag är också nyfiken på hur det har gått så vi får hoppas att någon som vet svarar :)

#10 så det är det enda? gud då blir jag ruinerad :) ha ett medium rännandes här stup i ett och oj så trött dom skulle bli på mig *s* svartlistad hos alla medium *åh nej inte hon igen* men jag tänker på alla herrans stenar som finns, finns det ingen som är beskyddande mot sånt som man kan lägga runt lite varstans?

#11 Du ska inte behöva ha ett medium där så ofta och bli ruinerad! :) Som jag skrev tidigare så är det inte så vanligt förekommande och när du har fått hjälp om du har en jordbunden där så ska det inte behöva återupprepas om mediumet hjälper anden till ljuset.

#12 men jag har ju haft många jordbundna hos mig, vid tre tillfällen så har medium "jagat" iväg dom härifrån,

och en tjej hon säger att dom fortsätter följa med mig hem för att dom dras till mig och då räcker det ju inte med att ha hit ett medium en gång för det kommer ju snart nån ny vilsen själ på besök! (alltså jag menar inte onda jordbundna utan jordbundna i allmänhet) :)

när Ewa hjälpte mig för nån vecka sen så var det ju flera st här, ett gäng ungdomar och en esam tjej.. kan det vara så att dom märker att jag skaffar hjälp åt dom och därför följer med mig hem? iså fall så får man ju sluta hjälpa dom för att slippa dom,och det är ju också synd för dom behöver ju hjälpas över..

glömde säga att jag har aldrig haft ett medium på plats

#13 Dom som är jodbundna är ofta platsbundna och inte personbundna så jag tycker att låter konstigt att dom skulle följa med dig om du har varit någonstans. Det förekommer men är inte heller så vanligt. Att du drar till dig andevärlden för att dom ser att du är öppen är förstårligt. Du behöver någon som kan lära dig hur du själv kan hjälpa dom vidare.

Men hur vet man egentligen om någon är jordbunden eller om de är andar? Vi har ju en liten dam som kom med huset och hon är ju uppenbart knuten till platsen men jag upplever henne som fridfull och nöjd för det mesta. Hon kan synas som ett sånt klassiskt spöke- alltså som en vit slöjfigur. Sen har vi en som är en grå skugga, som inte heller är elak och jag tror han hör till mig inte till huset….Vad är egentligen vad??? Jag bara undrar för just idag känner jag mig tokförvirrad!

#16 Eftersom du upplever henne som fridfull så är det ingen jordbunden. Jag har också en dam som är förknippad med huset som kommer hit ofta som inte är jordbunden. När det hanlar om en ande som inte har gått vidare så ger det oftast väldig obehagkänslor bl.a.

#15 ja men det låter ju bra om det nu inte är så att jag kan få med mig dom hem för jag har börjat tycka det är obehagligt att åka hem till folk eller åka var som helst för den delen, för att jag är så rädd att få med mig "deras" spöken hem  

fast å andar sidan så skulle det i så fall funnits en hel massa jordbundna i mitt hus från början då :) men iså fall så kan det ju inte va så många kvar nu  måste ju ta slut på dom nån gång *s*

tänker på det här gänget som Ewa inte fick att gå över, utan hon fick dom bara att lämna mitt hus och fortsätta festa nån annan stans kan det kanske var så att dom kommer tillbaka för att dom trivdes här eller nåt? eftersom dom inte ville gå in i ljuset menar jag.. om dom iså fall skulle varit bundna till den här platsen så kanske dom dras tillbaka hit?

#15 - Elisabeth, du skriver att de jordbundna oftast är platsbundna. Innebär det att de fastnar på den plats där de avlider eller dyker de upp på ett annat ställe och stannar där?

#19 Dom befiner sig vanligtvi på en plats där dom varit mycket i livet, som hemmet eller arbetsplatsen t.e.x.

melia måste ha en hel ljuskrona på huvudet (som hela tiden bränner massor av hål på skalet) - alla andar följer med henne hem på en fika och stannar gärna för gott :)

Jag försöker se något positivt i allt negativt. Kanske ska du börja att prata med dem som om de verkligen vore gäster på fika? Skoja till det etc. Då kanske det känns mindre jobbigt med alla hål som de kryper in genom? ;)

#20 - tack Elisabeth, det var vad jag ville höra :)

Min sambo skrev att han skulle låta mig få veta om han fastnat, så jag blev lite orolig att han kanske är och lever rövare någon annanstans - och att icke obehagliga saker som hänt här kanske kan ha berott på något annat. Men nu blev jag genast lugn, han trivdes bäst på hemmaplan med oss.

hmm.. jag har en liten fråga till er, jag vet inte om det kan stämma eller så. Men jag brukar oftast kunna känna att det finns något övrigt hos folk ja besöker. tex när jag va hämma hos min kille när vi börgade vårt för hållande, kände ja en stark oro i huset. änen när jag sov över där. Jag tyckte inte om att vara nere i deras källere alls, och apsolut inte ensam. Kände mig alltid iacktagen där. Det värsta är/ var att jag ofta när jag gick på toa där (på mellan våningen) på kvällen hämma hos dem, trodde att min killes mamma gick runt i deras allrun i nattlinne på kvällen. Det visade sig att hon inte alls gjorde det. Utan att det var något annat där. dem säger att de brukar prata i deras källare och jo viss gjör det de. jag fick ju lära mig att ducha där nere ensam. var på helspänn hela tiden. Fick typ panik om ja hörde något, der typ mumlade hela tiden där vissa stunder.

Även en annan gång när jag var hemma hos en kompis tyckte ja att ja hörde två små flickor eller barn leka på övrvåningen. Sa till den ja va hos att ja inte visste att dem hade främmat. Och dem tittade oförstående på mig. jag sa att jag hörde små barn som lekte på deras övervåning. Det hade inte funnits barn i det huset på dom närmsta 40 åren sa dem till mig då.

Samma när jag fick bo ensam i ett hus på en prao plasts, dom sa till mig att dom inte en skulle bo där en natt själva. Deras ena hund ville apsolut inte vara där inne i det huset. Hon ylar hela tiden och skäller på dörren som går upp till övervåningen där. men det finns inget där uppe som man kan se. På kvällen/natten från ca 23,00- 02,00 kan man höra ett litet barn som leker med en stor tung kula, han/ hon rular den längs golvet och sedan springer efter den, sedan hörs en duns och efter det hörs tunga halv springande steg, som att en man kommer gåendas fort för att lufta upp barnet som ramlat. Detta hörs och och om igen. Även som att någon går ner för trappan. Jag brukade regla dören som leder till trapp rummet (som ja brukar kalla det) som leder till ovan våningen. Sedan vågar jag mig inte ner i det husets källare, jag gick ner där en gång med en kompis som besökte mig. Aldrig igen säger jag, ja måde så illa när vi kom upp igen, min kompis betede sig helt normalt.

Vad kan det vara på dessa slällen. Samma när jag går ute själv i en skog eller längs en kyrkogård finns dessa slöj skuggor över allt, vad är dom för något?. Dom värkar vänliga inte alls elacka, men på samma sätt hur ska man säga.. undvikande, vill inte att man ska komma närmare.

Jag klarar inte av att ligga vänd mot speglar eller tv aparater när jag ska sova, för det rör sig där när ljuset är släckt, och när man ska gå på toa hemma, (vi har en liten två ja min mamma och min lillebror) toan ligger rakt fram från halen, mitt rum ligger aldeles in till toan fast på höger sida. vardas rummet går man igenom när man ska dit till toan och mitt rum, och köket ligger oxå innan för dörren ån höger. altså lägenheten är byggd som ett E pluss toan längst upp. så man ser rakt ner till halen, när jag ska på toa ser ja en man(helt säker på att det är en man) som går fram och tillbaka från köket och ut i hallen, han är knapt synbar utan mer som en svart slöjskugga med snå grå vita konturer.. vem är han tror ni, min mamma har oxå känt av honom. Jag har ofta trott att mamma är uppe och grejar på nätterna nu det senaste (hon gjorde det för innan hon blev gravid, min lille bror är snart enn halv år), efter som att det låter som att någon öpnar kylskopet och lådor, stänger skop m.m. men när jag öpnar dörren och går ut i vardas rummet ligger hon och sover..

kan det vara samma man som vi hade i lägen heten snätt under oss? (innan vi byte lägen het med en i vår uppgång), han, den, det kunde flytta böcker, släcka lampor. och hade en extremt stark närvaro, mamma kunde skilja märken i sängen som att någon satt i den och sa man åt den/det/han att gå där ifrån va det som att någon reste sig och märkena försvan….

oj shit va det blev långt. hoppas ni orkar läsa det..

Frågan glömde ja visst.. Är jag mot taglig tror ni??, för sådant som kan vara övernaturligt. eller är jaf bara knäpp??

Den här obehagskänslan som kommer av energierna kan vara att dom kommer för nära , det sker samma sak när mäniskor kommer för inpå. Om du har mottagligheten blir du aldrig kvitt den . Auto turn on hur du stänger av. Lär dig leva med eländet Det är den bittra verkligheten

#8,10 Har varit till denna vinden igen,och träffade på denne man.Han var/är en riktig kvinnohatare,och klappade till frun och ungarna en hel del under sitt liv som make!En härjad man,ond kan inte haft en dag av visad vänlighet i sitt liv.han är inte lätt att ha att göra med,då han är ohyggligt aggresiv i sitt beteende.Precis som i livet.Så det blir ett besök till vad det lider,med då kommer vi att var 2 som tar itu med honom.Jag gick emot honom,med bestämda steg,o ni som känner mej vet ju HUR bestämd jag kan vara:-)Men hur bestämd man än känner sej,så kan man tycka att det stundtals blir lite obehagligt,och jag sa åt honom att ge dej inte på berg då det finns småstenFör det gäller ju att INTE visa rädsla heller…Det han sen sa till mej vill jag av etiska skäl inte skriva här:-),men jag tog med mej XXX och gick därifrån,lixom lika bra,för det insåg jag rätt snart att detta fixar jag inte själv, vi satte oss sedan och bad Fader Vår!Så än finns han kvar,men barnen kände jag inte av….Men som sagt,vi blir 2 nästa gång….Kvinnor!!!

#26 tror du inte det är lättare att få honom att lyssna med ett manligt medium då? är det nån man som har försökt någon gång?

#27 Finns inget manligt Medium i dessa trakter….

#0 Vet du melia, jag tycker inte det är konstigt att andar dras till dig, och antagligeh har du väl samma dragningskraft på människor - levande alltså? Jag menar: vem kan motså en sån glad och trevlig tjej som du..? :)

Nej, vill du bli av med andarna så får du börja gnälla lite, svära så att det osar svavel och aldrig mer använda smileysar i dina inlägg!

#29 oj så snällt sagt  däremot har du ganska fel :) irl så är jag en väldigt blyg och tystlåten tjej.. :) ja förutom med folk jag känner väldigt väl då :) det är som nån spärr jag har i mig, om jag är med folk jag inte känner eller som jag bara känner ytligt så är jag vääääldigt blyg och tystlåten hmm.. :) men tack så mycket för dina snälla ord

Skulle inte Anders Åkesson till era trakter? Tyckte jag läste om någon seans…. Han kanske kan komma med och ta itu med gubben!

#31 Det kan han säkert,men jag tror dock inte att tiden finns riktigt för honom,då han kommer.han kommer att ha fullt upp ändå,med oss jordiska

#30 Men du vet, det handlar om energier. :) Du sänder ut positiva enrgier även om du är tystlåten…tror jag.  Jag är också ganska tillbakadragen, men kan förstås inte "hålla igen" om det hettar till nånstans. Och varje gång jag säger nånting så blir jag förvånad över att jag vågade!  Som man vore två personligheter: och då kan min tillbakadragna tänka till den andra," varför kan du aldrig hålla truten? Se nu vad du har ställt till med!" För då måste jag ju "blåsa upp mig" lite och löpa linan ut!  svettigt värre…:)

Gammalt tillbaka så stoppade man kopparpengar i varje hörn av huset för att hindra andar.
Det kanske funkar. Testa med några 50 öringar

#34, det verkar stämma. När jag gick runt med pekarna så kände jag av just föremål av metall, som var lagda bla. ett knyte av något slag (innehållande, tyg/tråd, örter, och metall) samt under trappan ett metall-föremål som var böjt till en underlig form, (inte ett kors i varje fall) senare fick jag höra talas om att de gjorde dylika saker, förr i tiden, för att hålla sig väl med småfolket samt hålla borta troll odyl.

Någon mer som vet något mer om detta?

Vet ni, på min gamla gård så finns det ett kors inskuret uppe vid taknocken, som var ämnat att hålla onda makter på avstånd förr i världen. Det speciella huset, bryggstugan, är från början av1700-talet. :)

#36 Att använda ett kors eller lägga fram en uppslagen bibel är gamla seders knep mot andar :)

#37 Och andar i den meningen kunde alltså vara helt vanliga, vänligt inställda andar, eller…? För här har jag fått lära mig att det inte finns några onda makter/ander. Bara vilseledda f d människor som inte har "hittat hem än…

#38 Förr var det mer vanligt att man trodde på onda andar och väsen så man beskyddade sig mot det genom kors och biblar. Äen om det var snälla andar så var det dock anligt att man trodde att det var annat som spökade hemma :)

Kommer inte ihåg vem som berättade eller när det hände.
men hur som helst så var det en familj som köpte ett hus och en dag så mäkte någon i familjen att det låt kopparmynt på varje husknut och dom plockade bort detta.
Det blev livat i huset kort tid efter det, så om man hittar mynt så ska man inte röra dom utan låta dom ligga kvar.

vad trevligt att höra att någon mer har erfarenheter om detta med gammalt husbygge. Kanske någonting som vi borde tänka mer på vid sk. modernare husbyggen också

Många byggare har för vana att lägga ett mynt i huset, tex under en fastmonterad garderob e.dyl. Myntet ska vara nytt, alltså ha rätt årtal på sig. De lämnar liksom ett litet minnesmärke på det viset, det kanske är något som härstammar från detta med att hålla andar borta.