uch så jobbigt för dom :( stackars.. ja jag har ju tyvärr inget tips på hur man gör för att slippa dom…

Vilken ålder är det på dina barn?

ja, du den äldste har först förra året accepterat att han också hör och ser, han är 20.

Nästa barn fyllde 19 igår och hon har jättestarka energier (var även deprimerad för några år sedan, så det är verkligen hon som drar  hem det mesta. Bla. brukade de skaka hennes säng nattetid.)

Just nu är det 11-åringen som dom har börjat besöka mer och mer, sedan 1,5 år. Allt pga. att hon fick en livshotande och smärtsam, ovanlig, sjukdom i december -06.

Om man frågar henne om hon sover bättre numera så svarar hon: ja, för nu är det minst en dag/månad, som dom inte väcker henne.

#3 Eftersom hon är 11 år så kan det fungera om hon tillsammans med dig säger till andevärlden att hon inte vill se dom för att hon inte är redo än. Hon kan säga att dom får komma sen när hon säger till att hon är redo. Hon kan också be sina guider om hjälp.

oh, vi har försökt, i 1,5 års tid nu.

#5 Det viktiga är att hon känner det själv riktigt inom sig för om hon ändå har en liten gnutta nyfikenhet så fungerar det inte alltid ändå. Andevärlden och våra guider brukar respektera det vi vill också, även om dom ser hur öppna och mottagliga vi är.

nej, hon har varit dödsförskräckt från första början, hon brukar skrika som en stucken gris, när dom kommer.

Det är jag som har försökt få ner hennes ångest, genom att istället använda intellektet till att beskriva vad hon hör och ser.

Det tyckte jag hjälpte en aning.

Att dom kommer varje natt, måtte väl vara för att hon är väldigt mottaglig, eller för att de ville hjälpa henne genom en mycket jobbig period. (det är bara en teori, brukar det vara så, Elisabet?)

#7 Så var det för mig med när jag var barn och det var jättejobbigt att aldrig få sova ordentligt. Det var som värst dom perioder jag hade det jobbigt eller var sjuk. Till slut sa jag rakt ut att dom skulle försvinna för jag orkade inte mer. Då blev det lugnare. Hon är ju väldigt öppen och mottaglig, dom kan komma för att få hjälp av henne och även visa att hon får hjälp av dom. Det är beroende på vem som söker henne.

hmm, håller med. Den unga tjejen igår hade uppenbart ett behov av hjälp, det var ju det som min dotter också kände in.

Kanske var det också därför som hon inte skrek, rätt ut denna gången, utan mer ropade och sedan kunde berätta på ett lugnare sätt, än de andra gångerna.

Men det vore ju skam om man inte skall ge tillbaka litet för att uppväga allt stöd som dom har försökt att ge oss nu, under 1,5 års tid, även om vi kan uppfatta det som utmattande och jobbigt.

Men det värsta av allt, läkarna vill koppla in psykolog, nu. De tycker att hon inte borde ha sådan svår smärta som hon har, längre.

Jag blir väl tvungen att be henne att inte nämna andarna, annars kanske hon blir både medicinerad och inspärrad, hur många har inte fått känna av det, genom tidernas gång!?

Någon som har någon erfarenhet, när det gäller barnpsykologer och mediala barn?