Det händer mycket nu....
…verkar det som. Under de här två gångna veckorna har det hänt mer än vanligt här hemma…
Tisdag 4/9 (min födelsedag). Det var en tidig kväll, barnen hade lagt sig och jag och gubben åt tårta med två vänner i köket. Jag satt med ryggen mot dörröppningen, men "kände" att någon stod bakom mig. Det är inte ovanligt att barnen är upp och tassar efter läggning, så det var väl inget med det. Däremot vände jag mig inte om, utan tänkte att barnen får komma fram och säga vad de funderar på. Då sätter någon ett finger mitt på min rygg och drar det neråt ca 3-4 cm och jag vänder mig om, men ingen är där! Gubben och gästerna märkte att jag reagerade och då reser sig håret på den vänstra armen, hela vägen upp till axeln.
Fredag 14/9 åkte gubben iväg på firmafest på eftermiddagen. Äldsta dottern satt vid köksbordet och ritade och den yngsta var på sitt rum. Själv stod jag vid diskbänken och då helt plötsligt startar vår "Simpsons"-kapsylöppnare, (med Bart Simpsons jubel och ljudet av att någon häller upp öl) av sig själv, ca 1,5 meter ifrån mig!?!
I går kväll kunde inte äldsta dottern somna för att hon kände det som nån skakade hennes säng! Någon timme senare kom yngsta dottern och tassade när jag satt vid datorn… Vi pratade lite och sen tassade hon vidare. En stund senare hör jag henne gråta och går ute i hallen. Då kommer hon nerifrån trappen/farstun (vi bor på övervåningen och har "egen ingång") och gråter så pass mkt att jag inte får kontakt med henne… Efter en stund lugnar hon sig, men kan inte berätta varför hon grät. Jag följer henne till sängen efter ett toabesök och så lägger jag mig hos henne en stund… Hon somnar snabbt men sover väldigt oroligt.
Tidigare (i juni-juli) i sommarstugan sov hon "otäckt oroligt"… Hon satte sig upp i sömnen, satt så tiotals sekunder för att sedan kasta sig framåt ner i kudden! Det var läskigt att se…
Hälsningar Susanne.
Kära Susanne! Det låter ju inte så bra att andarna eller anden skrämmer barnen. Det bör du göra något åt. Är det någon anhörig som har gått bort och som vill säga dig något kanske? Om du inte förstår vad den vill så försöker den med barnen. Om du vill att den ska försvinna så strö ut knippen med salvia i ditt hus eller bränn lite citrongräs om du får tag på¨det.
Sätt dig gärna ner i lugn och ro ensam och fråga vad den vill! Tänk efter själv vad det kan vara som oroar den. Tala om för den att du nu förstår vad den vill och att du ska ta itu med det! (Om du kommer på vad det kan vara). Lycka till!
Min pappa av en hjärtinfarkt i december, så jag gissar att han finns i min närhet… "Tyvärr" har jag dessutom märkt att jag börjar tänka och resonera mer och mer som han gjorde…
Vad han skulle vilja mig nu, har jag ingen aning om. Jag absolut ta en stund för mig själv och försöka klura ut vad det kan vara…
Det har ju dessutom hänt saker här innan pappas bortgång och om jag inte är helt felunderrättad ska huset stå på den gamla kyrkstigen…
För ett par år sen, hände också en udda sak… Återigen var gubben borta, barnen sov och jag såg på TV. "Det okända" var det till och med… Jag skulle gå in i köket för att hämta något och när jag kommer dit roterar smides-ljuskronan (endast stearinljus) ovanför köksbordet i stora helt runda jämna cirklar…
Det underliga, tycker jag, är att varken katten eller hunden reagerar märkbart… Det enda hunden reagerar på är en farbror som brukar hälsa på hos mina svärföräldrar(!). Svärmor och svärfar som bor på bottenvåningen, märker inte så mycket, men deras gamla hund har blivit ganska orolig. Han skäller betydligt mer än tidigare, men det kan ju bero på att han inte hör och ser så bra längre… Om de är borta där nere (svärföräldrarna alltså) så hör vi ofta steg och dörrar som stängs.
Jag ser ofta skuggor och skepnader i ögonvrån och många ggr tror jag faktiskt att det är hjärnspöken. Men jag har aldrig känt mig olustig eller otrygg här hemma, dock är jag mörkrädd ute… Även i la´gårn kan jag vara mörkrädd, det blir för många skuggor…. Däremot vill jag ha kolsvart när jag ska sova.
Starta ny diskussion