Jag upplever att många andar blir väldigt överaskade att någon känner av dem.

För min egen del känner jag ofta att den ande jag stöter på många gånger blir lite paff!
Oftast för min del har ju ägarna av ett hus inte själva känt av något speciellt, möjligen lite kyla eller kanske mer ofta, barn som pratar om händelser eller är rädda helt utan synlig anledning.
Tänk då att den ande som vistas i huset i lugn och ro utan att någon märker det hela plötsligt stöter på en person som känner och kommunicerar. Förvånande, javisst.
Men jag brukar liksom "locka" lite, jag vet inte exakt hur men det är något i kroppen som händer och i huvudet framförallt, jag tror att jag öppnar upp mig ganska mycket. Sedan brukar energin oftast smyga sig fram men inte alltid.
Jag kan inte sätta ord på HUR det hela går till, det "bara blir"

Jag har en katt här hemma (en ande) och den katten svassar förbi ganska fort och stannar inte upp.

Lycka till i fortsättningen
//Hellas

Ibland kan det ta lite tid för det handlar om att du får visa att dom kan ha förtroende för dig, en del vill inte ha mer kontakt mer än att visa att dom är där, en del är försiktiga och blyga bl.a.

#2 Men då är dom precis som vanligt folk då? :) Det låter betryggande tycker jag, och framför allt att dom är försiktiga och "inte vill störa". Jag har upplevt detsamma som sven_g beskriver. Hundarna står och skäller på nånting, och jag tar chansen och rusar dit, men då vänder hundarna och går tillbaka till gården, d v s då försvinner också energierna lika snabbt.

Man kanske inte skulle vara så påträngande…?

#2 *ler* Ja dom är som vanlig människor  Dom respekterar oss och stör inte om det inte är något väldigt angeläget som dom vill nå fram med. Dom som annars stör är oftast dom som inte har gått vidare och påkallar uppmärksamhet väldigt påtagligt.

Men det var ju i mitt hem då vill man veta , man brukar kunna sega fram det.

#5 När jag flyttade in i det här huset som jag nu bor i så var det en kvinna här. Hon kom och kikade fram vid dörren men hon sa aldrig något, hon var nyfiken på vilka vi är :)  När Ewa var här så kom hon in i det rummet som hon sov i och gjorde samma sak. Den kvinnan har bott här tidigare och kommer hit ibland och tittar till så det är klart att hon blev nyfiken på vilka vi är. Hon har fortfarande inte efter 7 månader sagt något men hon gör nog det vid något tillfälle. Nu kommer hon inte så ofta som hon gjorde i början :)

Jag har ju en väldigt rädd eller "blyg" katt som rusar in ibland, min man har sett katten oftare än vad jag själv har.
Det är ingen idé att ens förska stoppa kissen, den vill inte….
Sedan har vi min lilla snickare som lufsar runt i hela huset (jag bor i en bostadsrätt.
Jag ser honom om jag blundar samt skuggan av honom.
Han säger ingenting men förmedlar känsan av att han ser till huset.
Detta är min verklighet och ibland känner jag att det kanske bara är inbillning men om det är det så tycker jag att det är ganska angenämt ändå.