Trots flera upplevelser av kontakt med andevärlden är jag  ändå undrande om upplevelsen på Kalmar slott var inbillning eller en andekontakt.
Min man och jag hade gått runt i slottet och njutit av allt det vackra. Sista besöket var den delen av slottet som varit kvinnofängelse. I första rummet var det en utställning med bilder på de olika straffen beroende på vilka brott kvinnorna begått. Gick runt med maken och vi tyckte båda att det var grymt och omänskligt. Maken stannade och tittade på några bilder medan jag gick bort till det inre rummet.
Man kunde inte gå in där utan bar titta in. I det mörka lilla rummet stod några sängar på rad, förmodligen som det hade gjort när fängelset användes. Jag kände en doft av smuts och misär och rynkade förmodligen lite på näsan.  Tyckte det kändes obehagligt och att det måste varit bedrövligt att leva så.  (Funderade också på varför de använde smutsiga filtar mm till sängarna med tanke på lukten.) 
Så helt plötsligt ser jag för mitt inre men ändå väldigt verkligt hur en kvinna till vänster om mig inne i rummet står och är jättearg. Hon är rent ut sagt förbannad på mitt snokande och gottande i deras elände. Jag har fan i mig inte där att göra! bakom henne fanns en grupp andra kvinnor om skyggt tittade på mig.
Jag ryggar tillbaka, mumlar något till maken och skyndar mig ut. Yr, uppskrämd och lätt illamående väntar jag på honom utanför.
Men hur vet jag att det jag upplevde verkligen hände? Det kunde ju lika gärna vara en suggestion framkallat av bilderna och miljön? Någon annan som varit där och känt likadant?