Jag anser att man bör arbeta minst lika mycket med sin personliga utveckling. En stor och tuff bit för mig har varit att inte Döma, det har tagit mig många år och jag anser nog mig inte riktigt vara färdig där ännu men har kommit en bra bit på väg. Jag kan också tillägga att jag varit under utbildning i 8 år nu. Och är det fortfarande

Kram

Oj kära nån! Tror du Happyspirit, att man blir ett bättre medium om man tycker om alla människor? Och, att tycka om, det kan ju vara lite tudelat: Visst kan man säga att man tycker om alla människor, men kan man verkligen göra det? Jag ser det nog som dolla skriver, att man kan acceptera alla männsikor - men tycka om..?! Om en människa jäklas med mig så har jag väldigt svårt för att tycka om den, visst jag kan acceptera den - efter moget övervägande - men knappast tycka om. En del människor kan ju göra rent elaka saker som jag får lida för, och då är det ju inte mänskligt att tycka om en sån person. Man har ju en instinkt inom sig att värja sig också…

Nä jag tror inte det handlar om att tycka om alla människor. Men man kan försöka förstå varför människor beter sig som de gör!! Och det kommer jag nog att vara död innan jag förstått *asgarv*. Men man kan åtminstonde öka sin förståelse för människans natur och beteende. Det finns alltid orsaker bakom, när en människa beter sig på ett märkligt sätt enl. min mening.Dessutom känner jag att det nog inte är min uppgift att döma en annan människa eftersom jag´troligtvis inte känner till hela sanningen. Och vad är sanningen då….. Ja det är en bra fråga det med….i vems ögon och vems sanning. Saken är nog den att det bara väcks mera frågor hela tiden. Det gör en åtminstonde ödmjuk.

Kram Anki

Anki du har helt rätt där *L* Ödmjukheten anser jag är A och O när man ska arbeta som Medium, man möter ofta bräckliga människor som är i sorg eller som mår mindre bra på något vis och då gäller det att i bagaget ha med sig en stor portion ödmjukhet! Man behöver inte tycka om alla bokstavligt men man bör ha en förståelse för alla människor oavsett vem det är :)

Mitt favorit citat lyder: "You have to walk a mile in another man´s shoes before you say anything"

Fritt översatt: Du behöver gå en mil i en annan mans skor innan du kan säga nåt om denne man

Ljus Carina

tack för era kloka svar det är väl så att man måste veta själv vart man står först innan man kan ge till någon.jag jobbar ju själv inom vården och där kan man träffa många människor både i sorg och glädje jag ger av mig själv men kan inte kräva något tillbaka samtidigt så kanske jaginte känner att det stämmer men det är bara att ta det. Har pga det blivit utbränd en gång men har lyckats tagit mig tillbaka till arbetslivet.

Alla människor har ett gott hjärta och man kan tycka om alla men man tycker inte alltid om personens agerande och handling, det finns en orsak bakom och jag ser det som personens utveckling och lärdom. Beroende på vad personen har gjort förstås, fruktansvärda handlingar och agerande kan ju vara svårare att förstå och att tycka om den personen är ju inte så självklart i dessa fall.

Det är väl bra om man inte låter sina egna fördommar kommer emellan det jobb/uppdrag man ska göra. För ofta är det ju allt oftare fördommar som gör att man får svårt för människor. Nu är inte jag något medium men tog mig frihet att svara endå. För ett medium ger ju service och ger man service ska det inte spela någon roll, vem man är….

Något annat som är vanligt är att människor dömer en person efter personens yrkesroll. Det är många som har svårt att skilja på personlighet och arbete, något som är viktigt att skilja på. En person kan vara en väldigt nära vän som man tycker mycket om men personen kan i sitt arbete vara hemsk och då får han/hon en dom på att vara hemsk som person många gånger. Fördomar och dömande är tyvärr vanligt istället för att se personen bakom utseendet, yrkesrollen och status bl.a.

Denna frågan var nog till alla jag visste inte riktigt var jag skulle lägga den. så alla har frihet o svara. Elisabeth prata om yrkesrollen  jag måste berätta om en sköterska för många år sedan jag gillade henne inte, allt skulle vara på hennes vis kollade på klockan 7min rast ej mer en gång kom jag på henne hon hade gjort fel Jag fick säga till henne. På fritiden var hon en helt annan människa hörde jag andra säga, på senare tid träffa jag henne privat hon var jättetrevlig.

hm…man ska visst inte kunna älska alla….å det, okej…men jag har hela mitt liv tampas med att jag tycker om alla…:-/ ja, vissa mer då, beroende på vissa egenskaper….Jag har ALLTID fått höra att jag är naiv, dum, för mycket possitivt tänkande….:-) Men så har det faktiskt varit för mig………Puss

#10 Vet du, precis så har det varit för mig också. En dumsnäll människa som aldrig dömer på förhand, men ibland har det stått en väldigt dyrt. Ärligt talat så saknar jag mitt gamla jag ibland, den där personen som alltid var snäll, omtänksam och ärlig mot alla. Man tror inte att någon skall utnyttja en på grund av det, men det gör dom. Idag, tusen erfarenheter rikare, sållar jag bland hjälpbehoven. Det bär mig emot, men är en nödvändighet för att inte bli bitter och hårdhudad, något som vore hemskt. Men visst är det bedrövligt, att man ens skall behöva fundera om man "vågar" hjälpa en medmänniska..?!

Ja #11 Precis så känner jag….Försöker bli # elak/bestämd…men lärt mig att bli lagom bli snäll…..TROR JAG!!!!! Men, som sagt, jag hatar att bli dömd på förhand…..

I kväll ville bla, min äldste son vara( Min son Lukas)Men han gjorde som vi bla sagt om förtroende tex Skvaller…sonen går i klass 7 och typ dater flicka i typ första ring!!! ;-)

hade varit spännande att vara medium

#12 Ja, det händer mig av o till här i byn. Är väl lite "eljest" som man säger här i Norrland, och dom som inte känner mig - känner mig ändå av någon konstig anledning. Och givetvis på det negativa sättet. Och vet du varför? Jo, för att jag sa ifrån när man ville förlägga en bergtäkt mitt i byn. Efter det är jag en riktig satmara - åtminstone bland dom anställda på åkeriet som hade ansökt om att få anlägga bergtäkten. Så är det, och även om jag också har andra sidor så är det bara den här händelsen som har format hela min personlighet, i deras ögon. 

Jag har alltid varit en person som har försökt att alltid vara alla tillags så att det skulle passa alla men efter jag blev sjuk har jag lärt mig säga ifrån man kan inte tycka om alla och jag mår mycket bättre. #14 Det är alltid rätt att stå för sina åsikter jag tyckte du var tuff låt dom tycka du är en satmara du  är ju den du är.

Tycka om alla! Så storsint kommer jag aldrig att bli…har för mycket temperament för det och samtidigt känns det som att jag måste "tvinga" mig att tycka om den jag inte tycker om! Funkar inte för mig..tyvärr kanske. Jag måste följa min egen väg och mina egna intryck,vad det än gäller och där ingår oxå denna storsinthet. Jag är ingen snobb,mobbar ingen,men jag har mina gränser för hur jag blir behandlad. Vill en person bli omtyckt av mig efter en oförätt,då får den personen jobba på det! Är inte långsint,så betyder jag något speciellt,så tar personen tag i det hela och vi blir goda vänner igen. Jag tänker inte stå för all godhet,välvilja osv…då känner jag mig nog överkörd.

Mvh B 

Tycka om alla och respektera alla är inte samma sak, inte för mig iallafall. :) Jag har jobbat med service och med människor. När jag jobbar så håller jag käften om människor säger saker jag inte gillar.  Sen finns det ju gränser för allt…men inom yrkeslivet så står jag ut med mer än vad jag gör som privatperson.

#14 Jag har ungefär samma erfarenheter. Har man kurage nog att stå för sin åsikt i en fråga riskerar man att få ett rykte som satmara. Och så kallade vänner pratar skit bakom ens rygg. Tyvärr har jag lite svårt att "tycka om" sådana människor.  Man behöver ju inte umgås med dessa utan hålla dem på lite avstånd. Om jag vore ett medium (som jag nu inte är) tror jag absolut inte att dessa människor skulle uppsöka mig om dom redan från början tycker illa om mig på grund av att jag tycker på ett visst sätt i en viss fråga. Och skulle dom mot förmodan komma skulle jag inte neka, men risken finns ju att dom kommer för att göra narr av mig.

Jag har heller inga ambitioner på att bli som Jesus, men visst händer det att jag mumlar för mig själv ibland "Herre, förlåt dem, ty dom förstår inte bättre". Då känns det plötsligt mycket bättre.

Att ha överseende och förståelse för andra människor OCH för sig själv är nog så viktigt, precis som du skrev Happy (mhm.. vi ses här oxå :) ) Att känna kärlek till andra männsikor är också viktigt MEN kanske inte alltid till vad de GÖR! Vi är alla människor med fel o brister och de är bara så, vi är ju ofullkomliga och de gör oss människor ganska intressanta oxå :)

Jag jobbar varje dag (nä… ibland) på att bara tänka positivt om andra människor men jag är ju inte fullkomlig så ja kommer aldrig att älska alla men jag hoppas att jagkan se varje männsika med så gott o rent hjärta som möjligt!

Man kan inte helt och hållet tycka om alla människor, men man kan välja vilka sidor man ska se hos någon, och uppskatta dessa sidor, sedan kan man välja att ha överseende med de sidor man kanske inte är så förtjust i. Man ska inte döma någon utifrån enstaka handlingar, alla gör misstag och säger dumma saker, men man är inte en sämre människa för det.

Jag tror att det alltid kan finnas en egenskap eller ett personlighetsdrag hos de flesta människor som man kan gilla.

Nu har ju inte jag läst andra inlägg än det första så mitt kanske är helt överflödigt….

Jag försöker att tycka om alla människor jag möter. Men jag har en tjej i min omgivning som har sårat mig så mycket att varje gång jag hör hennes namn eller om hon är brevid mig så blir jag helt stel, kroppen bara skriker, kan inte prata, det kokar i mig. Så här har jag aldrig känt för någon annan. Vet inte hur eller om jag någonsin kommer att tycka om henne igen, just nu känns det inte som det. Men då tänker jag är jag en dålig människa för att jag inte tycker om just henne??

Jag tycker nog att det är en svår fråga:Tycka om alla!!

Jag har förståelse för hur människor kan ager och vara.Att det finns en orsak till detta.Det kan jag handtera och även utgår från när jag möter människor. Men att ta ALLA till mitt hjärta,det är svårare.

Har ett mkt bra exempel.I min förra arbetsplats, var det en kvinna,som hade stora problem (privat).Men fick jag till mig vid första mötet.Det visade också stämma. Av någon anledning,la hon över sina problem på mig.Gjorde mig till syndabock!! Hon blev under en tid sjukskriven.Jag visste orsak till det hela (även mina arbetskamrater hade nu också insett detta) Jag ringde upp henne,ställde upp för henne,när hon mådde som sämst.Trots det hon tidigare gjort mot mig.

Som tack för detta,baktalde hon mig till mina arbetskamrater,som blev delade i två läger.Ena sidan stog på min sida.Hon gick till också till min chef,och serverade henne en massa osanningar.Jag blev kallad till chefen till ett samtal.

Har gått igen mycket i mitt liv,men detta var nog bland ett jobbigaste jag varit med om.Jag tog strid för min sak.Gick vinnade ut det hela och bytte arbetsplats.Under denna tid var jag sjukskriven under två år.Vad jag fick min styrka ifrån vet jag inte!!

Att säga att jag ska tycka om denna kvinna,kan jag inte göra!! Däremot förstår jag varför hon handlande som hon gjorde.Att hon har det väldigt tungt och jobbigt.Men att tyck om henne,jag det kan jag inte göra.Hon tog två år av mitt liv.Två mycket tunga år.Och jag har lätt att hitta något att tycka om hos en person,men för den skulle betyder det inte att jag för den skull tycker om pesronen.Hörde en präst sa en gång. Jesus ber ingen,att älska alla.Han ber dig förstå dem och förlåta deras handlingar.Att inte ha vred och hat i ditt hjärta.

Kram//molly 

P.s Undefär ett par månader för denna händelse.Hade jag en sann dröm.Jag drömmde precis om detta.Vaknade med tårarna rinande  ner för kinden.Och jag  var tacksam att det bara var en ond dröm.Som tyvärr blev sann!!

Nej vännen jag tycker inte du ska se dig som en dålig människa Du har känslor och det är helt normalt, däremot om du vill själv. Kan du prova att skicka henne lite ljus då och då, så ska du se att du kommer att kunna må lite bättre när du tänker på henne.

Kram

#21 Jag tycker inte att du är en dålig människa för det, hon har sårat dig så mycket att det känns ok att ta avstånd!! Däremot bör du vara medveten om att hon kanske inte heller är en dålig människa, men hon har gjort orätt. Även om hon inte förstår det nu så kanske det går upp för henne en dag och då kommer hon att skämmas och dra lärdom av det.

Bara för att man ska försöka se det goda hos människor betyder inte det att man ska utsätta sig för vad som helst och bara acceptera det. När någon behandlar mig illa så försöker jag tänka att jag iallafall ska vara bättre än dem och kunna gå med huvudet högt därifrån…alltså inte själv börja bete mig illa.

#22 nä självklart kan du inte älska denna kvinna. Dettta med att "tycka om något hos alla" måste man se som en grundsyn, sedan finns det alltid situationer när man får lov till att ge upp sina försök och faktiskt ta avstånd från människor som hela tiden gör en illa.

#23

Jag har sänt henne ljus.I dag betyder hon inget,jag blir inte upprörd eller så,när jag tänker på henne.Vilket jag kunde bli förut.Men att jag ska tycka om henne,det går gränsen.

Skulle jag lägga ner "krut" på dem människor gjort mig illa,under livets gång.Jag då skulle jag inte få göra något annat.Livet har ju inte visat sig från den ljusa sidan precis.Har lärt mig,gå vidare och att ha behov att ge igen eller hata någon ligger inte för mig.

Däremot har jag lärt mig att ta avstånd,från personer som gör mig illa.Personer som tar mer än vad dom ger.För precis ett år sedan,vald jag att inte gå på en begravning.Trots att jag visste att några skulle höja ögonbrynen.Men tyckte det var ärligare både mot mig och mannen.

Var senare på ett sittnig, kom mannen fram.Bad om förlåtelse för det han hade gjort,vilket jag gjorde (eller rättare sagt HADE gjort,men att tycka om eller älska denna man kan jag inte förmå mig till) FÖRLÅTA! kan jag göra,vet också att han hade en tung och svårt uppväxt.Men det tycks som en röd tråd i mitt liv,att jag på något märkligtvis ska lida för andras mående.

Men det finns säkert en mening med det också,som med allt annat ,som vi går igenom i livet.Men jag(även om det är lite sent) har också lärt mig väldigt mkt,genom detta.Så förlåta en handling behöver ju inte innebära,att jag måste tycka om persoen bakom handlingen.Men jag har också blivet stark genom alla dessa motgångar.Och jag älskar människor,även om jag kan se deras brister men också deras tillgångar.Jobbar med människor och skulle inte vilja göra något annat.Även om det många gånger inte är helt lätt.Kan många gånger känna sig ledsen och arg.Men det är glömt till dagen efter.Även jag gör ju fel,ingen är ju felfri!!

Kram//molly