Det händer ju säkert mycket i energierna med laddningar vid åska men om det påverkar andevärldens energier vet jag inte för jag har inte märkt någon skillnad vad jag kan komma ihåg, men det kanske är så också att jag inte har varit uppmärksam på vad det har varit för väder. En intressant fråga som jag nu kommer att vara mer uppmärksam på, ska bli spännande att se resultatet ;)

bla. vissa indian-stammar påstår att det är så.

Fick själv testa den tesen när det blev busväder när jag besökte Omberg, för första gången i våras. Och jag lovar att det var mycket energier efter detta. Bla. i dimman.

De av oss som hade besökt platsen tidigare sade att de aldrig tidigare hade varit med om såpass starka energier, så jag får väl lita till deras utsaga då.

**Vad intressant…det låter som det är "efter" ett åskväder som det blir mer energier,jag tänkte på hur det är "under" ett åskväder..men å andra sidan är man väl mest uppmärksam på om det ska slå ner eller inte.. /B
**

#3 "Fjära", du är en finurlig tjej du - var får du allting ifrån, som du frågade mig i en tråd..  Min teori är att andarna kommer lättare fram efter ett åskväder för då har det skett en urladdning av energipartiklar i luften, och dom får "fritt spelrum" så att säga - för sina energier. Innan och under ett åskväder så är kanske luften så förtätad av elektriska partiklar, så dom ser det som säkrast att hålla sig undan. :) Det blir  alltså svårare för dem att göra sig gällande…fast rätta mig om jag har fel.  Roliga funderingar du har! ;)

#4 Hörru Tuvan….tänkte att du kanske kände dig ensam på toppen,så jag tänkte ut nåt knepigt ja me`

Du menar att det blir för tjockt i luften för andrana att komma fram… och jag tänkte prexis tvärsom…att dom kunde åka snålskjuts på åskans energier… ja,det ska bli intressant att höra hur det gått för tex Elisabeth när det åskar nästa gång…men en får väl vänta till nästa år då..

#5 Om hon inte kan företa sig en astralresa neråt Klippan förstås…?  Nja, inte för tjock i luften, men kanske för mycket enrgier som dom kan krocka med. Tänk om en positiv ande krockar med en negativt laddad elektron! Undras vad som blir kvar av anden då? Borde ju bli ganska nollställd - alltså neutral, en intetsägande "fjärt" kvar av den bara..

#6 Ha ha ha…jag ska skickat ett PM till henne OM det blir åska här nere något mer i år..så hon kan komma och känna efter.. å då vill jag osså va med på ett hörn..

Inetsägande "fjärt"…ASG….ja du,å detsamma med negativ ande och positiv energi..Fffffffjutt…….  nä,vet du vad Tuvis…jag tror andarna susar omkring hur som haver och fyller på sina krafter när det åskar,sen lever dom på det och besöker oss och är lycklig i alla sina …...sina…hm.. tidigare liv…

Skämt å sido..*S hoppas någon har märkt av något spännande under åska….Kram på deg..

Jag håller nog med skaparen till denna tråd här..Själv så tycker jag att väggen mellan andevärlden och våran värld, är bra mycket tunnare vid åskväder….Så jag håller fullatändigt med!!!

#8 Betyder det att du har uppfattat mer aktivitet under ett åskväder?? Själv sitter jag gömd i soffan…så långt ifrån väggutag,fönster o dyl när det är som värst,skulle det sen dyka upp en ande på det,då hade jag nog fått fnatt..

Hoppas fler vill berätta..

Satt och funderade lite när jag läste det här inlägget. ennergier kan ju vara så mycket olika saker.

Är det inte så att man känner av naturväsendena mer när det åskar än gamla mormor. Åska är så mäktigt och det är mycket energier i rörelse. Det finns ju väsen i naturen och jag tänker alltid på Tor när det åskar.

ljus rose

Har svårt att föreställa mig att åska har med andevärden att göra. Men mitt huvud håller på att sprängas före ett åskväder. Samma känsla som när andevärden vill ha kontakt och jag ej finner en fungerande länk. Finns det andra som får samma känsla.

Jag vill ju oxå känna av/se naturväsen,men icke sa nicke…varken ser eller hör.Vare sej det åskar eller inte.Är jag helt stängd,vad gäller detta???En medlem kikade på bilder från min stuga,och hon såg en hel del småfolk och älvor..Sitter på farstukvisten,och kikar avslappnat ut i skogen….INGENTING!!!NADA!!Känner inget,ser inget,hör inget!!Vilken gudomlig gåva ni har,som upplever detta…..

Vilket underbart läge sitt på trappen och ta fram något fint minne och njuut

#12 Jag känner som du Ewa_Kristina.  Jag går i skogen varenda dag, just för att jag känner ett sånt lugn där och att jag trivs med dem som lever där. Men aldrig att jag har fått se någon av dem, däremot så kan jag uppleva att jag känner mig iakttagen fast det kan ju vara en älg eller nåt annat djur som kollar in mig. Dom gör ju inte heller nåt väsen av sig. Jag önskar såå att jag kunde få kontakt med dem! En av dem som har "tumme med" naturväsen är min reiki master i Umeå. Hon har berättat om många fanatstiska upplevelser med naturväsen, bl a en gång då blev hon utskälld av en av dem, för att hon slängde en fimp på backen!

Ewa och Inga-Lena

Allt är ju övning och när det gäller naturväsen så är mitt tips att vara mer i naturen med jämna mellanrum för till slut kommer ni säkert att uppleva det men dom måte få bli bekanta med era energier innan dom kommer fram och det tar ju tid många gånger innan dom vågar sig fram. Så välj en plats som ni kan gå till ofta och regelbundet.

Nu ska jag ut och sätta mig en stund vid en mysig och magisk plats i skogen :) Jag återkommer med eventuella upplevelser :)

#16 Precis som Tuvan (I-L) så knallar jag runt i skogen varje dag,flera gånger om dagen med hunden min.Skulle oxå vilja ha kontakt med ett naturväsen. Hur ska jag tänka när jag sitter på min sten?? Det finns ett träd som det alltid rasslar till i,när jag går förbi…fast det är vindstilla…men där kan jag ju inte sitta mitt på grusvägen,då hade nog folk börjat undra lite… tror jag har närmare till naturen när det gäller det andliga,så det är kanske i skogen jag ska försöka få min kontakt med det övernaturliga..

Skulle jag bli rädd kan jag springa därifrån jättefort, vart som helst.. inga väggar som hindrar mig..

#17 Du kan ju prova med att sitta en stund och meditera. Det kanske tar ett tag innan du upplever något, men ge inte upp! Jag var nyss ute men det blåser ju nästan storm här nu så inte blev det någon lugn stund precis. Får hoppas att det är lugnare imorgon istället :)
Nu ska jag istället tända alla ljusstakar och mysa inomus itället. Krypa upp i soffan med en bra bok, det är nog mysigare än att sitta ute i stormen ;)

#18 Håll till godo…det var den stormen vi hade här nere igår…

Ska jag sitta och blunda i skogen menar du… jag vill ju se dom på riktigt och inte innanför ögonlocket..

#19 Nej du kan givetvis titta om du vill

#18 Ja, jag säger som "fether! ;), jag har gått samma stigar i skogen i tio år nu, och innan dess medan jag bodde i stan, samma stigar i sexton år - med korta uppehåll på några dagar dom tillfällen jag studerade på distans. Och ändå skall dom vara så svårflörtade! Dom borde ju känna igen mina energier vid det här laget, tycker jag. Skickar med en bild på en av dom platser jag har som favorit. Den här lilla tjärnen ligger ca 5 km rakt in i skogen, men dom enda varleser jag möter på vägen kan vara älgar eller bävrar.

Kan det vara så att naturväsen undviker hyggen? Jag måste passera ett stort hygge på vägen till den här tjärnen, och jag tycker mig aldrig känna mig iakttagen när jag går vid hyggen utan den känslan får jag oftast när jag är mitt inne i en granskog istället.

Tuvi, nu blir jag nyfiken på Tjärnens namn. Varför Offersjön? Kraam…

#21 Där skulle jag trivas,om det var bilväg dit:-)Går du 5 km rätt in i skogen???Snacka om modigt!!!

Jag har faktiskt oxå gått en del i samma skogar och marker,i Södra Dalarna,och även jag bör vara igenkänd av naturväsen,MEN NEJ!!!Mej bryr de sej absolut inget om….Men jag har ju alltid haft hund med mej,men inte ens hunden märker nåt…

#21 Ja då borde dom ju känna dig efter alla dessa år
Säg til dom att dom inte ska vara så blyga utan komma fram och hälsa på dig istället!

Lycka till!

#22 Tjärnen heter egentligen Gluggtjärn, för den ligger som i en liten skogsglänta/glugg, men vi tog flera bilder den dagen vid en sjö som heter Offersjön - och då fick alla bilder heta nåt med Offersjön..fast har inget med offer att göra, utan det kommer från "Öfvre Sjön" i gammelsvenskan.

#23 Och Ewa-Kristina; vi får nog kämpa på vi, med våra naturväsen :) Tänkte också på om hundarna kan påverka dem så att dom känner sig rädda och inte vågar sig fram..? jag har ju alltid hundarna med mig - och det i sin tur gör att jag kan gå var som helst i skogen, annars skulle jag nog hålla mig mest runt husknuten..

Vet ni, nu måste jag laga mat - den här tiden! men att slita sig härifrån tar ju sin tid också!

Kram och vi hörs/syns!

*skratt* Oki…ingen spännande offerhistoria alltså….Jag har varit så duktig och satt på ugnen iaf!!