Kan det vara så att saknaden av din mamma, kan orsaka dessa drömmar?

Och att frustrationen av att man inte kan göra något…

Ztevo, självklart saknar jag henne. Men jag fattar inte varför drömmarna är så brutala.

Jag har accepterat vad som hänt och att inget kunde rädda henne:(.

Ibland vill man inte acceptera vad som hänt. Innerst inne. Detta kanske kan skapa frustration. Kanske det kan förklara lite..

Är det så att det finns något kring din mammas död som du har dåligt samvete över, något du känner dig skyldig för, något som du önskar att du gjort annorlunda eller som du har svårt att acceptera? För mig låter det som om du i dina drömmar försöker ändra på något så att utfallet ska bli annorlunda. Försök att verkligen tänkt och känna igenom dina känslor som är förknippade med din mammas sjukdom och död (eller kanske även ännu längre tillbaks) och se om där finns något som du behöver förlåta dig själv för, kanske ett ansvar som du har axlat men som egentligen inte var ditt och som du nu behöver släppa och lämna bakom dig. Kan du göra det så tror jag drömmarna slutar att vara så dramatiska och hela tiden på samma tema. ❤️

Sjöstjärna, jag tog hand om henne den sista tiden. Direkt efter hennes död tänkte jag att jag kanske borde ha gjort lite till. Krama henne oftare och sagt att jag älskar henne. Men allt var så overkligt då. Hon förnekade själv att hon var döende. Hon sa aldrig att det inte skulle gå vägen och att läkarna inte kunde göra mer. Vi trodde att hon skulle klara sig efter operationen. Tills hon bara dog. Sjöstjärna tack för att du tog dig tid, nu förstår jag.

Om jag får föreslå något så tycker jag att du ska prata med din mamma, försök tänka dig att du "ringer upp" henne eller att hon kommer och hälsar på dig och så berättar du precis vad du tänker och känner och säger förlåt om det är det du vill göra. Försök också känn efter vad du tror hon skulle svarat dig. ❤️

För mig låter det som en känsla av maktlöshet, att du gång på gång försöker rädda henne mm.  Troligtvis är det en del av din sorg.

 Jag beklagar sorgen, har hört att de på andra sidan har svårt att få kontakt då närstående är mitt uppe i sitt sorgearbete. Det är nödvändigt att gå igenom denna fas, hur lång tid det tar att acceptera att någon närstående har gått bort är förstås individuellt. Jag tror att du kommer kunna kontakta din mamma efter att den värsta sorgen gått över, när det lugnat ner sig lite. Jag hoppas att du hittar en lösning så att du slipper mardrömmarna! Kram ✨

Tack alla fina ni som har svarat. Jag har tagit till mig allt ni skrivit. Nu ska jag försöka sikta framåt och bearbeta fram goda drömmar och hoppas lilla mamma snart hälsar på:). Kram på er

Jag tror att din hjärna inte har bearbetat själva sorgen och därför drömmer du dessa mardrömmar.

Konstig fråga, men tog du ett sista farväl av din mamma då hon var död?

Kanske låter konstigt, men om man verkligen ser att den man älskar inte lider mer så kan hjärnan hantera döden bättre.

Jag har själv två exempel på detta. Jag såg aldrig min gammelmormor då hon var död. Min hjärna kan som fortfarande inte fatta att hon är död. För jag såg henne inte en sista gång.

Min mormor såg jag genom hela processen, inklusive då hon var död. Och min hjärna har bättre fattat att hon är död. Kanske låter konstigt men det är bara en tanke.