Avhjälpa undansopad sorg med seans?
Hej alla!
Jag har fått höra från andra dimensioner om en specifik person är uppfylld av smärta, saknad o sorg efter en rad händelser som resulterade i ett oväntat dödsfall (självmord). Han är med största sannolikhet inte medveten om orsaken till smärtan o har inte sörjt, utan sopat undan alla de känslorna under mer än 2 års tid.
Detta ger en förklaring till hans irrationella beteende mot nära o kära, han undviker fysisk o emotionell närhet mer o mer. Som det är nu är det bara hans barn som får vara nära honom. Jag känner mig maktlös nu när han stängt mig ute för att jag är för nära (parrelation), o vill knappt ens prata med mig.
Jag funderar på om en seans skulle vara nyckeln till att släppa fram sorgen o förhoppningsvis även förlåta o få förlåtelse? Olika omständigheter gör att han troligen även begravt skuldkänslor inom sig.
Tacksam för tankar o idéer… 🤔
Namasté, A
Var är tvånget i det jag frågade om?
Att fråga en gemensam vän som även är medium, om hon kan prata med honom om det, känns betydligt mindre "tvång" än att avkräva svar om vår relation (vilket inte är nån idé när han inte ens orkar vara i närheten av nån alls) eller be honom kontakta sjukvården.
Man kan fly undan saker som är jobbiga utan att man egentligen vet varför man tycker de är jobbiga, o är då inte ett endaste dugg intresserad av att be läkare om hjälp. Om det är så att vår väns andeguider bekräftar att hans mor vill ha kontakt med honom o hon vidarebefordrar det till honom, så ser inte jag det som nåt negativt.
Jag kanske skulle specificerat vad det är jag önskar input om, men trodde att rubriken räckte.
Frågan är alltså om det skulle kunna vara nyckeln till förlåtelse mellan honom o hans mor…
Namasté
Fråga ut känns väldigt riskabelt om man inte
formulerar sig bra. Som ur inlägg
1. "Jag tycker att du kanske snarare ska börja diskutera med han vad han vill med er relation när han beter sig som han gör."
Om man frågar sådant till en som varit med om sådant som det skrivs om här. Så är allt det där som nämns inget konstigt o man ska vara
väldigt försiktig med hur man uttrycker sig till en som varit med om sådana här saker. Om man formulerar sig fel så kan personen kan väldigt illa upp.
När jag läser inlägg #1 om man uttrycker det på det där sättet kan personen det berör ta det väldigt hårt. För personen som ställer frågan tycker det inte
är konstigt fråga men personen som får frågan har ju anledning för det men känner sig kränkt att personen frågar något som att den inte kan fatta varför han uppträtt som han gjort och frågar det som att han uppträtt fel.
Om man får en sådan fråga och
det ställs på fel sätt. Kan det gå helt fel. Så man ska var väldigt försiktig med hur man uttrycker frågan. med tanke på ursprunget i historien. Om man ställer sådana frågor måste man gå in med förståelse i hans situation och inte gå in för att man bara vill ha svar.
Ny dag nya möjligheter
Det jag menar med att vara
försiktigt är att om man mår psykologiskt dåligt tänker man på ett helt annat sätt o innan annan människa kan tänka sig in i deras situation o att gå in på deras privat liv ska man vara försiktig med hur man formulera sig.
Han har ju inte
gjort något fel för att han inte har kontakt med andra är ju hans val. Att fråga ut han varför han gör som han gör är ju angrepp mot han om man inte formulera sig på bra sätt. Man kan inte uttrycka sig på ett sätt som han gjort fel. För det har han ju inte. Han får ju göra vad han vill. Andra personer kan ju inte bestämma vad som är rätt o fel för han.
Men är ju inte
fel att man frågar men att man gör det på bra sätt. Att man frågar med förståelse i han situation. För han har ju inte gjort något fel o vi kan inte förstå hans känslor. Kan vi inte förstå hans känslor kan vi inte förstå varför han hållt sig undan.
Om vi bara vill ha svar varför han gjort som han gjort. Är man självisk. För vi måste gå in med attityd jag förstår att du har det jobbigt med allt som hänt o vill förstå mera hur det är med dig och hur jag kan hjälpa dig som en vän.
Inte att jag menar att någon tänkt så men tar bara upp det ändå 🙂
Ny dag nya möjligheter
Hmm…. När andeguider m.fl. säger samma sak genom flera olika medium så utgår jag ifrån att de har rätt.
Alltså bär han en stor sorg o saknad efter sin mor inom sig men är inte medveten om att det är därför han tycker det är jobbigt att ha mig nära, o trots att han älskar mig så väljer han att stänga mig ute nu. Det går i perioder…
Min önskan för både hans o min skull är att på nåt sätt kunna ge honom chansen att förlåta sig själv o sin mor, o det jag känner skulle vara mest effektivt är om hans mor kommer igenom vid en seans eller liknande.
De blev oense om en sak o det slutade med att han vägrade prata med henne helt o hållet. 6 månader senare tar hon sitt liv… Det är inte ett dugg konstigt om han är arg o besviken både på henne o sig själv, men även saknaden o sorgen som han satt locket på o som sen ligger som en stor svart klump målad med lite glada färger för att inte synas.
Min närhet får den där färgen att blekna o då tar han avstånd för att kunna skruva åt locket igen o måla över det svarta så det "försvinner". Sen kommer saknaden efter mig tillbaka…
Som sagt, jag vill kunna ta oss förbi detta på bästa sätt o den enda som verkligen kan säga till honom att det inte är hans fel är hans mor från andra sidan. Alla andra kan säga det för att släta över, men VET ju inte…
Tror inte vi kan säga vad du ska göra, Han skulle i första hand säkert behöva vanlig vård. Vi har inte rätt att vägleda inom detta som gäller annan människa. Man ska vara väldigt försiktig i alla fall hur man uttrycker sig som till personer som varit med om sådant här. Fast man vill väl kan saker bli helt fel. Man själv är ju ingen psykolog så saker man själv kanske säger för man vill väl kan uppfattas helt fel på hur man uttrycker saker som. Är viktigt att man uttrycker saker med ödmjukhet o förståelse för den andra personen o sådant om man går in på saker som är möjligt känsligt för han. Att man tänker saker ur deras situation. Om man bara tänker saker ur eget perspektiv o inte tänker på hur man formulerar sig när man talar så kan man tjälpa mycket mera än man hjälper.
Ny dag nya möjligheter
Jag ber om ursäkt om inlägget kunde missuppfattas. Varför jag inte tycker att det är en bra idé med ett medium är att vederbörande kanske inte ens tror på andra sidan och sådant. Kanske rent utav skulle bli obekväm i det hela och sluta sig mer. Jag vet hur det är med anhöriga som fastnat i sorg. Och hur jobbigt det är att leva med dom. Jag undrar mer vad han sökt eller haft för annan hjälp för detta.

Memento mori

Medarbetare för Julen
#7 Det är ok 🌺
Eftersom han inte ens erkänner för sig själv att han har sorg o saknad så kan man ju knappast begära eller ens anta att han söker hjälp. Han gick i väggen en gång o när han sökte vård så fick han mediciner som fick honom att må ännu sämre, slutade med dem o hanterade det på sitt eget sätt. Med andra ord så kommer han inte söka hjälp.
Jag har funderat på detta ett tag o igårkväll när jag satt o zappade på tvn så var det ett medium i Rhode Island som hade en seans. En man där hade liknande erfarenheter med sina föräldrar o var övertygad om att hans far tyckte illa om honom redan som nyfödd. Skeptiker, men vad som hände var att hans mor tog ansvar för allt dåligt hon gjort o hans far talade om att han älskade honom o ångrade att han inte sagt det till honom. Den där mannens liv förändrades drastiskt till det bättre. Allt agg han haft mot sina föräldrar lyftes från hans axlar…
Jag är övertygad om att jag zappade in där just där o då av en anledning, o det är universums förtjänst samt ett klart budskap. Scenariot känns alldeles FÖR likt för att det ska vara en slump…
Varför vifta med varningsflagg o "måla fan på väggen"? Man kan krocka med en älg när man är ute o kör bil, men det stoppar inte mig från att köra. En person kanske är så blockerad att den inte tror på budskapet även om det är glasklart o utan tvekan om att det kommer från just andra sidan, men chansen att det skulle funka kanske överväger den lilla risken? Bara en tanke…
#8 Är ingen som sagt det är fel. Mina uttalanden som jag gjort är för jag känner igen mig själv mycket i det där. Förlora 4 familje medlemmar som barn i olika händelser o alla var tragiska händelser. Bland annat min far. Men det värsta var min bror som hängde sig. Jag hade mycket skuld känslor över min brors död för han sade saker som jag skulle uppfattat på annat sätt om jag var äldre. Jag förstod att det var något som inte stämde fast jag bara var 11 år gammal o min bror Jens var 14 år. Någon dag innan han hängde sig så hade han bet mig vara med o testa en sak. Han tog ett rep o gjorde en gunga o sedan satte han sig på den o bad mig sätta sig på hans knä. Jag gjorde det o sedan bad han mig inte berätta detta för mor. Jag förstod att det var något som var helt fel men fattade inte vad. Men jag sade inget till mor. Någon dag senare hängde han sig med samma rep. Han ville kola så vikten skulle hålla för han. Jag o mor hitta han i ladugården. Så vem skulle inte känna en vis skuld över att varit med om att testa så repen ska hålla för en familje medlem som hänger sig med samma rep någon dag senare. Jag visste att jag inte hade någon skuld men ändå kunde man inte låta bli att känna en vis skuld. Är något jag får leva med resten av mitt liv. Mina det som det var igår o alla känslorna när han sade det han sade o när vi hitta han o jag såg direkt att det var det repet o jag förstod. Levde med det i tystnad i 13 år berätta inte för någon för det gick inte. För ingen förstod mitt mående. Att tänka sig in i min situation. Allt jag har sagt är för jag vet själv hur familje medlemmar kan bara vilja ens bästa i olika samman hang men är hur dom formulera saker som. Som gjort så man mådde sämre. Jag har bara nämnt att man ska vara försiktig med hur man formulera saker. Inte sagt vad som är rätt o fel. Det jag nämnt hade jag varit överlycklig om mina familje medlemmar tänkt på efter allt som hände. Inte att dom var dåliga familje medlemmar men om dom tänkt på det jag nämnde här. Så hade nog min uppväxt varit mycket lättare. Det jag sagt är inte för styra vad som är rätt o fel. Är bara något man kan tänka på. På grund av jag själv känner igen mig själv i detta samman hang.
Ny dag nya möjligheter
#0,
Steg ett i alla processer är att ta en titt på sig själv. Existerar det ett behov att inom sig själv styra/kontrollera sin omgivning? Och om det gör det, hur skulle du själv känna dig om någon gjorde det du beskriver i inlägg #0 mot dig som person?
Vi har alla en fri vilja. Det du tror/tycker/anser är det rätta enligt din måttstock på hur saker och ting ska fungerar är din och ingen annans sätt att bedöma hur verkligheten fungerar. Att tro att du vet mer, och ska styra en annan person på rätt spår gör att du bör ta en titt på dig själv och ta reda på varför du har det behovet inom dig.
#9 Jag känner med dig o är mycket väl medveten om att det är viktigt att tänka på hur man formulerar sig, så det inte låser sig osv. 🌺
#10 Av nån märklig orsak är detta forum det enda stället jag mött sånt här motstånd…
Jag har ingen anledning att tro att andeguider m.m. skulle leda mig åt det hållet om det vore FEL.
Självklart har alla en fri vilja, jag kommer ju inte TVINGA på honom en seans. Det jag egentligen undrar här är om nån har egna erfarenheter av hur kontakt med nära o kära på andra sidan påverkat människor som satt upp en mur efter traumatiska händelser? Inga ingående redogörelser utan mest om huruvida det varit positivt eller negativt för personen i fråga.
Jag har allt sett mig i spegeln ett otal gånger o börjar känna mig själv ganska väl.
Hur skulle jag känna mig om nån gjorde så mot mig? Jag skulle känna att nån gjorde det FÖR mig…
Egentligen finns det ingen anledning för mig att sitta här o försvara mig, för JAG vet varför jag söker efter andras erfarenheter i liknande situationer. Ni dömer mig för att mina tankar inte stämmer med ER måttstock.
Intuition o budskap från universum är vad jag går efter.
Namasté ❤️
#11 dom som skriver här skriver av egen erfarenhet och upplevelser. Du är fri att göra som du själv vill. Så varför frågar du och sen blir missnöjd med svaret när du inte får svaret som ger dig "ok" att göra det du tänkt? Sen vet jag inte om du kanske skulle reflektera om det finns fler orsaker att denna mannen stänger dig ute.

Memento mori

Medarbetare för Julen
#12 Jag betvivlar inte det. Däremot har jag inte läst ett enda "Jag var med om att en person blev helt förstörd/överlycklig efter att ha fått kontakt med sin anhörig", vilket var min tanke med min fråga. Det enda jag egentligen är missnöjd med (som du säger) är att det verkar vara så svårt att förstå vad jag söker. 🤔
Varje gång han dragit sig undan har jag funderat o grubblat, trott att "han vill nog inte ha mig…". Nu har jag kommit till insikt om vissa saker både själv o med assistans av andra "begåvade". Jag har ingen som helst anledning att misstro dem när de oberoende av varandra ger mig samma budskap.
Ja det finns fler saker än saknaden efter hans mor. Ett mååångårigt krig (som inte verkar närma sig sitt slut tyvärr) mot exfrun om barnen m.m, ekonomin, renovering, jobbiga relationer med sin far o syskon… Det finns mer gammalt men jag tycker det räcker till o blir över.
Han sa själv att det kvittar hur han gör så blir det fel, i meningen att om han låter mig vara kvar nära honom när han mår dåligt så kommer vår relation haverera totalt, men också att båda 2 mår dåligt när han måste skicka hem mig vilket han gör för att inte förlora mig helt. Pratade t.o.m om hypnos vid nåt tillfälle, för att slippa allt negativt…
Tycker ni att detta gör mig till ett egotrippat kontrollfreak??
Jag vet som sagt mina motiv o hur mitt hjärta svämmar över av kärlek till honom.
#14 tycker att du bara skadar dig genom att inte finna lyckan med någon som älskar dig fullt ut. En person måste vilja ha hjälp för att kunna ta emot hjälp. Annars kommer vederbörande inte kunna komma vidare. Så, vill du lägga energi på en person som är ovillig att gå vidare? Eller att du går vidare och finner någon som behandlar dig som uppskattar dig? För han verkar inte uppskatta dig tycker jag. Men förstår att känslor är jobbiga att övervinna ibland. Och detta är bara min syn på saken.

Memento mori

Medarbetare för Julen
Så bara för att han är "skadad" inombords så är han inte värd att kämpa för?
Angående hans känslor för mig så har jag även fått DEM förklarade för mig.
Jag är annorlunda jämfört med hans tidigare tjejer. Hans dåliga erfarenheter gör att han inte vågar älska . Han grubblar o vet inte hur han ska göra.
Han kommer be mig komma tillbaka, jag önskar bara jag kunde ge honom nyckeln till att släppa rädslan så den inte dyker upp nån mer gång.
Min syn på saken är att vi hör ihop trots alla käppar i hjulen.
Tack ändå ❤️
Jag tror bara han inte är lika intresserad av dig som du är av honom.
#16 Hur länge jag tänkt vänta? Det är en återkommande cykel. Vi skiljs åt o återvänder till varandra, gång på gång. Jag har fått en insikt om min egen roll i denna cykel, lärt mig en livsläxa. Är mycket väl medveten om vilken förändring jag ska göra.
Vad säger att jag projicerar på honom o inte gör annat?
Jag kan bara konstatera att min förfrågan här inte tas för vad den är. Det är tydligen lättare att döma nån som litar på andra dimensioner. Slå mig på fingrarna för att jag vill göra förändringar i en annan människas tillvaro. Jag hoppas kunna ge honom en möjlighet att förlåta sig själv.
#17 Saken är väl den att jag inte har det där svarta hålet inom mig som gör att jag inte orkar med tillvaron. Vissa människor behöver partnerkärlek när saker är jobbigt, andra behöver vara i fred. Med andra ord är han inte lika "intresserad" av att vara med mig som jag med honom just nu. Men det betyder inte att han älskar mig mindre…
Om ni inte har nån personlig erfarenhet av huruvida en lidande person mått sämre eller mycket bättre efter kontakt med sina nära på andra sidan, så behöver ni inte skriva nåt… Jag har inget intresse av att läsa om hur mina värderingar skiljer sig från nån annans, o hur deras värderingar är "rätt" o mina "fel". Som nån sa: titta på dig själv först….
Namasté ❤️
#18 Efter att ha sett i dina andra trådar verkar det som att mannen och du har ett on-off-förhållande. Att kastas mellan flera starka känslor i sådana framkallar ett sorts beroende som gör att man har svårt att gå vidare. Man vill inte gå vidare. Det är detta folk ser när dem läser det här och kanske efter egna erfarenheter vill dem hjälpa dig komma till en punkt då du vill komma ur spiralen och satsa på dig själv och ditt egna välmående.
Visserligen har det inte med din frågeställning att göra, men jag liksom många andra tror att det inte är en bra idé. Det verkar mer troligt att du startat tråden för att du känner att du inte kan leva utan honom och känner att han är närmare dig när du pratar om honom.
#18 Din förfrågan har jag uppfattat det som är att försöka "tvinga" fram en förändring hos en annan människa. Och som jag sagt sist är du fri att göra som du vill. Om du nu anser det nödvändigt. Och anser du nu att detta är något du måste göra så behöver du väl inte ok från andra?
Denna siten är riktad till folk som tror på diverse olika saker, dimensioner eller vad man vill kalla det.
Så om du uppfattar att du blir "misstrodd" för detta genom det folk skrivit så är det nog själva handlingen folk är skeptiska till och inte vad du tror på.
För många som är aktiva och ska utföra saker för andra har fått inpräntat att dels ska man inte agera i själviskt syfte, för att skada andra och att man inte ska göra saker emot folks vilja. Och därför som sagt reagerar folk som dom gör i detta ämne.

Memento mori

Medarbetare för Julen
#11,
Alla människor har möjligheten att uppleva det vi kallar verklighet från ett såväl mikro som makroperspektiv. Mikro är individ och makro är kollektivperspektivet.
Egot är en neutral egenskap som ger oss möjligheten att identifiera var och en av oss som en individ i kollektivet.
Om vi väljer att använda egot utan makroperspektivet har vi möjlighet att uppleva spannet kärlek/rädsla som ger oss som individer möjligheten att uppleva separation.
Spannet kärlek/rädsla är känsloegenskaper som ger oss möjligheten att i vår biologiska kropp uppleva kemiska reaktioner inom spannet kärlek-rädslan.
När vi väljer att uppleva en verklighet i separation utan makroperspektivet samtidigt som vi väljer att använda oss av starka känslor med negativ laddning och gör detta genom att identifiera oss själva med egot som därmed hjälper oss att uppleva oss som individer utan kollektiv samhörighet. Då har vi möjligheten att skapa en kärleks relation som inte förstår makroperspektivet av vad en kärleksrelation är.
Vi tror att det är vi som individer som ska träffa andra individer. Vi tror att det är vi som individer som ska "fixa" den andra individen så att den individen passar in i vår "perfekta" mikrovärld.
Det enda vi behöver för att upphär med det här beteendet är att återta makroperspektivet.
Vi är alla kraftfulla varelser med förmågan att se världen från ett såväl mikro som makroperspektiv. Det är när vi separerar oss från oss själva som problemen kommer som ett brev på posten. Det är när vi förenar dessa två perspektiv som fred inom oss själva såväl som med vår omgivning blir möjlig att uppleva.
Det finns därför ingen som behöver fixas till. Det enda som behövs är att vi alla i vårt medvetande väljer att hela tiden agera från ett vuxet ansvarsfull perspektiv som innefattar såväl det som är mikro som makro.
Jag försöker samla information om en specifik sak för att kunna göra en objektiv bedömning… Jag har förklarat exakt vad det är jag frågar om, men vem bryr sig?
Vänd på det då:
JAG mår dåligt efter en nära anhörigs bortgång. Fick inget avslut o går med skuldkänslor. Har någon här erfarenhet av händelser där nån som jag blivit hjälpt av kontakt med "andra sidan"? Blev det en väldigt positiv upplevelse för vederbörande o kanske även förändring, eller blev upplevelsen negativ?
Jag VET att det är mitt val men jag frågar ju som sagt inte efter om ni tycker att jag ska göra det eller inte. Jag frågar efter eventuella erfarenheter från tillfällen där personen i fråga har haft kontakt med andra sidan via ett medium.
Tack! ❤️
#22 En jag känner berättade att hon gick till ett medium för att få veta anledningen till att det hände konstiga saker hemma och att hon kände sin mammas närvaro.
Tydligen höll hon sin avlidna mamma kvar, och eftersom hon vägrade släppa blev mamman arg och uttryckte sin vrede genom att sabotera för henne och i hennes lägenhet. Men väninnan kunde eller ville fortfarande inte släppa sin mamma efter ha varit hos mediumet. Sen minns jag inte detaljerna, men jag tror fortfarande inte hon kommit över det.
Inte precis en solskenshistoria, men något iallafall. 🙂
#23 Tack! Även om det inte var en solskenshistoria så är det ju ändå en erfarenhet. 🙂
Han kan må bättre och hantera sorgen bättre när han har fått information av sin mamma från andra sidan genom ett medium. Hon har säkert mycket att säga till honom och väntar tills ni tar kontakt med ett medium!
Brunett
#25 Tack. Jag tror också att hon kan ha en hel del att säga, o jag tror det är bra saker som han säkert behöver få höra…